Det är inte regeringens sak att lösa vanvården i Raseborg

Det som främst förvånar i Feldt-Rantas hårda kritik är att den riktar sig mot förhållanden som hon själv är beslutsfattare i och som hon gjort en mycket svag insats för.

Riksdagsledamot Maarit Feldt-Ranta återkommer än en gång i sin I dag-kolumn (VN 31.8) till sitt favoritämne att raljera mot regeringen med vilseledande uppgifter. Det är naturligt att politiker då valen närmar sig tar ut allt för att marknadsföra sitt parti och sina egna intressen för valet.

Det vore ändå till fördel att hålla sig på en seriös nivå och till befintliga fakta och inte hänge sig åt för många osakligheter som i kolumnen.

Det som främst förvånar i Feldt-Rantas hårda kritik är att den riktar sig mot förhållanden som hon själv är beslutsfattare i och som hon gjort en mycket svag insats för. Hon konstaterar helt riktigt att bristerna är stora inom social- och vårdsektorn. Att det råder en märkbar läkarbrist på många hälsocentraler och att det förekommer vanvård på en del håll inom äldrevården och hemsjukvården. Det är kommunerna som sköter vården och inte regeringen och i Raseborg där Feldt-Ranta är beslutsfattare är vanvården inom äldrevården och hemsjukvården speciellt allvarlig. Och det ansvarar Feldt-Ranta för tillsammans med övriga folkvalda i vår stad.

Jag känner inte till att Feldt-Ranta tagit något initiativ för att åtgärda dessa brister och då hon hållit anföranden i stadsfullmäktige har jag aldrig hört att hon skulle ha tagit upp de många myndighetsanmärkningar som riktats mot vården och att hon skulle ha föreslagit motåtgärder. Det är inte på regeringens bord att lösa vanvården i Raseborg utan den uppgiften hör till Feldt-Ranta med övriga folkvalda i staden.

Då Feldt-Ranta är riksdagsledamot vilar ansvaret speciellt tungt på henne eftersom hon borde respektera de lagar som riksdagen stiftat om vårdomsorg och om nationella vårddirektiv som Raseborg så flagrant försummar i flera avseenden. Staden har fått flera anmärkningar och uppmaningar än någon annan kommun i Nyland och enbart i ett av dessa beslut av Regionförvaltningsverket hänvisades till flera tiotal lagavsnitt som Raseborg inte iakttagit. Motsvarande beslut är en mångfald både då det gäller socialsektorn och vårdsektorn.

Bland annat har det skarpt kritiserats att 700 äldre och personer med funktionsnedsättning sköts av call center-läkare med fjärrkontakt och att de över 400 som är i hemsjukvård får läkarbesök en gång om året och de som är på vårdhem fyra gånger per år. Vi vet även att hemsjukvårdarna riktat klagomål till staden för att resurserna inte räcker till och att det kan gå 18 timmar mellan besök hos sängbundna patienter i hemmen. Som andra exempel kan tas att Raseborg för många år sedan gavs tid till utgången av 2015 att få vårdutrymmena i skick enligt gällande krav, men det har staden inte brytt sig om att åtgärda.

Vad läkarbristen på hälsocentralerna i Raseborg gäller finns det inget hinder att få alla tjänster besatta inom kort tidsrymd om man blott tillämpar de rätta metoderna. Den saken har skötts på sämsta möjliga sätt av staden där Feldt-Ranta är en av de ansvariga beslutsfattarna. Sådana försummelser är naturligtvis inte regeringens fel.

Som helhet har regeringen helt rätt i att det behövs en vårdreform som överför vården från de 311 kommunerna till statens och folkvalda landskaps skötsel, en lösning som Feldt-Ranta upprepat hårt motsatt sig. Trots att den allmännaste vårdförvaltningen inom EU är att vården ska skötas av större enheter som kommuner och då är det landskap, landsting, län eller motsvarande. I motsats till vad Feldt-Ranta skriver i sin kolumn innebär det inte ökad byråkrati att 18 landskap tar över vårdansvaret genom 15 vårdområden i stället för 311 kommuner i dag.

Valfriheten borgar för att läkartillgången ökar kraftigt då vårdcentralernas antal blir så många fler.

Då valfriheten för länge sedan infördes i Sverige försvann vårdköerna inom grundvården på en gång och lika går det även i Finland om reformen godkänns i höst. Fälls den i riksdagen blir vanvården på många håll i landet allt värre och en ny reform dröjer sedan många år till.

Bo Holmberg Karis