De här är Finlands 13 Europaparlamentariker

Bland de invalda finns tidigare ministrar, personer som har blivit dömda för brott – och en som kombinerar båda två.

Sirpa Pietikäinen (Saml/EPP)

Samlingspartiets miljökämpe går mot strömmen i Europaparlamentet.

Sirpa Pietikäinen är den samlingspartist som har röstat mest emot både den egna gruppens och det egna partiets linje, enligt Votewatch. Hon sticker ut bland annat i miljöfrågor, i vilka hon ofta för en betydligt grönare politik än det egna partiet.

Pietikäinen valdes in i riksdagen 1983 som 24-åring och var riksdagsledamot fram till 2003. Hon var miljöminister på nittiotalet i Esko Ahos regering. Pietikäinen ställde upp i riksdagsvalet 2003, men drog sig ur efter att ha blivit fast för grovt rattfylleri.

Hon ställde upp i EU-valet 2004 och kom in från reservplats 2008 då Alexander Stubb blev utrikesminister. Pietikäinen blev omvald både 2009 och 2014.

– Investeringar i utbildning och forskning behövs för att främja innovationer inom digitaliseringen och den cirkulära ekonomin, skriver Pietikäinen på sin webbsida.

Henna Virkkunen (Saml/EPP)

Samlingspartiets tidigare kommunminister och utbildningsminister arbetar för företagsamhet.

Den digitala marknaden, utbildning och hållbar tillväxt är några av Henna Virkkunens viktigaste valfrågor. Hon vill också se ett djupare försvarssamarbete i EU, men anser att det inte kan ersätta ett medlemskap i Nato.

Virkkunen har en bakgrund som journalist och kommunalpolitiker i Jyväskylä. Hon var riksdagsledamot 2007–2014 och utbildningsminister 2008–2011 i Matti Vanhanens, och senare Mari Kiviniemis, regeringar.

2011 utnämndes Virkkunen till kommun- och förvaltningsminister i Jyrki Katainens regering, och tog också över som trafikminister efter att Vänsterförbundet lämnade regeringen 2014. Som minister försökte Virkkunen bland annat genomföra en kommunreform som skulle ha minskat antalet kommuner till under 100.

Trots att Virkkunen fortfarande var minister ställde hon upp i EU-valet 2014 och blev invald.

– Jag vill skapa ett samhälle som uppmuntrar alla att driva företagsverksamhet och att använda sina förmågor, skriver Virkkunen på sin webbsida.

Petri Sarvamaa (Saml/EPP)

Sarvamaa arbetar för rättsstaten och väljer industrin framför åtgärder mot klimatförändringen.

Petri Sarvamaa är Europaparlamentets fjortonde mest inflytelserika parlamentariker, och av finländarna har endast vice ordförande Heidi Hautala (Gröna) haft mer inflytande, enligt Votewatch.

Sarvamaa har bland annat varit huvudförhandlare i Europaparlamentet för en mekanism som förhindrar medlemsländer som bryter mot principer om rättsstaten att få EU-stöd.

Innan Sarvamaa blev politiker arbetade han som journalist, bland annat som chef för utrikesredaktionen på Yles tv-nyheter och som utrikeskorrespondent i USA.

Sarvamaa ställde upp i EU-valet 2009 och kom in från reservplats 2012 efter Ville Itälä. I valet 2015 kom Sarvamaa återigen in från reservplats efter Alexander Stubb som blev statsminister.

– Klimathysterin är en av orsakerna till att odemokratiska rörelser är på frammarsch i Europa, har Sarvamaa sagt till SPT.

Sannfinländarna

Laura Huhtasaari (Sannf/Salvinis allians)

Sannfinländarnas röstmagnet vill lägga ner EU.

Laura Huhtasaari vill att Sannfinländarna ska bli en del av en större EU-skeptisk grupp i Europaparlamentet och före valet träffade hon bland annat Italiens Matteo Salvini och Frankrikes Marine Le Pen.

Huhtasaari har en bakgrund som religionslärare och speciallärare. Hon valdes in i riksdagen 2015 och ställde upp i presidentvalet 2018. I presidentvalet fick hon 6,9 procent av rösterna och kom på tredje plats.

Svenska Yle avslöjade 2018 att en stor del av Huhtasaaris pro gradu-avhandling var plagierad.

Huhtasaari vill att samhället byggs på kristna värderingar, att invandringen begränsas och att Finland lämnar EU.

– Nu har de nationalistiska partierna vuxit sig så stora att de inte kan stoppas, säger Huhtasaari i en valvideo.

Teuvo Hakkarainen (Sannf/Salvinis allians)

Sannfinländarnas riksdagsledamot Teuvo Hakkarainen anser att traditionellt finska värden och ett finskt levnadssätt också bör försvaras i Bryssel.

