Civilisationen kräver sin ABC-bok

Teaterlinjens elever visade prov på självständighet och målmedvetenhet i sin gestaltning av Sju Bröder.

Pjäs: Sju bröder.

Av: Alexis Kivi i översättning av Elmer Diktonius.

Manusbearbetning: Joakim Groth.

Regi: Tom "Wasker" Lindblom.

Sju bröder: Anna Standertskjöld, Ida Flemmich, Mirjam Ekelund, Sofia Nordberg, Jannika Lapveteläinen, Ida-Maria Keisala, Julia Erginoz.

Övriga: Anna-Kaisa Edström, Ninja Kotkalaakso, Martin Paul, Vincent Saares.

Scenografi: Minea Prior, Johanna Lindholm och en grupp elever från konstlinjen under ledning av Carmela Wager.

Koreografi: Mirjam Ekelund och Anna Standertskjöld.

Musik: Anna-Kajsa Edström, Ninja Kotkalaakso, Martin Paul, Vincent Saares.

Tid & plats: Premiär 1.4 klockan 19.15.

Övriga föreställningar: 4.4, 6.4, 8.4 klockan 19.15 samt 2.4 och 9.4 klockan 17.15.

Några höga vita björkstammar mot en svart scenbakgrund. Ett scenutrymme som används till max gällande bredd och djup. Ett suggestivt musikstycke som inledning, och där en vit kvinna som framträder som en mytisk gestalt innan hon dör och begravs.

Kvar blir hennes sju vildvuxna söner som nu står inför nya utmaningar i livet. Skall de välja att stanna kvar i Jukola, eller söka sig nya betesmarker någon annanstans. Nu följer tio års halsbrytande kamp med och mot varandra och gentemot samhällets och kyrkans förväntningar.

Maffig manlighet

Inledningen som teaterlinjens elever gör är dramatisk. Västra Nylands folkhögskola har i år valt att förflytta fokus till 1870-talet Finland i en dramatisering av Alexis Kivis Sju Bröder.

Pjäsen är en utmaning på många plan, inte minst för att majoriteten av eleverna är kvinnor. Här måste man beundra med vilken målmedvetenhet i synnerhet "de sju bröderna" gått inför att gestalta de olika arketyperna som förekommer i berättelsen.

Kroppsspråk, mimik och uttryck sitter som gjutet för de allra flesta i den över två timmar långa föreställningen som inte bara är maffig rent verbalt, utan även i högsta grad en fysisk och testosteronhaltig föreställning.

Här uppvisas som berättelsen också kräver, en form av stereotypisk maskulinitet som förstås med dagens glasögon känns förlegad, och blir begriplig endast i sin historiska kontext.

Mera luftighet

Det är uppenbart att undervisningen gett utrymme för självständighet och mognad. Visst kan man ibland tycka att de "manliga manéren" blir onödigt accentuerade, men det är kanske oundvikligt i det här sammanhanget.

I föreställningen förekommer även en mängd andra figurer, som en klockare, dräng, smed, en häst och andra djur som tillsammans skapar en inramning för föreställningen som till största delen spelas på en tom scen. Här ges med andra ord ingenting gratis. Utan välinövade repliker och god artikulation, i kombination med flera kraftfulla och säkra fysiska scener hade pjäsen fallit ganska platt.

Lite kan man väl kritisera upplägget som skulle ha mått gott av lite större variation med mera luft och mellanrum i de många fragmentariska scenerna. Det hade säkert bidragit till förtätade stämningslägen och en tydligare gestaltning av de autentiska miljöerna som nu främst anades, men inte doftade. Stundvis kunde också de långa monologerna bli aningen tröttsamma, men samtidigt gav de förstås utrymme för enskilda skådespelarinsatser att blomma ut.

Lite att säga

Vad har då Sju bröder som berättelse att säga dagens människor? I ärlighetens namn så kanske sist och slutligen inte så mycket som omedelbart ger sig utan mer långsökta analyser. Pjäsen måste väl främst betraktas som en gestaltning av en historisk bild som inte längre existerar.

Vårt samhälle och hela Europa har under de senaste decennierna genomgått en hisnande förändring där man i dagsläget mycket väl kan tala om ett paradigmskifte. Kanske bidrar det här till att också de berättelser som vi som nation omhuldat i hundratals år och sällan ifrågasatt, nu vacklar lite i sina fundament. Det här i synnerhet om man aningslöst går inför att försöka förstå dem utifrån definitionen klassiker.

I Sju bröder skildras en form av frihetens naturtillstånd och övergången till ett civiliserat samhälle, där kyrkans hårda religiösa lära både förskräcker och fostrar. Den lagiska religiositeten lägger sina tunga ok på medborgarnas axlar. Utifrån en kollektiv värdegrund som inte kan ifrågasättas, skall samhället byggas genom ett strikt regelverk och framför allt bildning och utbildning. Kristna ställs mot hedningar, och dopet framhålls som det yttersta beviset på rätt tillhörighet.

Bildningens makt

De sju bröderna som är analfabeter kämpar i sin kamp mot en civiliserad tillvaro med ABC-boken i sin hand. Den som de tidvis skyr som pesten. Föga överraskande är det sedan läsandets konst som i slutändan visar sig vara den frälsande faktorn som förvandlar dessa hårdbarkade män till fogliga och lydiga samhällsmedborgare som också prosten kan omfatta.

Med denna berättelse och dess ideal i bakhuvudet, är det kanske inte så långsökt att hitta orsaker till att det finländska utbildningssystemet rankas så högt i världen ännu i dag. Det finns starka historiska rötter att falla tillbaka på, och beviset hittas i den finländska litteraturens gamla berättelser.

I dag ser vi i det finländska samhället en plötsligt och överraskande nedmontering av utbildnings- och bildningsväsendet. Kanske är det på den här punkten man kan dra paralleller och låta Sju bröder blir en påminnelse om vad som tidigare generationer såg som oumbärliga när det gällde samhällsbygget av en civiliserad stat.

Det var inte pengar och feta betesmarker, utan bildning, utbildning och kunskap som byggde landet. Och den som inte omfattade dessa tankar förpassades till skampålen. Så kunde det gärna få vara ännu i dag.

Camilla Lindberg Reporter