Dennis Winberg är Hangös Ironman

Beviset. Här visar Dennis Winberg stolt upp medaljen från hans första fulldistans triathlon. Bild: Mia Berg-Lundqvist

Det krävs målmedveten träning för att utföra ett fulldistans triathlon, men man måste inte vara i toppform, tycker Dennis Winberg som nyligen deltog i Ironman Barcelona i Spanien.

Dennis Winberg laddade för triathlon ett helt år i förväg. En månad innan loppet såg drömmen ut att gå i kras på grund av en fotskada. Skadan är fortfarande ett faktum, men trots det tog sig Winberg i mål på tio och en halv timme – nittio minuter snabbare än uppställd målsättning. Han simmade 3,8 kilometer i öppet vatten, cyklade 180 kilometer och sprang 42,2 kilometer innan han korsade mållinjen.

– Jag klarade loppet utan att hamna i någon riktigt djup svacka, säger Winberg.

Ironman-tävlingen är en över tjugo år gammal dröm som nu förverkligades. På 1990-talet var Pauli Kiuru en känd finsk triathlonprofil. Winberg och en barndomsvän brukade följa hans prestationer och diskuterade att ett avklarat Ironman-lopp skulle vara det ultimata i idrottsväg.

– Det är något som hängt kvar i tankarna, trots att det är över tjugo år sedan.

Det som gjorde att han nu gjorde slag i saken var att en kompis från Helsingfors hade anmält sig till loppet i Barcelona. Winberg ville då inte vara sämre, utan beslöt sig för att hänga på utmaningen.

Cyklingen akilleshäl

Man kan anmäla sig till Ironman-triathlon ett år i förväg och Winberg inledde hårdträningen förra hösten. Han säger att man förstås inte kan komma otränad till en dylik tävling, men att man inte heller måste vara i toppform. Det handlar även mycket om mental styrka.

– Startfältet bestod av personer i alla storlekar och åldrar. Det var en positiv överraskning.

Winberg säger att han ser detta som ett bevis på att vem som helst kan klara det. För egen del kände han att han ville satsa hundraprocentigt. Han gick med i triathlongruppen Tri Coaching Finland som bistod honom med nya träningsprogram var femte vecka. Träningsrytmen var två intensiva belastningsveckor, följd av en vilovecka. Under belastningsveckorna tränade han i genomsnitt 15-18 timmar. Under viloveckorna tränade han cirka åtta timmar.

– Jag var inte orolig för löpningen, eftersom jag löpt mycket innan. Jag har också deltagit i flera swimrun-tävlingar och är van simma i öppet vatten. Däremot hade jag aldrig tävlingscyklat, det var min akilleshäl, säger Winberg.

Karnevalstämning

Arrangemangen kring tävlingarna är enorma och det råder närmast karnevalstämning. Program ordnades för hela familjen och Dennis yngsta dotter Enya deltog i en Ironkids-löptävling.

Runt tretusen tävlanden deltog i triathlon-loppet, ivrigt påhejade av ett publikhav på långt över tiotusen supportrar.

– Både simningen och löpningen skedde på ett ganska avgränsat område, så publiken kunde lätt följa med loppet, berättar Winberg.

Starten gick i den spanska byn Calella, en bit norr om Barcelona. Första grenen var simning, ett upplägg som Winberg misstänker har att göra med säkerhetstänk. Sist kom löpningen. Winbergs slutplacering var kring femhundra på tiden 10.33.44. Han vill ändå tona ned det här med tiden och säger att den är ganska ointressant i de här sammanhangen, såvida man inte tillhör proffsen som tävlar om topplaceringarna.

– Men för de flesta deltagarna är tiden inte det viktiga, utan det att man kommer i mål.

I Barcelona var den tillåtna maxtiden 15 timmar och 40 minuter. Sista timmen går under beteckningen Hero Hour (hjältetimmen).

– De verkliga hjältarna är de som orkat knega på i över femton timmar, säger Winberg.