Christa och Bo-Erik Pelin bor sedan åtta år tillbaka i Ekenäs. Tidigare drev de under många år Galerie Pelin i Helsingfors. Det var där som Finlands första större Tom of Finland-utställning ordnades för ganska exakt 25 år sedan.
– Det skulle ges ut en bok om Tom of Finland och förlaget och stiftelsen som finns i USA tog kontakt och frågade om vi ville vara med och göra Tom of Finland känd i Finland, säger Bo-Erik Pelin.
Och det hade Pelins inget emot. Tom of Finland, eller Touko Laaksonen, var vid tidpunkten mer eller mindre okänd för den stora allmänheten även om hans homoerotiska konst, ofta föreställande muskulösa, mustaschprydda män i uniform eller svart läder, fått stor spridning i gaykretsar och inspirerat artister som Village People och Freddie Mercury.
– Genom vänner och bekanta som hörde till hbtq-kretsen hade vi hört talas om honom, men hans konst kände vi inte närmare till på den tiden, säger Pelins.
I dag skulle de beskriva honom som en jätteskicklig tecknare, unik i sin genre.
Hans verk finns bland annat på Museum of Modern Art i New York.
Starka reaktioner
I galleriets kundkrets väckte utställningen starka reaktioner.
– Många var chockerade och sade att de definitivt inte tänker komma och titta. Vissa höll sitt löfte, andra inte. Till det som var roligt hörde att utställningen lockade många kvinnliga besökare som kom släpande på motsträviga män och pojkvänner, säger Christa Pelin.
Inbjudningar till utställningen skickades bland annat till medlemmar i Tom of Finland-klubben, Tom's Club, som tackade ja och ställde frågan om det på galleriet fanns någon plats där man kunde klä om.
– När de kom till galleriet gick de sedan till bakrummet och bytte om till läderbyxor och -keps. Det skulle knappast hända i dag, man skulle stega in i galleriet i den klädseln direkt, säger Christa Pelin.
Många besökare
Det massmediala intresset för utställningen var enormt. Inslag från vernissagen sändes i nyheterna på alla dåvarande fyra tv-kanaler och paret Pelin har en klippbok där sida upp och sida ner är fylld med artiklar som vid tidpunkten skrevs om Tom of Finland.
Besöksmässigt blev utställningen en framgång.
– Dörren gick i ett och vi fick förlänga utställningstiden.
Sett i försäljningssiffror var succén inte lika stor. Enbart en handfull teckningar gick åt. Den ekonomiska depressionen hade vid tidpunkten fått många investerare på knä och konst över huvud taget sålde dåligt. Museet för nutidskonst, nuvarande Kiasma, försåg sig med två verk, men först efter påtryckning i pressen.
Rekvisitan som såldes i anslutning till utställningen hade däremot bra åtgång. Det gällde i synnerhet väggkalendern med en ny Tom of Finland-bild för varje månad, minns Bo-Erik Pelin.
– "Oj! Äntligen en hygglig pojkkalender", tyckte tanterna i Tölö, säger han och skrattar gott vid minnet.
Upprättelse
Uppmärksamheten bidrog till att göra Tom of Finland till ett känt namn som kunde dyka upp i skämtteckningar och korsord. Vid den här tidpunkten började också homosexuella rollfigurer göra entré i finländska tv-serier.
Touko Laaksonen själv avled några månader innan utställningen öppnade och Pelins hann aldrig träffa honom. Däremot nog Durk Dehner som är ordförande för Tom of Finland-stiftelsen som bland annat förvaltar en stor samling Tom of Finland-konst.
Vad tror ni Touko Laaksonen skulle ha tyckt om utställningen och den uppmärksamhet den fick?
– Han skulle nog ha godkänt det. Efter att under så många år ha varit tvungen att gömma undan sina teckningar skulle han säkert ha upplevt det som något av en upprättelse, säger Christa och Bo-Erik Pelin och påminner om att det fram till 1971 var kriminellt att vara homosexuell i Finland.
Nya Mumin
I dag är världen en annan. Den nya könsneutrala äktenskapslagen trädde i kraft för några dagar sedan och Tom of Finland har kallats för nya Mumin. Det säljs allt från sängkläder och servetter till kaffe och frimärken med Tom of Finland-motiv. I barndomsstaden S:t Karins planeras vandringar i Tom of Finlands fotspår.
Något om det förändrade klimatet berättar också att filmen om Touko Laaksonens liv, i regi av Dome Karukoski, i likhet med musikalen som ska uppföras i Åbo, är en del av Finland 100 år-firandet.
Då Ilppo Pohjola i början av 90-talet gjorde en dokumentärfilm om Tom of Finland vägrade Yle först att visa den på tv. Då filmen sedan sändes, strax innan barnprogrammet Pikku Kakkonen, väckte det stort rabalder och anstöt.
Pelins har sett den nya spelfilmen, med Pekka Strang i huvudrollen, och kan rekommendera ett biobesök.
– Vissa kritiker har tyckt att den kunde vara fränare men jag gillade filmens subtila stämning, säger Christa Pelin.
– Den beskriver hans liv på ett bra sätt, instämmer Bo-Erik Pelin.