Hakkarainen är inne på sin tredje mandatperiod i riksdagen. Under förra perioden var han medlem i jord- och skogsbruksutskottet och blev vice ordförande för samma utskott i maj 2019.

Hakkarainen har många gånger varit i blåsväder. I mars dömde hovrätten honom till 80 dagsböter för att med våld ha kysst riksdagskollegan Veera Ruoho (Saml) på en julfest i riksdagen. I augusti 2018 rapporterade Iltalehti att Hakkarainen missbrukade riksdagens kostnadsersättning för bostäder, eftersom den tjänstebostad han hyrde egentligen var en bastu.

Vid sidan av politiken har han jobbat som företagare inom sågverksindustrin. Han menar att människor behöver okomplicerad politik, och det vill han ta med sig till EU.

– Vanligt folk förstår när man talar klarspråk, både i Finland och i Europa, skriver han på Sannfinländarnas webbsida.

Socialdemokraterna

Miapetra Kumpula-Natri (SDP/S&D)

SDP:s Miapetra Kumpula-Natri är en av favoriterna för posten som Finlands kommissionär, som brukar utses från det största riksdagspartiet.

Hon blev invald i riksdagen 2003 från Vasa valkrets och var riksdagsledamot till 2014, då hon valdes in i Europaparlamentet. Där har hon bland annat varit ordförande för Europaparlamentets bioekonomigrupp och suttit i ITRE-utskottet som behandlar frågor om industri, forskning och energi.

Viktiga EU-frågor för Kumpula-Natri är bland annat klimatfrågan, utveckling av hållbara energilösningar och familje- och jämställdhetsfrågor.

I grunden är hon elingenjör och hon har också studerat ekonomi på Vasa universitet.

– Jag vill se en förstärkning av forskning, kunnande och ett rättvist arbetsliv genom europeiskt samarbete, skriver Kumpula-Natri på sin webbsida.

Eero Heinäluoma (SDP/S&D)

Riksdagens före detta talman Eero Heinäluoma (SDP) är beredd att ställa upp som Finlands EU-kommissionär. Han vill att Finland tar större plats i EU.

Heinäluoma satt i riksdagen 2003-2019. Han ställde inte upp för omval i vårens riksdagsval utan valde Europaparlamentsvalet i stället.

Han var bland annat statsministerns ställföreträdare och finansminister 2005–2007 i regeringen Vanhanen. Han var partiledare under åren 2005–2008, och han efterträddes av Jutta Urpilainen efter att SDP gick bakåt i riksdagsvalet 2007.

Heinäluoma var ordförande för SDP:s riksdagsgrupp 2010–2011 och ordförande för arbetsutskottet under samma period. Han hade uppdraget som riksdagen talman 2011–2015.

– EU finns till för människorna. Konsumentskydd och löntagarnas rättigheter borde vara mera synligt i unionen, skriver Heinäluoma på sin webbsida.

De gröna

Heidi Hautala (De gröna/EFA)

De grönas Heidi Hautala blev första gången invald i Europaparlamentet 1995, och enligt Votewatchs lista är hon den mest inflytelserika finländska ledamoten. Hon valdes till vice ordförande för Europaparlamentet 2017 och det här blir hennes fjärde mandatperiod.

Hautala var partiordförande för De gröna 1987–1991. Hon var riksdagsledamot 1991–1995 och 2003–2009. Däremellan var hon Europaparlamentariker 1995–2003.

I regeringen Katainen var Hautala utvecklingsminister, men tvingades avgå på grund av att hon förnekat uppgifter om att hon hindrat statsbolaget Arctica Shipping att brottsanmäla Greenpeace-aktivister som stigit ombord på en av bolagets isbrytare.

Nyligen polisanmälde kollegan Petra Sarvamaa (Saml) Hautala för ärekränkning efter att hennes kollage från 2015 spridits på sociala medier. På bilden framstår Sarvamaa som abortmotståndare.

År 2000 och 2006 var Hautala De grönas presidentkandidat och fick drygt tre procent av rösterna i båda valen.

– Europa behövs mer än någonsin för att stoppa klimatförändringen, trygga allas möjlighet till välfärd och utbildning och för att främja fred och stabilitet i en instabil värld. Samtidigt raseras Europa av krafter som vänder folk emot varandra och äventyrar det som européerna tillsammans byggt upp, har Hautala sagt till SPT.

Ville Niinistö (De gröna/EFA)

De grönas före detta ordförande Ville Niinistö toppade valgalluparna.

Niinistö var ordförande för De gröna 2011–2017. Han valdes in i riksdagen 2007 och var miljöminister i både regeringen Katainen, 2011-2014, och Stubb, 2014. Han avsade sig senare ministerposten tillsammans med Pekka Haavisto i protest mot regeringens beslut att fortsätta energibolaget Fennovoimas tillstånd att bygga kärnkraftverk i Pyhäjoki.

