Bonde vill slopa jordbruksstöd

Kritisk. Karl Åberg riktar kritik mot SLC:s intressebevakning. Han anser att förbundet borde foksera mer på att få skäliga priser för produkterna än att ordna stöd för bönderna.Bild: Lina Enlund

Jordbruk Karl Åberg anser att jordbruksstöden förstör marknaden. Han kritiserar SLC:s intressebevakning och anser att förbundet borde fokusera mer på att få högre priser för produkter än på olika stöd.

– Jordbruksstöden lamslår hela näringen, säger Karl Åberg som är ordförande för Ingås lokalavdelning inom Svenska lantbruksproducenternas centralförbund, SLC.

I somras skrev han ett Facebookinlägg där han kritiserade speciellt miljöstödet. Inlägget ledde till en diskussion där flera bönder och anställda vid SLC reagerade på hans åsikter.

– Miljöstödet borde slopas. Varje gång det lovas att ansökan om stödet ska förenklas blir det mer invecklat och byråkratiskt, säger Karl Åberg.

Han odlar spannmål, men det är jordgubbsodlingen han lever på. Spannmålsproduktionen innebär mer kostnader än det hämtar inkomster.

– Vi skulle få mer betalt för spannmål utan stöden. Hela SLC och MTK, Maa- ja metsätaloustuottajain Keskusliitto, lever på stöd och har inget intresse att underhandla om spannmålspriser. De övervakar så vi får det mest möjliga stödet per hektar i stället för att få högre priser för produkten.

Karl Åberg kan förstå att anställda vid SLC eventuellt kan ha blivit upprörda av hans inlägg.

– Jag ville få folk att fundera lite. Det finns bönder som tänker lika, men vi är i minoritet. Det har ingen effekt om jag ensam eller hundra bönder slopar stöden.

Åberg kritiserar också SLC för att lägga ner för mycket tid på krisstöd.

– En stor del får inte krisstöd. Vi har det lägsta spannmålspriset i Europa och spannmålskrisen har varat i 15 år, men inte får vi krisstöd.

Bra att olika åsikter hörs

Johan Åberg som är verksamhetsledare för SLC tycker det är bra att olika åsikter ventileras.

– I sociala medier syns det snabbare att folk har olika åsikter. Det är bra att saker ifrågasätts, det är ett sätt som organisationen får nya idéer från fältet, säger han.

Däremot håller han inte med om att förbundet inte jobbar för högre spannmålspriser eller att stöden borde slopas. Spannmålsodlarnas exportkontrakt ger han som ett exempel, vilket är exportverksamhet till Kina och Tyskland i odlarnas egen regi.

– Det har fått lokal påverkan på prisbilden då efterfrågan ökar. Stora spannmålsaktörer har tagit modell av det exportkontraktet. Exportverksamhetens omfattning är än så länge relativt liten, men vi jobbar för att jordbrukarna i framtiden ska stå för merparten av spannmålsexporten. Då kommer även marknadseffekterna att bli kännbara. Det att vi också jobbar med miljöfrågan betyder inte att vi inte jobbar för att få bättre priser, säger Johan Åberg.

Kritiserar miljöersättning

Miljöersättningen är en fast ersättning per hektar. Enligt Karl Åberg är det ett problem eftersom priset på marken och arrendet höjs, vilket leder till ytterligare utgifter för odlare som redan har det knapert. Ungefär 40 procent av odlingsmarken i Nyland arrenderas.

– Om miljöstödet slopas har det direkt inverkan på mark- och arrendepriset som skulle gå ner. Det inverkar på spannmålspriset på längre sikt, säger Karl Åberg.

Johan Åberg är inte obekant med argumentet att stöden trissar upp markpriserna och arrendepriserna.

– Det är en evighetsfråga som diskuterats så länge som stöden funnits. Jag är inte säker på att jordbrukarnas situation skulle vara bättre om alla stöd slutade. Vi skulle inte ha spannmålsodling i Finland utan jordbruksstöd. Inget land i EU är utan arealstöd.

Ett nytt miljöersättningsprogram lanserades våren 2015 som var så populärt att budgeten överskreds.

– Visst ska man fundera om vissa åtgärder varit för attraktiva. Miljöersättningarna är ett sjuårigt program som åtgärdas årligen. I fjol var en del åtgärder för attraktiva. Det är klart det kan leda till följder om åtgärder missbrukas, säger Johan Åberg.

– Alla försöker maximera sina stöd. Därför vore det bättre om stödet gick till konsumenten eller industrin direkt och odlarna i stället fick skäligt pris för produkten, säger Karl Åberg.

Vill ändra medlemsavgiften

Karl Åberg anser att medlemsavgiften i förbundet borde vara bundet till marknadspriserna för produkter i stället för odlingsarealen som det är i dag. Men han tänker ändå inte lämna in någon motion till förbundet.

– Så småningom ska jag försöka flytta om så någon annan är ordförande i Ingå och sedan gå ur SLC, det är det enda som har effekt.

Johan Åberg ser det inte som ändamålsenligt att ändra på systemet för medlemsavgiften.

– Att basera avgiften på odlingsareal är inte det mest rättvisa i och med att det inte beaktar lönsamhet, men överlag är avgiften en marginell summa kring 250 euro i året så det är ingen idé att ändra summan årligen med någon procent, säger Johan Åberg.

Komplicerat system

Det finns många aspekter på stödsystemen som finns i Finland och Europa. Alla länder i EU får någon form av jordbruksstöd och även länder som USA och Japan stöder det egna jordbruket för att trygga tillgången på mat.

– Det är inte så att man kan sluta med jordbruksstöd i ett visst land. Det skulle ha långtgående följder, säger Johan Åberg.

Målsättningarna inom jordbrukspolitiken i EU antogs redan 1957.

– EU:s jordbrukspolitik går ut på att garantera jämn tillgång till livsmedel till ett skäligt pris. EU betalar stöd eftersom produktpriset jordbrukarna får är lägre och produkten billigare för konsumenten. Samtidigt garanterar stöden att det alltid finns mat, säger Johan Åberg.

Trots det får marknadspriserna allt större betydelse.

– Det är på väg åt det hållet att det sätts större tyngd på marknadspriset och mindre stöd, men det är långsamma processer, säger Johan Åberg.

fakta

Jordbruksstöd

Målet är att effektivera jordbruket, garantera en rimlig levnadsstandard för jordbrukarna, stabilisera marknaden för jordbruksprodukter och garantera rimliga priser för konsumenterna.

En del stöd betalas ut för att produktionskostnaderna är högre i Finland än i EU i snitt.

Stöden har hållits på ungefär samma nivå trots att produktionskostnaderna ökat, vilket har lett till lönsamhetssvårigheter på många gårdar.

Miljöersättning

Genom att göra frivilliga åtgärder för miljön kan jordbrukare få ersättning.

Målet är att minska belastningen på yt- och grundvatten, luften, trygga naturens mångfald, vårda kulturlandskapet och minska följderna av klimatförändringen.

Är delvis finansierad av EU och involverar 95 procent av den odlade åkerarealen i Finland.