Går Raseborg i spetsen för nedmonteringen av välfärdssamhället?

Tillvägagångssättet andas än en gång brist på helhetssyn hos beslutsfattarna. Hur många ”villor” och äldreboenden har man inte tömt på liknande sätt under de senaste åren, må de sen heta Fridebo, Rosa, Stella, Blomsterhemmet eller Seniora?

03.06.2016 06:00
I Västra Nyland (1.6) kunde vi ta del av en notis om hederspriset för god vård som stiftelsen La Carita, för andra gången, delade ut till ingen mindre än nedläggningsaviserade Bromarfhemmet i Raseborg. Vi som tillhör den generationen som erfarit vad ”god vård inom äldreomsorgen” omfattar fick säkert på nytt hjärtrusning med tanke på de, i vårt tycke fartfyllda, tysta omorganiseringar och nedskärningar som pågår i Raseborg.
Den goda vården står på stadig etisk och värdig grund, utgår alltid från patientens/klientens behov, involverar de anhöriga och fungerar utgående från en fråga som, inte minst ledningen alltid behöver ställa: ”kan jag tänka mig att låta min gamla mamma och pappa vårdas här?”
Bromarfhemmets hederspris väcker till liv minnet av en annan obegriplig, hjärtskärande händelse i Västnylands historia – nedläggningen av Ekenäs BB. Vi minns hur sjukhuset kunde stoltsera med den internationella hedersbetygelsen ”Babyfriendly Hospital”. Bägge utmärkelserna är lika unika.
I fallet med BB stod mängder av människor, en och annan lokalpolitiker upp för ett bevarande av vår unika förlossningsavdelning, till och med president Tarja Halonen kontaktades och besökte sjukhuset och talade för BB så gott hon kunde, insändarspalterna gick heta, nästan som i fallet med nedläggningen av Fridebo. I fallet med Bromarfhemmet har beslutet fattats i det tysta (kommentarerna kanske finns på webben …) och trots att vi har en ny stadsdirektör väljer våra förtroendevalda att bära sin munkavle. Ingen kan ta ifrån en rätten att försvara och protestera eller att yttra sig!
Nedläggningen av långvården på Mjölbolsta och flyttningen av åldringar, med eller utan minnessjukdom till serviceboendet Villa Anemone i Karis upprör likaså (den som längre orkar reagera). Den händelsen skedde i det tysta, med sådan fart att anhöriga och de äldre togs på säng. Ingen tid för information eller dialog med anhöriga.
Tillvägagångssättet andas än en gång brist på helhetssyn hos beslutsfattarna. Hur många ”villor” och äldreboenden har man inte tömt på liknande sätt under de senaste åren, må de sen heta Fridebo, Rosa, Stella, Blomsterhemmet eller Seniora? Det finns många skillnader mellan långvård i kommunal regi och serviceboende, inte minst i kostnader, där minsta lilla åtgärd betalas av den boende själv.
Som tur är finns det ännu sådana som Bo Holmberg, en envis rättvisesökare, besvärlig, men med civilkurage, blåslampa. Och en och annan självgående, engagerad anhörig som vågar och orkar protestera och gå ut i offentligheten med ”sitt gnäll”. Tack och lov understryker Regionförvaltningsverket (Paula Hevosmaa) än så länge det mänskliga i klientens ”rätt att få vård enligt vårdbehov” och att ”när tjänsterna ändras ska klienten bli hörd och få information".
Har man helt glömt den färska äldreomsorgslagens bestämmelser?
Samhällsförändringen (inklusive attityderna) har de senaste tio åren gått med sådan ilfart att vi inte hunnit med. Det är hart när omöjligt att anpassa sig till ett konkurrensinriktat internetsamhälle där ekonomin är ledaren och allt utgår från högsta möjliga vinst, lönsamhetstänkande, sparåtgärder, kostnadsmedvetenhet etcetera. Där de stora industrijättarna – läs livsmedels- och läkemedelsindustrin – skor sig på människors hälsa, på miljön, på småföretag och där man minsann inte ser till människans behov. Och ändå är det synbarligen det här vi måste anpassa oss till, eller? Vi är som stenåldersmänniskor i rymden …
Vem vågar och vill ta ansvaret för nedmonteringen av välfärdssamhället i Finland? Går Raseborg i spetsen för en likadan nedmontering? På måndagens fullmäktigemöte får vi se och höra vilka av fullmäktigemedlemmarna som deltar i nedmonteringen!

Lili-Ann Junell-Kousa

Ekenäs

ANDRA LÄSER