De andra träder fram

Mystik. Det är i svartvita tuschteckningar Jan Jämsén låter "de andra" träda fram i form av kraftdjur eller märkliga varelser. Bild: Marit Lundström

En vätte, ett kraftdjur och mörkrets kung hör till de varelser Jan Jämsén ger plats i Galleri Kobra.

Utställning: Ur det andra. Verk av Jan Jämsén. Tid: 27.5–13.7. Plats: Galleri Kobra, Köpmansgatan, Karis.

Det är en ovanlig motivkrets som inspirerar bildkonstnären och rocklyrikern Jan Jämsén, som 2007 utexaminerades till bildkonstnär från dåvarande Svenska yrkeshögskolan, numera Novia. Före det studerade han religionsvetenskap och historia vid Helsingfors universitet.

Motiven förverkligas som pigmenttuschteckningar och det första intrycket är en ganska avskalad och modern svartvit helhet. Men vid ett närmare studium visar sig verken ha rötterna djupt i jorden – för att inte säga underjorden – i naturen, naturmystiken, mytologin och även i egna upplevelser.

Det uråldriga

Det blir med andra ord en kontrast mellan en avskalad svartvithet och ett uråldrigt ursprung som vi vänt ryggen, men som ändå finns där.

Det gäller att ge teckningarna en chans, de växer och fördjupas, visar flera sidor. Upplevelsen förstärks när jag går en trappa ned "i underjorden" och möts av en manande och malande ljudvärld i installationen Samtal.

Den bjuder på en krokig gren, en stubbe och en video där ljusets speglingar tränger under vattenytan. Det händer inte särskilt mycket i det yttre, men nog i det inre.

Utställningen får mig att associera till hur man antingen kan öppna sig eller sluta sig inför upplevelserna i en otuktad skog, och kanske rent av möter det otämjda inom sig själv. För det mesta vill vi människor kontrollera och behärska naturen, och skapa kulturskog eller parkliknande skog där vi inte behöver möta våra egna rädslor för det vilda och otuktade.

Fritt för tolkning

Besökarna kan säkert tolka de åtta tuschteckningarnas motiv på väldigt olika sätt. Personligen möter jag en sten som tittar på mig, jag ser en korpnäbb och en älgmule men framför allt varelser som kan ändra skepnad beroende på hur jag ser på dem.

I en vägledande text på utställningen skriver Jämsén att han leds till en inre värld av en monoton trumma. Där dyker han in i rotverket, ner i en tjärn och där "på andra sidan" kan han möta dessa varelser som både ger råd, helar och lär, men även kan skada. Det gäller att vara ödmjuk och vaksam för att hitta symboler och tecken som har något att berätta.

Det här låter säkert som rent nonsens för logikern som förnekar livets mindre rationella dimensioner, men shamanska trumresor kan även uppfattas som fascinerande, givande eller varför inte också skrämmande beroende på egna upplevelser.

Jan Jämsén ordnar en guidning på utställningen den 21 juni kl 17. Då kan allmänheten träffa konstnären och höra om hans inspirationer och avsikter.

Marit Lundström