Brukspatronen tillbaka på teaterscenen

Lokal koppling. Tommy Haakana, till höger, gör rollen som Hjalmar Linder i Viimeinen patruuna. Dan Idman ses på scenen som Mannerheim.Bild:

Teatteri Provinssi med producent Seppo Suominen i spetsen tog över ansvaret för teaterverksamheten i Svartå i fjol.

– Spelprogrammet har hittills varit rätt farsbetonat. Seppo ville få in lite variation och något som passar och gör heder åt miljön. Som drama är Hjalmar Linders livsöde helt ypperligt, säger regissören Marko Kokko.

Viimeinen patruuna har premiär den 3 augusti och närmare 700 biljetter är redan bokade till de åtta föreställningarna. Så pass stort har intresset varit att pjäsen nästa sommar är planerad att visas även på svenska.

Mera Mannerheim

Pjäsen är ursprungligen skriven av Jan Lindroos och visades på Svartå under tre somrar på 1990-talet.

– I och med Finland 100-jubileet har det gjorts en del ny forskning kring historiska personer.

Hjalmar Linder var nära vän med Gustaf Mannerheim och även den vägen har det kommit fram ny info som tagits i beaktade då manuset skrivits om, säger Marko Kokko.

I den nya versionen har Mannerheim fått en större roll, samtidigt som pjäsen också blivit längre. Fokus ligger på Linders sista månader i Finland under 1918. Det vill säga innan han efter sin kritik av de vitas sätt att behandla de röda fångarna såg sig tvungen att sälja sin egendom och lämna landet för att några år senare, bortglömd och fattig, ta sitt liv.

– Genom sin huvudperson är det oundvikligen en tragisk historia, men tar man i beaktande en hur sprudlande och livstörstig person Hjalmar Linder var, är det omöjligt att göra det till en helt igenom dyster pjäs. Genom sina sidokaraktärer bjuder pjäsen också på romantik och en hel del annat, säger Kokko.

Svartårötter

Marko Kokko är född och uppvuxen i Svartå och gjorde skojigt nog sin egen teaterdebut i samband med att Den sista patronen sattes upp för 25 år sedan.

– Eftersom det är en pjäs med lokal anknytning ville man involvera lokala krafter och ha en regissör som känner till ämnet och omgivningarna. Jag har hunnit vara borta och skaffa mig lite mer erfarenhet och det känns som en trevlig hemkomst, säger Kokko.

Minnena från 90-talet är goda. Något om stämningen som rådde och Svartås dragningskraft säger enligt honom också det att andra från det gamla gänget tagit kontakt och bett om att få vara med då de hört att pjäsen sätts upp på nytt.

Huvudrollerna är alla fyllda. Som Hjalmar Linder ses Tommy Haakana medan Dan Idman spelar Mannerheim. Några statister i form av barn och ungdomar skulle ännu behövas. Kanske elever från cirkusskolan i Svartå, resonerar Marko Kokko, eftersom det i slutet av pjäsen finns en scen med jonglörer och akrobater.

Numrering som nyhet

Som plats är slottsparken helt ypperlig för teater tycker Marko Kokko. Förutom att njuta av gammal bruksmiljö kan publiken låta sig trakteras av en av Finlands bästa restauranger.

En välkommen nyhet för i sommar är att den takförsedda uteteaterns sittplatser numrerats.

– Det betyder att den som köpt sin biljett kan se sig omkring på området i stället för att stå och köa efter plats.

Sommaren på Svartå slotts teater bjuder också på mycket annan underhållning. Säsongen inleds den 14 juni med farsen Tenorit liemessä, ursprungligen skriven av Ken Ludwig.

Hjalmar Linder[leadinseparator](1862–1921)

Blev i början av 1900-talet ägare till egendomarna i Svartå efter sin farbror Fridolf Linder.

Var under en kort tid gift med Mannerheims syster Sophie Mannerheim.

En av sin tids förmögnaste. År 1917 jobbade 5 000 arbetstagare för Linder. Hans besittningar uppgick till totalt cirka 64 000 hektar.

I maj 1918 tog han i en Hbl-insändare med rubriken "Nog med blodbad" starkt avstånd från behandlingen av röda fångar. Insändaren väckte stor förtrytelse i vita kretsar, vilket fick Linder att sälja alla sina tillgångar och flytta till Sverige där han dock hamnade i ekonomiska svårigheter.

Tog sitt liv i Marseille 1921.

Källor: Wikipedia, Uppslagsverket Finland