De äldres valfrihet blev indragen

Vanvården inom äldrevården har ökat för varje år och fortsätter att öka då social- och hälsovårdsreformen fälldes i riksdagen.

Kommunstyrelsens ordförande Henrik Wickström skriver (VN 11.10) att det borde vara möjligt för äldre att välja om de vill vårdas hemma eller i serviceboende. Den valfriheten gällde under lång tid, men redan för länge sedan ändrade en mycket enhällig riksdag lagen och gav kommunerna rätt att avgöra när de anser att sjuka och funktionshindrade äldre behöver få plats på vårdhem eller serviceboende av olika slag.

Efter det började kommunerna köra ner massvis av vårdplatser och multisjuka äldre tvingas i många fall att vistas ensamma hemma trots att de inte kan röra sig där. Det har sedan lett till jourrallyn när dessa hjälplösa personer ramlar omkull i hemmen eller drabbas av svåra attacker och körs fram och tillbaka mellan hem och sjukhus. Till och med mitt i natten har många förpassats hem utan vetskap om hur de ska klara sig och ibland har de varit utan nyckel och inte ens kunnat komma in.

Vanvården inom äldrevården har ökat för varje år och fortsätter att öka då social- och hälsovårdsreformen fälldes i riksdagen. Wickström är vice ordförande för SFP som med SDP hörde till de ivrigaste partierna att ständigt motsätta sig reformen, även i grundlagsutskottet. Ingen vårdreform som under 15 år planerats har varit sämre än det nu rådande läget inom speciellt grundvården och äldreomsorgen. Grundlagsutskottet har totalt undflytt sitt ansvar och inte förmått uppfatta sitt ansvar för medborgarnas lagstadgade rätt till liv, hälsa och omsorg. Det bör dock noteras att Ingå sköter både grundvården och äldreomsorgen bättre än en stor mängd övriga kommuner. Till exempel i Raseborg är grundvården och äldreomsorgen i sådant förnedringstillstånd att man inte kan fatta hur det alls kan vara möjligt.

Men Ingå har även nyligen uppvisat sin ansvarslöshet då det gäller servicenivån för sjuka äldre och funktionsbegränsade. Kommunen har godkänt, som de flesta av de tio partnerkommunerna, en ny färdtjänststadga som kraftigt försämrar servicenivån från tidigare stadganden. En annan sak är sedan att inte heller de tidigare stadgandena numera fungerar i till exempel Raseborg.

Den nya stadgan tillåter inte längre uppehåll för att under kort tid under färden besöka butiker, apotek eller banker. Den tillåter endast ett besök vid bankautomaten och för att lägga ett brev i en postlåda. Färdkunderna ska beställa ny taxi efter ett butiksbesök och sedan färdas till apoteket och igen efter det beställa ny taxi och ännu ny taxi efter bankbesöket. Med ett sådant horribelt koncept räcker inte färdresorna till.

Avsikten hos dessa äldrefientliga kommuner är att isolera de funktionsbegränsade till sina hem och från vardagens kontakter med omgivningen. Kommunerna har inte heller varit intresserade av att diskutera den juridiska hållbarheten i det nya systemet med Social- och hälsovårdsministeriets sakkunniga. Då jag talat med ministeriet har man förvånats över att tio kommuner går in för att ytterligare försvåra färdtjänsten.

Wickström kunde som kommunstyrelsens ordförande i Ingå ha tagit över ärendet av grundtrygghetsnämnden och utrett om han i den dagliga politiken skulle stöda behovet av att förbättra äldre- och handikappomsorgen på ett etiskt och mänskligt sätt.

Esbo stads "transporter 2019-projekt" är till flera delar helt urspårat och hur Esbo som ordnarkommun för tio västnyländska kommuner ska klara av att sköta uppgiften är en fullständig gåta. Det finns bland annat inget hållbart förslag ännu hur tillgängliga taxi ska vara dygnet runt som lagen kräver. I Raseborg vet vi att det ofta är närmast omöjligt för målgruppen att kunna få taxi kvällstid och på söndagar. Och de tio nämnda kommunerna har varit helt tafatta att reda upp det kommande systemet som är avsett att träda i kraft från början av nästa år och senast på våren.

Bo Holmberg, Karis

Mer läsning