Bunkern Irma vakar igen

Det mesta är i original i bunker nummer 302 i Harparskog, som genomgått en rejäl restaurering. Till sommaren öppnas den för besök igen.

Vedspisen avger en behaglig värme och belysningen i taket är tillräckligt för att lysa upp hela rummet.

Ett par stövlar, en ryggsäck och ett tvättfat står ställda på en sovbrits, medan blågråa täcken ligger utrullade på en stor del av de övriga britsarna som dominerar utrymmet. Längs en av väggarna finns staplad ved, färdig att läggas in i spisen för matlagning och uppvärmning.

Hyllorna upptas av matkärl, persedlar och annan utrustning. Visst kan det bli på gränsen till hemtrevligt även i en gedigen betongkonstruktion, som här i bunker nummer 302 i Harparskog som under hösten och vintern genomgått en omfattande restaurering.

Bunkern ligger på Fiskarsbolagets marker strax invid Mannerheimvägen och arrenderas av Frontmuseet för museibruk.

Egen luftkonditionering

Renoveringen av försvarsnästet har skett helt på frivillig basis med medlemmarna i Rotary i Karis som kärntrupp. Kommendör Jörgen Engroos, till vardags stabschef vid Nylands brigad, har lett arbetet på sin fritid.

– Det mesta här är original, säger han när han förevisar den massivt byggda försvarsanläggningen och dess inre.

Det mesta i inkvarteringsrummet verkar därtill fungera, ungefär som det gjorde då bunkern utgjorde tillfälligt hem för sin 16 personer stora besättning på 1940-talet.

Draget är gott i vedspisen, som fått liv igen efter en rejäl upputsning och sotning. Handpumpen som förser bunkern med vatten från en brunn är i skick och detsamma gäller luftkonditioneringsanläggningen som likaså fungerar med handkraft.

Träbritsarna är fejade och reparerade.

– Vi har behövt byta ut endast en del av brädorna.

Ny dränering

Arbetet inleddes på hösten och det har krävt väldigt många timmar att få anläggningen i god kondition. Jörgen Engroos säger att insatsen gjordes i sista ögonblicket. Fukten hade redan fått ett fast grepp om det inre och i vissa sektioner fanns det vatten på golvet.

– På yttre sidan är bunkern nu vattenisolerad, säger han och berättar att hela dräneringen förnyats.

Utanför har synliga markarbeten genomförts, bland annat så att ambulans skall kunna köra nära intill.

Engroos visar en lång lista med personer och företag som ställt upp. Kaj Björklöf, Guy Gröning och Martin Grünwald hör till den krets som hållit i trådarna för hela bestyret.

Pjäser på plats

Bunkern går även under täcknamnet Irma och den hör till den starkt befästa försvarslinje som byggdes åren 1940 och 1941 tvärs över Hangö udd och vars syfte var att fungera som skydd mot militärbasen i Hangö som hade arrenderats till Sovjet efter vinterkriget.

Den är bestyckad med en 45 millimeters pansarvärnskanon och ett maskingevär. Båda vapnen har egna sektioner inne i bunkern, där de kan beskådas i originalskick.

Men inte nog med det: Inne kan en maskin producera (ofarlig) rök och därtill planeras en ljudvärld som simulerar strid och avfyrning med pjäserna.

– Det ska ge en autentisk känsla av hur det kändes att vara här.

Aldrig närstrid

Manskapet i bunkern hade ström, telefon, radiotelefon och vanlig radio till sitt förfogade. Engroos konstaterar att bygget är gediget och att hela Harparskoglinjen var omsorgsfullt planerad.

Linjen behövde ändå aldrig uppleva några egentliga närstrider, och väl så, säger Jörgen Engroos.

– Fienden förstod att inte börja bryta sig igenom, säger han och konstaterar att befästningsverken därmed uppfyllde en viktig preventiv roll.

Befästes på nytt

Flera av bunkrarna längs Harparskoglinjen är i förhållandevis gott skick jämfört med krigstida ställningar på annat håll i landet. En del har nämligen använts som lager och därtill har linjen varit befäst även under modern tid.

1968 utrustades en del av ställningarna på nytt. Officiellt talades det om en övning, men det sägs också att handlingen var en reaktion på att Sovjetunionen invaderade Tjeckoslovakien strax innan.

I en artikel i Turun Sanomat 2009 bekräftas den senare teorin av krigshistorikern och Hangöbon Pekka Silvast inklusive flera pensionerade officerare som tidningen talade med. Asko Kilpinen som var kommendör för Hangö kustartilleri på 1980-talet berättade då att delar av linjen hölls i beredskap in på 1980-talet.

Stark linje

Den första säkringslinjen, som på fastlandet löpte genom Harparskog, började byggas år 1940 som en del av det finländska försvaret mot den sovjetiska marinbasen på Hangö udd. Linjen löpte ett stycke från den egentliga gränsen.

Totalt byggdes omkring 35 bunkrar av olika slag. Vid linjen restes även stridsvagnshinder i form av massiva stenar. En del av det närmare fyra kilometer långa stenhindret kan beskådas strax invid bunker 302, Irma.

På sommaren kommer bunkern att vara öppen enligt överenskommelse, möjligen också under vissa givna tider.