De viktiga föreningarna

Föreningarna står för en avgörande samhällelig insats. Samtidigt står och faller de ofta med talkoinsatser.

Österby Sportklubb firar i morgon 80 år och ännu äldre är Scoutkåren Karis Flickorna. Den firar om en vecka 100 år.

Båda lyfts fram i dagens VN och är två exempel på den starka föreningsverksamhet som råder, inte minst här i Västnyland. Nu råkar det handla om ÖSK och Karis Flickorna och VN sällar sig till gratulanterna, men listan över andra välfungerande och anrika föreningar är lång.

Det finns förstås föreningar av alla de slag och med det mest varierande programinnehåll, men de står överlag för en väldigt avgörande insats. Vissa föreningar gör rent samhällelig nytta, andra erbjuder möjligheter att idka hobbyer och andra fritidsintressen och någon arrangerar årligen återkommande stora evenemang.

Samtidigt kan föreningarna på ett unikt sätt förena människor. Förmodligen finns det i varje förening som verkat en längre tid familjemedlemmar i flera generationer och för nyinflyttade kan föreningslivet vara en mycket behändig väg in i det lokala samhället och nya nätverk.

På mindre orter, där service – allt från butiker och banker till hälsostationer – flyttar bort, kan föreningslivet utgöra det bestående kittet. Det kan handla om allt från den frivilliga brandkårsverksamheten till den lokala idrottsklubben och hembygdsföreningen.

Ett ord som återkommer väldigt ofta när det handlar om föreningslivet är talkoandan. Och det är klart att den frivilliga, ofta helt oavlönade insats som den vanliga medlemmen gör kan vara helt avgörande.

Man kan till exempel se på jubilerande ÖSK och satsningen på konstsnön i Västerby för 25 år sedan. Även om man fick stöd från olika håll är det klart att utan den massiva talkoinsats som man då gjorde skulle det knappast finnas någon konstsnö att åka skidor på i dag.

Eldsjälarna Carl-Johan Jansson och Thomas Karlsson talar i dagens VN om 1 000 talkotimmar under byggnadsskedet och sedan kommer det dessutom till alla vintertimmar som genom åren lagts ned – ofta under kalla, mörka nätter – på att tillverka snön. Att en förening skulle ha möjlighet ett betala normal lön för dylikt är tämligen utopistiskt.

Konstsnön i Västerby är ett konkret bevis på den talkoanda som råder, men är långt ifrån det enda. Det finns skyttehallar och tennishallar som byggts i privat regi av föreningar, medan till exempel Föreningen Kulturhuset Karelia i Ekenäs gett kulturen ett vardagsrum som är både centralt och lokalt. För att ta några av många exempel.

Även om det i många föreningar i dag finns någon form av anställda verksamhetsledare eller liknande, är det fortsättningsvis i de aktiva medlemmarna föreningarnas styrka ligger. Visst kan en enskild människa – framför allt om hen får göra jobbet på arbetstid – göra mycket för en förening, men det motsvarar ändå inte allt ideellt arbete inom en förening.

Tåget tuffar på och föreningen finns kvar i liknande form, även om vi utvecklas i takt med samhället. Vi kommer att fortsätta samarbeta med (broderkåren) Karis Gossarna och så upprätthåller vi tryggheten i vår föreningsverksamhet. Även om medlemmarnas antal går lite upp och ner så hålls vår kår i gång, säger Elena Horttana – en av föreningens 89 medlemmar – i dagens VN om Karis Flickornas framtid.

Och på samma sätt tänks det förmodligen också i många andra föreningar.

Thomas Sundström Nyhetschef