Bokrecension: Vildsvinsmöten i en drömlik sfär

Hannah Lutz debut Vildsvin är laddad och poetisk: en stor roman.

Titel: Vildsvin

Författare: Hannah Lutz

Förlag: Förlaget M, 2017

99 sidor

Bild:

"Jag har sett dem, vildsvinen, de har kommit in i mina drömmar!" Så börjar Ekenäsbördiga Hannah Lutz debutroman Vildsvin (2017), en fingervisning om verkets stil och tematik som helhet. Berättelsen rullar fram ur dagboksnärvarande jagperspektiv, hos individer som rör sig i ett drömlikt tillstånd där vildsvinen tränger in ur olika vinklar.

Berättelsen är en kalejdoskopisk väv på 99 sparsmakade sidor, i ett ungefär en veckas nu kring midsommar, en struktur som lämnar mycket rum för tolkning. Berättelsen är tätt knuten till ett nyvaket, lakanvitt tillstånd, där rollerna är rörliga och stämningarna ligger i huvudsakligt fokus. Trots det är boken inte otillgänglig, den är kittlande, brännande och fyndig, och kretsar kring en dragning till absolut närhet: "Om morgnarna kan jag fyllas av en kraftig längtan efter dem, de andra människorna, mjuka armar och ben, ansikten som ännu inte hårdnat i dagen." Det normativa tillståndet är sömngångarens, där människor rör sig i cirklar i en otillfredsställande vardag.

Miljöfrågor

Vildsvinen väcker tankar om miljöfrågor, ur ett nyanserat perspektiv: en jägare har förstått att vildsvinen är barn av dagens generation, de äter helst sockermunkar med glasyr. Invånarna i bygden reser staket för att stänga vildsvinen ute, skydda sina odlingar, men Ritve fascineras av vildsvinens bökande. Hon vill fånga dem på dokumentärfilm, komma nära och studera deras varande i världen.

Ritves blick på industriskogen är respektfull: hon tältar för att komma så nära som möjligt. I tältet kommer hon i kontakt med havet, vilket kontrasteras mot skogsindustrins tunga maskiner som är där för att kuva naturen. I stället för att filma djuren filmar Ritve människor i svinens närhet, en av många paralleller som belyser likheten mellan djuren och människorna. Skogen och bygden Hornanäs i Småland är ett stickprov från en värld i omvälvning, en angelägen tematik.

Kärleken och döden

Mia vill få kontakt med sin morfar igen, hon vill få honom att berätta om barndomen på folkskolan Siggelycke som ligger i djupet av skogen där vildsvinen tagit över. I morfars skolvärld döljer sig den karismatiska rektorn Ivar Sandberg och den mytiska vildsvinssuggan Sigga. Mia och hennes morfar leker på blodigaste allvar, en lek som handlar om hur Ivar Sandberg möter Sigga, som berättar att alla vildsvin har dött på grund av människan. En lek som slutar med att Ivar Sandberg sover för första gången och när han vaknar är Sigga död.

Mias berättelse handlar om kärlek, om vilken ilska och desperation kärleken kan väcka, fram för allt när den håller på att gå dig förlorad: "Är detta kärlek eller är det ett mord. Är det jag som förgör honom slutligen." Framför allt handlar Mias tankar om bekräftelse, om att förhandla med minnen och om att förlora någon. Rollerna är utbytbara; Mia är morfar, morfar är Mia. Längtan riktas till det förflutna, Mia försöker desperat få fatt i morfars berättelse, något som slutligen på sätt och vis lyckas, vilket skruvar upp berättelsen och blottar en annan botten.

En stor roman

Bokens tredje jagberättare är kommunalanställde Glenn, han är en central aktör i den sista, dramatiska drabbningen mellan människa och vildsvin. Hans främsta funktion är längtan bort, hans försök att vara tillfreds på landet, han kan inte lämna livet i Malmö bakom sig. Det ter sig som om han är tvungen att ge upp en bit av sig själv, sjunka in i en roll han aldrig velat ha, bli en nyckelperson i det stillsamma småstadslivet. Glenn är en tafatt gestalt som pendlar mellan avtrubbning och begär, det senare tar sig i uttryck i fixeringen av stora matportioner och en stark närhet till berusning.

Stilmässigt är romanen en förtätad helhet, poetisk i sitt korta format med stark närhet till novellen i och med den korta tidsramen och symboliska laddningen. Genretillhörigheten "roman" nämns på pärmen, som en fingervisning om vad boken är och vill vara. Språket och bilderna är påtagliga, konkreta och gåtorna laddas av sparsamheten och balansgången mellan dröm och vaket tillstånd. Efter läsningen drivs jag till att omedelbart läsa boken en gång till. Vildsvin är en stor roman, en förträfflig debut av en författare vi ser fram emot att höra mera av.