De bevarar minnet av stålet

Stort projekt. Leif Stenwall och Ralf Flemmich har fått se en hel del under filmningen av stålverkets rivning och nedmontering de senaste tre åren.Bild: Christoffer Holm

Leif Stenwall och Ralf Flemmich har följt nedmonteringen av stålverket i Koverhar både natt och dag de senaste tre åren.

Sedan sommaren 2014 har en fysisk bit västnyländsk industrihistoria försvunnit steg för steg. Nedmonteringen av stålverket i Koverhar har knappast lämnat många oberörda.

– Vi började filma i slutet av augusti 2014, och i november 2016 föll masugnen, så det blev drygt två år, säger Leif Stenwall.

Nedmonteringen av verket är en betydelsefull process i lokalhistorien. Det har motiverat Ekenäsborna Leif Stenwall och Ralf Flemmich att filma så mycket som möjligt av stålverkets sista tid, och bevara minnet av Hangöudds största industri genom tiderna.

– Båda är vi ju intresserade av lokalhistoria, och industrihistoria i synnerhet. För mig har det varit rent känslomässigt då jag arbetat vid verket från starten. För Leif har det tekniska intresserat via hans tid hos underleverantören Intersteel, säger Flemmich.

Känslor och tålamod

Flemmich och Stenwall har därmed båda personliga band till stålverket, dessutom under tiotals år. Flemmich hör till en grupp på fem personer från det gamla gardet som var med från starten. Då konkursen kom var de alla pensionerade, men känslorna trots det starka.

– Trots allt hade bandet mellan oss och Koverhar blivit så starkt att det var hemskt ledsamt. Dessutom anser jag att Koverhar gett mig allt jag fått i livet, säger Flemmich.

Att filma verkets rivning har därför varit både sentimentalt och intressant. Duon var med då transportbandet från hamnen upp till verket föll som den första konstruktionen sensommaren 2014, och i april i år filmade de då de sista delarna av fabriken skeppades i väg till Marocko. I medeltal har de filmat i Koverhar två gånger per vecka, både natt och dag och i alla väder.

– Ibland har man fått vänta i timtal på att något ska hända, och någon gång har det hänt så snabbt att vi inte ens fått i gång kameran, säger Stenwall.

Filmprojektet har ingalunda varit enkelt. Samarbetet med rivningsföretaget Delete har inte alltid varit så lätt.

– På grund av kommunikationen och att de kanske inte alltid helt vetat när de ska göra något har vi tyvärr missat att filma en del, säger Flemmich.

Mest synd är de kanske att masugnens sprängning först misslyckades och att rivningen lyckades först då det var mörkt.

– Men det har givetvis varit en utmaning att riva ett sådant här verk. Det har behövts en hel del kunnande, säger Flemmich.

Digert material

I dag har de drygt 24 timmar eget filmmaterial, samt en del fotografier och flygfoton de fått av andra fotografer.

– Nu gäller det att hitta en röd tråd, säger Stenwall.

Flemmich inflikar att det är en svår balansgång att visa rivningen, men också göra den intressant.

– Det är helt klart att dokumentären ska bli något för den stora allmänheten, och då måste man få med lite action.

Dessutom funderar de på både ljudsättning och intervjumaterial. Målet är en dokumentär, men även känslor får gärna ta plats.

– Det är inget fel på det, men däremot vill vi inte blanda in verkets produktion, säger Stenwall.

Dokumentären blir därför fristående från Stenwalls tidigare filmer om Koverhars verksamma tid. Eftersom han även arbetar på en film om nedlagda Sporrong i Ekenäs siktar han på att dokumentären om Koverhar ska vara klar under 2018. Målet är en eller till och med två filmer på 40 minuter. Materialet räcker mer än väl till.