Kolumn: Dagisar ska drivas för barnens bästa - inte för vinst

I Finland är utbildningssektorn lyckligtvis inte privatiserad som i Sverige. Där har vinster i välfärden blivit ett stort samhällsproblem, inte bara för att pengar går till fel ändamål utan för att systemet ökar ojämlikheten och stärker segregationen. Valfrihet är ett vackert ord, men helt konkret har det en destruktiv innebörd som förstör allas lika rätt till en kvalitativ lärostig.
I höstens val kan svenskarna välja en ny riktning och här i Finland spelar nästa års riksdagsval en stor roll vår offentliga sektor. Privatiseras den som högern vill eller utvecklas den som vi socialdemokrater förespråkar? Redan nu finns ändå ett område inom utbildning som redan privatiseras markant i Finland: småbarnspedagogiken.
Vid millennieskiftet fanns det få vinstdrivande privata daghem. Idag finns det hundratals och stora kedjor rullar en växande mångmiljonbusiness som en del kommuner blivit beroende av. Grogrunden finns i kommunernas trängda situation. Det börjar ofta med ett till synes odramatiskt förslag om att införa servicesedlar. De motiveras med att de skulle minska på investeringstrycket och kunna erbjuda alternativ. Men snarare än att komplettera utbudet skulle de nog ersätta kommunala enheter. Idén som målas upp som en vinn-vinn-grej är ett enormt principiellt steg mot en modell där personal hamnar i kläm och barn blir något att göra pengar på.
Så här var det nära att gå också i Raseborg under förra perioden då kedjorna kontaktade staden med sina önskemål. Vi socialdemokrater förlorade omröstningen om huruvida en utredning alls skulle göras. Den gjordes, men sedan röstades förslaget om servicesedlar lyckligtvis ned. På andra orter har det gått tvärtom, och resultaten är skrämmande.
JHL:s tidning Motiivi avslöjade våren 2019 att den största kedjan, Pilke, bryter mot lagen på barnens bekostnad och ständigt har medvetet för lite personal. I juni i år kunde Yles redaktion för undersökande journalistik, MOT, skildra en mängd problem hos daghemskedjan Verkanappulat. Det är givetvis inte så att dessa bolag ska fördömas kategoriskt, eller att det inte skulle finnas problem på kommunala daghem. Samtidigt finns det en obestridlig motsägelsefullhet i dessa bolags vinstmål och barnens bästa, samhällets bästa.
Att skattepengar går till vinster istället för till själva dagisverksamheten är varken rättvist eller ekonomiskt vettigt. Bolagen kommer inte in i bilden om det inte finns stora pengar att hämta.
Föreningar driver däremot gärna daghem utan vinstkrav och det är välkommet, gynnar kommunen på ett hållbart sätt. Prästkragens gruppfamiljedaghem i Prästkulla och steinerpedagogiska Rosengården och Solgården är goda exempel från Raseborg. Den här valperioden har lagen om småbarnspedagogik i enlighet med regeringen Marins program ändrats så att det i stället för det nuvarande anmälningsförfarandet föreskrivs om tillståndsplikt för privat daghemsverksamhet. I augusti höjs dessutom kraven på privata serviceproducenter vad gäller skyldighet att ordna stöd för utveckling, lärande och välbefinnande enligt barnets individuella behov.
Det är välkomna ändringar, men viktigare är stödet som getts till kommunerna. Vi behöver stoppa den utförsäljning som pågår. Frågan blir het i och med kommunernas nya roll från och med 2023 då välfärdsområdena inleder sin verksamhet. Det gäller att stå upp för personalen och barnen. Utmaningar finns mer än nog även utan privatiseringar.
Johan Kvarnström, Riksdagsledamot (SDP)

ANDRA LÄSER