Sanning, lögn och allt däremellan

Årets sista coronarapport från det västra grannlandet gör det lätt att ta till dystopiska visioner för hur det kunde gå för framtidens smitthärjade Stockholm.

Folk stryker längs med husväggarna eller går ut i gatan vid möten. Blickarna fladdrar ängsligt. Virussvärmarna är så påtagliga att man kan ta på dem, inte ens solen syns längre i dunklet. Bussarna är tomma, tunnelbanan förbjuden mark. Samma sak med restauranger och barer. De få matbutiker som fortfarande är öppna har enkelriktade gångar för att förhindra möten. Tungt beväpnade soldater är positionerade överallt för att hålla ordning på medborgarna. Minsta avstånd tre meter! Munskydd och visir! Inga grupperingar tillåtna! Mest bevakade är de överfyllda sjukhusen som kringgärdats med stängsel för att hålla undan panikslagna covidsjuka. Äldrevården har bommat igen; de flesta gamlingarna är döda eller ligger flämtande på intensiven i väntan på att slippa mardrömstillvaron. Inte ens helvetet skrämmer längre.
ANDRA LÄSER