Den meningsfulla debatten

Vi är ännu omgivna av gamla och hierarkiska strukturer.

Denna veckas tisdag hade jag ynnesten att få delta i en debatt – eller egentligen en pratstund – med två unga och uppenbart intelligenta damer. Den ena – Laura – jobbar på ett företag som försöker hjälpa både privata och samhälleliga företag att bygga upp fungerande strukturer. Den andra – Jessica – ansvarar för en del av verksamheterna kring Slush – Helsingfors-marknaden för uppstartsföretag kring digital teknik.

Redan en av parollerna Lauras företag visar upp, ger oss en liten fingervisning: "Var bäst, det är den enda marknaden som inte är överbefolkad." Det låter besvärligt ambitiöst, men ett litet land med fem miljoner invånare har egentligen inte så många andra val. Och det är just här Jessicas Slush kommer in.

Vi är ännu omgivna av gamla och hierarkiska strukturer. En hel del av dem har visserligen redan råkat ut för det Joseph Schumpeter kallade den skapande förstörelsen. De har alltså blivit överkörda av smidigare och intelligentare organisationer, men ännu återstår det en hel del. Och de återstående – och därmed på sin förstörelse och undergång väntande organisationsdinosaurierna – har svåra tider framför sig.

Det är alltså inte alldeles utan omedveten och halsbrytande ironi vi just nu bygger upp ett förvaltningshelvete, som till alla delar representerar det förgångnas styva och omedgörliga logik. Samtidigt som Slush kommer att peka på otaliga smidiga innovationer, som inom sig bär på löften om framtiden, kommer det offentliga politiska maskineriet att åstadkomma någonting vi borde hålla likvaka över.

Men vi är ändå lite på väg. När jag tittade på bilderna från den kinesiska folkkongressens omröstning kände jag både lite oro och medlidande. Till och med armföringen vid omröstningarna var en mönstergill uppvisning i den exakta riktiga vinkeln för den markerande armen. Också om Kina går framåt gav omröstningsuppvisningen en signal om att det kommer att finnas allvarliga utmaningar vid horisonten.

Men det är inte bara i Kina och på avstånd de politiska utmaningarna finns. Diskussionen med Laura och Jessica hamnade också in på vårt eget spår: hur ser framtidens politiska organisationer ut och vad borde våra partier göra innan den schumpeterska destruktionen knuffar ner dem i gropen. Det är en allvarlig fråga, som vi borde klara av att besvara innan vi översvämmas av sarahpalinar och donaldtrumpar.

Och lite onda aningar fick jag på den första breda presidentvalsdebatten. Den politiska diskussionen lever i det vi på den gamla Aktuellt-redaktionen kallade "todayism". Allting handlar om just det vi har framför näsan – utan sammanhang till framtiden. Det är fel perspektiv.

Nils Torvalds är ledamot av Europaparlamentet (SFP/Renew Europe).

Mer läsning