Varning för desinformation

"Vi som var samhällsaktiva för trettio år sedan lade vårt hopp till internet; nu när hela världen var uppkopplad skulle inte diktatorerna kunna härja fritt längre. Sanningen skulle segra. Folken skulle befrias. Så blev det inte."

Historikern Teemu Keskisarjas varumärke är provokativa ”sound bites”. På senare tid har han serverat sarkasmer om sociala medier; att de är en fara för samhällsfreden, att de är till för att hålla proletariatet i schack. Och liknande.
Keskisarja har kommit att framstå som den främsta kritikern av vår konsumtion av sociala medier. Och han har inte helt fel.
Vi som var samhällsaktiva för trettio år sedan lade vårt hopp till internet; nu när hela världen var uppkopplad skulle inte diktatorerna kunna härja fritt längre. Sanningen skulle segra. Folken skulle befrias.
Så blev det inte. Diktatorerna och mörkerkrafterna var smartare.
Impulsen att skriva detta fick jag av en insändare i VN. Tre damer kritiserade församlingens beslut om att begränsa deltagandet i julbönerna. Frågan om julböner är inte speciellt intressant för mig. Jag hör inte till någon religiös sammanslutning. De tre skribenternas argument kräver däremot granskning. De skriver: ”Det finns nu mycket forskning som klart visar att coronapasset är ett olyckligt påfund. I Skottland, till exempel framgår av hälsomyndigheternas statistik att vaccinationsgraden är 60 procent, medan sjukhusplatserna till 70 procent upptas av vaccinerade, och dödssiffran bland dem är 85 procent i jämförelse med 15 procent hos de ovaccinerade.”
Detta är, förlåt uttrycket, kvalificerat strunt.
Man kan med god vilja förstå att detta om "dödssiffrorna” är en felskrivning men man skulle nog gärna se att damerna redovisade för ens någon av ”den myckna forskningen”. Vad den skotska statistiken visar är en sak för sig. Jag antar att damerna har plockat uppgifterna från någon sajt. Men det skulle inte ha krävt särdeles många minuters ansträngning att kontrollera siffrorna på myndigheternas eller de seriösa mediernas sidor. De redovisade siffrorna är tagna ur sitt sammanhang och fel tolkade. Därtill är de rätt gamla. I själva verket visar den underliggande statistiken att den ovaccinerade löper mångfaldigt större risk att drabbas av covidsmitta än jämnåriga vaccinerade.
Desinformationen på nätet spänner över många ämnesområden och allt är inte lika uppenbar geggamoja som QAnon-berättelserna. Det som dominerar i dag är falska fakta om covidpandemin och riskerna med vaccinationerna.
De etablerade medierna – sådana som Hufvudstadsbladet, Helsingin Sanomat och Yle – ger inte dessa falsarier utrymme. Myndigheterna är också försiktiga med att kommentera dem; det vore att ge dem uppmärksamhet.
Hur kommer det sig då att det finns folk som tror mera på vad som skrivs på obskyra sajter än på vad myndigheterna och de etablerade experterna säger? Det är en oroväckande fråga.
Jag ska som exempel ta en observation från dagens desinformationsutbud. På en inhemsk sajt finns en rubrik: ”De som har fått tre MRNA-sprutor löper 4,5 gånger större risk att få en omikroninfektion än de ovaccinerade”. Jaha.
Det som ligger bakom rubriken är en undersökning som visar att bland alla dem som hade testat positivt för covidinfektion var omikron 4,5 gånger vanligare bland de fullt vaccinerade än bland de ovaccinerade. Det är ju inte det rubriken påstår.
Är det medvetet man förvränger sanningen eller kan man inte läsa statistik?
Den som tror på falsarierna måste ju fråga sig varför medierna och myndigheterna förtiger dem. Varför låter man inte folket veta hur många tusen som dör av vaccinationerna? Är det fråga om en stor konspiration? Finns det en dold strävan att föra mänskligheten i någon speciell riktning? Är således coronaåtgärderna och vaccineringarna bara verktyg för ondskefulla krafter?
Det finns mängder av fantasifulla konspirationsteorier om just detta på webben.
Så länge desinformationen och konspirationsteorierna hålls inom (ganska små?) kretsar på sociala medier är de kanske inte så farliga. Och desinformation är naturligtvis inte heller de sociala mediernas enda funktion. Men när delar av de falska påståendena börjar dyka upp i mera seriösa sammanhang – såsom i insändare i VN – så är det kanske skäl att börja ta Teemu Keskisarjas varningar på större allvar.

Jan-Erik Wiik

Hyvinge

ANDRA LÄSER