Körsången, ett av Svenskfinlands viktigaste kulturarv, har i ett år varit lagd helt på is. Julkonserter var knappt möjliga, inte ens i sina allra mest nedbantade format. Och helt förståeligt är det förstås, att samlas regelbundet i ett slutet utrymme för att sjunga är just nu otänkbart, med eller utan munskydd.
Nätmöten är bra för mycket men hur snabb uppkopplingen än är så räcker den inte för att sjunga tillsammans. Och utan övningar blir inga konserter. Så här, för att uppmärksamma alla de sångare som just nu saknar sin hobby, en liten hyllning till körsången.
I den bubbla som finns på scenen i en mörk salong existerar bara den sång vi just då sjunger. Tiden består av musikens tempo och naturlagarna av tonarten. Det är någonting alldeles speciellt. Varje steg och andetag är planerat och kartlagt, och utförs med en säkerhet som inte finns någon annanstans.