De förträffliga ambassadörerna

Skytteldiplomati med kort varsel har kringskurit ambassadörens makt och inflytande.

Utländska ambassadörer kan fortfarande tituleras med benämningen excellens. Det kanske kan översättas med uttrycket ers förträfflighet eller ers utmärkthet, men svenska synonymer till det utländskt klingande gamla märkesordet används aldrig. I vår tid är excellensen något av ett utdöende släkte. Men en ambassadör märker nog att detta fint klingande tilltal gärna utnyttjas av människor som vill utverka en ynnest, göra en affär eller påverka något beslut. I tidernas begynnelse har högadliga personer också kunnat tilltalas med ers högvälborenhet, men så icke längre.

En uppmärksam läsare torde notera att denna kolumn inleds med att hänvisa till utländska ambassadörer. Det är min uppfattning, att excellensen i sitt hemland inte njuter någon egentlig rätt att tilltalas på detta ålderdomliga sätt.

Det sägs med rätta att ambassadören som hög representant för sitt land har förlorat i betydelse i umgänget mellan nationer eller internationella organisationer. Den allt snabbare kommunikationen mellan aktörer på den internationella arenan möjliggör direkta kontakter. Så kallade heta linjer kommer alltmer sällan i bruk.

Skytteldiplomati med kort varsel har kringskurit ambassadörens makt och inflytande. En del forskare påstår att den allt frekventare resediplomatin ibland kan vara skadlig. Ärenden som skulle kräva en lång beredning, omsorgsfullt förarbete och underhandskontakter utan offentlighet ersätts med snabba flygskutt. Vår tids slogan är public diplomacy. Man presenterar institutioner, kultur och handel som en metod att vinna fördelar och respekt.

En variant av det offentliga diplomatiska samtalet är den ryska metoden. Man blånekar även inför obestridliga fakta. Eller som redan Stalin gjorde; internationella åtgärder och intrång i suveränitet, inre angelägenheter och rättigheter ikläds en kåpa av laglighet. Ett färskt exempel är de små gröna männen på Krim och i östra Ukraina. De lagliga formerna upprätthölls också skrupulöst när vinterkriget bröt ut och då Sovjet ockuperade de baltiska staterna.

Trots allt har ambassadören en stor betydelse. Det bevisas av att en mottagande stat måste bevilja den främmande ambassadören agremang. Han måste vara välkommen. En symbol för detta är att den nyanlände beskickningschefen bör överlämna sitt kreditivbrev. Innan dess får han inte inleda sin verksamhet.

Britterna har varit kloka. När Hennes Majestäts diplomatiska ombud har fullgjort sin mission får denne inte i två års tid ha någonting att göra med landet där han varit på post. I Finland har vi upplevt hur förra USA-ambassadören Bruce Oreck figurerar i rubrikerna på grund av kritiska mellanhavanden med statsjärnvägarna. En irakisk ambassadör och general i Helsingfors fick frågan hur hans bekanta damer får minkpälsar. – Som minkarna, svarade irakiern. Det har rymts obändiga festprissar bland de höga diplomaterna i Helsingfors, en norskättling från USA blev särskilt bekant här, men också i Oslo. USA:s president använder notoriskt ambassadörsposter som politiska belöningar och då kan det ibland gå galet, som nu i Tyskland där excellensen Gerelli satte sin fot i munnen, som man säger på engelska.

En ambassadör åtnjuter diplomatisk immunitet. Sålunda kom en portugisisk ambassadör undan med bara förskräckelsen i ett rattfylleritillfälle, som fick stor offentlighet. Han körde in i en återvändsgränd på Skatudden och kom inte ut. Smäleken blev så stor att han snart nog flyttade hem. Men han förklarades inte persona non grata, en icke önskvärd person.

Finländska ambassadörer gör sig som regel inte skyldiga till rattfylleri. Men det har hänt tidigare att ambassadens inre förhållanden och personalpolitik satts under lupp. Senast hände det i Stockholm där vår man kallades hem, liksom tyvärr också en föregångare. När man dansar på rosor måste man akta sig för törnen, även när champagnen är gratis och serveras kall.

Så kallade heta linjer kommer alltmer sällan i bruk.

Vid behov av strykning ta bort stycket om ryssarna

Vid ytterligare behov: stryk sista stycket om finländska diplomater

Ralf Friberg