Det behövs inte fler tågturer

Det som behövs är en vagn till på några turer, men det tycks vara övermäktigt för VR:s nuvarande ledning att inse.

Alexander Eriksson från Svensk Ungdom (VN 3.1) aktualiserar tågtrafiken på kustbanan eller Åbobanan och den debatten är välkommen att föra. Jag instämmer i hans åsikt att Elsabanan mellan avsnittet Salo till Lojo är ett överdrivet projekt och alltför dyrt i relation till nyttan.

Däremot finns det ett berättigat behov av att en tågbana skulle byggas från Esbo till Lojo och den vore utan tvekan en lönsam rutt och skulle ha ett större passagerarunderlag än Karis. Ett sådant projekt borde redan ha förverkligats, men borde nu försnabbas.

Däremot håller jag inte med om då Eriksson försöker hävda att tågtrafiken på kustbanan eller Åbobanan skulle ha förlorat ett flertal avgångar. Jag tänker då främst på fjärrtågen och trafiken till Karis. Karis och därmed Västnyland har utomordentliga tågförbindelser i relation till passagerarmängden och det får vi tacka Åbo och Salo för som utgör underlaget för de täta turerna.

Varje vardag stannar 28 fjärrtåg i Karis vilket betyder sittplatser för kring 10 000 passagerare vilket är ett kraftigt överutbud och gör Karis till en starkt prioriterad station i landet. Antalet tågturer som minskat är mycket marginellt och det har helt berott på olönsamma turer med för liten mängd passagerare. Den enda nackdelen man kan finna är att den sista avgången för Åbotågen borde senareläggas från Helsingfors med en dryg timme. Och det är beklagligt att VR:s nya högsta ledning så provokativt motsätter sig detta. Överlag har VR:s rätt nya vd visat sig ha klen dialogförmåga och i motsats till sina föregångare nonchalerar han totalt kontaktförsök från passagerarhåll och representerar en avståndstagande förvaltningskultur som inte passar in i ledningen för ett serviceföretag för kollektivtrafik.

Ett helt nytt problem i Karistrafiken är att VR på några turer minskat standardbeläggningen från tidigare fyra vagnar till tre vagnar med resultatet att biljetterna är slutsålda upprepade gånger.

Ett sådant problem vore naturligtvis synnerligen enkelt att åtgärda. Att man sedan ännu för ståplats i tåget ska bestraffas med högre avgift är så absurt det kan bli. Förr upptog VR lägre avgift för dem som måste resa stående och det är naturligtvis det enda rätta. Men kanske den rätt nya vd:n ännu inte förmått anpassa sig från sin tidigare tjänst inom specifikt godstrafiken till att han nu även har ansvar för VR:s passagerartrafik och att det är skillnad på levande människor och på godsvaror.

Men jag förstår att Eriksson tänker på det indragna Y-tåget, men förbiser det faktum att det hade alldeles för litet passagerare mellan Sjundeå och Karis.

Därtill bör vi notera att en stor del pendlare hellre anlitade fjärrtåg än närtåg mellan Karis och huvudstadsregionen. Och då biljettavgifterna för ett par år sedan ändrades så att det blev billigare från Karis med Åbotåget till nämnda region än med Y-tåget försvann motiveringen med det märkbart förlustkörande Y-tåget från Karis.

Ett dubbelspår mellan Kyrkslätt och Karis vore inte på något sätt behövligt. Det finns mötesspår både i Sjundeå och i Ingå och det räcker. Åbobanan behöver inte fler turer än i dag då de är mer än väl tilltagna. Det som behövs är en vagn till på några turer, men det tycks vara övermäktigt för VR:s nuvarande ledning att inse. På den punkten har ledningen försämrats och klarar inte av att hantera situationen.

Därtill är det helt omöjligt att förstå att VR inte alls inser behovet av den interkommunala trafiken inom Västnyland då Åbotågen inte längre stannar i Kyrkslätt, med undantag av någon enstaka tur, trots att de gjort det så länge banan funnits frånsett Porkalaparentesen. En tidsdifferens på tre minuter har naturligtvis ingen betydelse i Åbotrafiken, men det visar även att VR inte inser att tågtrafiken är en kollektivform för passagerarna som skall betjänas på bästa möjliga sätt.

Bo Holmberg Karis