Byråkrater försvårar fisket

Vid vårt fiktiva fyra personers matbord sitter numera förutom vi själva, två sälar, en östersjövikare samt åtminstone fyra skarvar.

Över tre miljoner finska konsumenter köper sin fisk från butikernas fiskdiskar. Och bra så. Fiskens konsekvens för hälsan är allmänt erkänd. Speciellt under den mörka årstiden utgör fisk och i synnerhet de feta fiskarterna en mycket viktig D-vitaminkälla. Det är välkänt att människor som äter mycket fisk lever längre och är friskare. Man borde alltså äta fisk åtminstone två gånger per vecka, även flera gånger vore inte alls illa. Men till vår fiskmåltid har numera allt oftare börjat komma icke önskade matgäster.

Vid vårt fiktiva fyra personers matbord sitter numera förutom vi själva, två sälar, en östersjövikare samt åtminstone fyra skarvar. Och en tjänsteman. En klar majoritet alltså. Den inhemska vildfiskens andel av vår årliga förbrukning har fortgående sjunkit och är nu under 7 procent! Skamligt. Skarven har börjat häcka allt närmare kusten och fiskens viktiga lekområden, snart häckar den även i insjöområdena. Skrämmande exempel finns från andra länder.

När den yttre skärgården börjar vara tömd på fisk flyttar sig sälarna till innerskärgården där det ännu kan förekomma fisk i någon mån. Det traditionella kustnära nätfisket har, förutom vintertid vid fiske från is, blivit helt omöjligt att bedriva på grund av de skador sälarna förorsakar på fiskebragderna och bitskadorna på fiskfångsten. Och vad gör tjänstemännen på ministerierna? I stället för att anpassa kommande EU-regler till vårt traditionella kustfiske försöker tjänstemännen anpassa vårt traditionella kustfiske så att det fyller alla EU-krav som från första början är anpassade för att reglera fisket på öppna havet. De hittar hela tiden på nya begränsningar, utökar byråkratin, bildar nya skyddsområden med mera. I och med dessa åtgärder blir fisken, i stället för att komma till konsumentens matbord, till mat för skarvar och sälar. Främjar våra tjänstemän konsumenternas möjligheter att hitta hälsosam, närfångad vildfisk till matbordet? Svaret är nog tyvärr nej. Närmast säkras andras än människans tillgång till hälsosam fiskmat. Och med de åtgärder som vidtagits omöjliggörs den traditionella kustnära fiskerinäringen.

Nu är det verkligen det sista tillfället för byråkraterna att rikta sin överdrivna formalism till åtgärder som minskar de icke önskvärda matgästernas antal till en acceptabel nivå vid matbordet om det över huvud taget skall finnas någon mat på bordet i framtiden. Hittills har åtgärderna enbart gått ut på att få flera icke önskvärda matgäster till bordet.

Det finns inte längre någon tid för att tillsätta arbetsgrupper och kommittéer för att begrava obehagliga ämnen. Nu är tiden inne för att vidta verkliga åtgärder. Med de åtgärder som hittills vidtagits har yrkesfisket i kusttrakterna körts i bottnen.

Men en liten, men en betydelsefull ljusglimt, måste berättas. Östersjöströmmingens gränsvärden för skadliga ämnen har numera i alla storleksklasser av matfisk klart underskridit EU:s gränsvärden. Och rekommendationerna till konsumenten kommer snart att lindras, kanske även slopas. Strömmingens allmänna hälsoverkan har ju aldrig blivit ifrågasatt. Denna läckerbit finns ännu ofta att köpa i butikerna. Och mycket ofta hittar man den även på vårt matbord.

Svårare är det att hitta annan inhemsk fjällfisk.

Pavo Paju Sommarhangöbo, Fredrikshamn