I ryggen har han en statsvetenskaplig magisterutbildning vid Åbo universitet med huvudämnet politisk historia. Han har haft förtroendeuppdrag inom De gröna sedan 2003.

I år kandiderade Niinistö för första gången i EU-valet. Under valet har han lyft upp bland annat klimatförändringen och dess inverkan på Östersjön, jämlik utbildning och en demokratisering av EU.

– Jag tänker stå upp för en human framtid i Europa, skriver Niinistö på sin webbsida.

Centern

Elsi Katainen (Centern/ALDE)

Centerns Elsi Katainen har suttit i Europaparlamentet sedan 2018. Hon tog över efter partikamraten Hannu Takkula som i sin tur hade hoppat in i stället för Olli Rehn. Innan det var Katainen riksdagsledamot från Savolax-Karelens valkrets 2007–2018 och hade bland annat uppdraget som vice ordförande för Centerns riksdagsgrupp.

Katainens valfrågor har behandlat bland annat Finlands roll i den internationella handelspolitiken och att synliggöra landsbygdens behov i EU.

– För mig är jordbruk, landsbygd, regional utveckling och internationella handelsfrågor viktiga politiska sektorer i Europaparlamentet, skriver Katainen på sin webbsida.

Mauri Pekkarinen (Centern/ALDE)

Centerpartisten Mauri Pekkarinen har valt att satsa på Europaparlamentet efter 40 år i riksdagen.

Under årens lopp har han utnämnts till diverse ministerposter. Han var inrikesminister 1991–1995, handels- och industriminister 2003–2008 och näringsminister 2008–2011. När Sipilä satte ihop sin regering fanns det ändå inte plats för Pekkarinen. Däremot blev han vald till riksdagsgruppens vice ordförande.

I sin valkampanj har Pekkarinen bland annat talat om jordbrukspolitik och om regionalpolitik i EU.

– EU:s regionalpolitiska stöd till Finland representerar endast omkring en tredjedel av vad Finland betalar. För några år sedan hade kriterierna om glest bebyggda områden fortfarande en stark betoning. Det borde återställas, skriver Pekkarinen på sin blogg.

Vänsterförbundet

Silvia Modig (VF GUE/NGL)

Modig förlorade sin plats i riksdagen men tar revansch i EU-valet.

Det viktigaste i politiken är jämlikhet och jämställdhet, skriver Silvia Modig på sin webbsida. Modig lovar att hon ska arbeta för mänskliga rättigheter, för rättsstatsprincipen, för att stoppa klimatförändringen och för finansiering av välfärdstjänster.

Silvia Modig har en bakgrund som journalist och har arbetat bland annat med barn- och ungdomsprogram på Yle. Hon är stadsfullmäktigeledamot i Helsingfors sedan 2008 och valdes in i riksdagen 2011.

Modig lyckades inte bli omvald i riksdagsvalet 2019, trots att Vänsterförbundet fick en plats till i hennes valkrets Helsingfors. Hon fick nöja sig med en reservplats med en marginal på under 200 röster.

– Politikens vardag består av långa möten och sena kvällar med enorma pappershögar, skriver Modig på sin webbsida.

Svenska folkpartiet

Nils Torvalds (SFP/ALDE)

Svenska folkpartiets Nils Torvalds har varit Europaparlamentariker sedan 2012.

Innan Torvalds blev politiker gjorde han en lång journalistisk karriär och jobbade som korrespondent i Moskva under 1990-talet och senare i Washington D.C. I sina unga år var han medlem i kommunistpartiet och deltog bland annat i ockupationen av Gamla studenthuset 1968.

Torvalds var vice ordförande för Svenska folkpartiet 2008–2011. Han blev Europaparlamentariker 2012 efter Carl Haglund som blev partiordförande och försvarsminister. I EU-valet 2014 blev Torvalds omvald som SFP:s klart populäraste kandidat.

Han var SFP:s presidentkandidat 2018, vilket var ett smärre misslyckande för partiet när han landade sist med ett stöd på endast 1,5 procent.

I Europaparlamentet har Torvalds varit Aldes vice ordförande sedan 2017. Under den senaste perioden har han jobbat mycket med frågor som miljö, ekonomi och fiskeri. Han har också varit med och tagit fram den så kallade Torvalds-rapporten som betonar vikten av en bankunion för en fungerande inre marknad. Rapporten röstades igenom i EU-parlamentet i januari i år.

– Det är motiverande att jobba i Europaparlamentet i dessa tider, då utmaningarna för Europa och det europeiska samarbetet hela tiden verkar öka, skriver Torvalds på sin webbsida.