Blir Hagahemmet det nya Fridebo?

Paralleller. Tidigare vice ordförande i social- och hälsovårdsnämnden, Ekenäsbon Lili-Ann Junell-Kousa, ser likheter i behandlingen av Fridebo och Hagahemmet (bilden). Bild: Johanna Lemström

Det är fullkomligt omänskligt att flytta på åldringar, tvinga dem att lämna sitt trygga, bekanta äldreboende – i det här fallet tvingas de flytta två gånger. Först till Gammelboda, tre år senare (?) till ett nytt boende i centrum

Det känns som om man har förflyttats 15 år tillbaka i tiden då man läser och hör om hur det går till när Hagahemmet, mitt i grönskan, ska tömmas och åldringar och demenssjuka tvingas flytta från sina bekanta förhållanden till Gammelboda och Esperi Cares upphyrda, tomma utrymmen vid en stor asfaltgård invid en trafikerad landsväg. De många likheterna med den upprörande tömningen av ålderdomshemmet Fridebo i Leksvall och flyttningen till avdelning 2 vid Ekåsens är kusliga. "Närheten till sjukhus och hälsovårdscentral och de långa avstånden för anhöriga" var då en av motiveringarna till nedläggningen av Fridebo.

I beredningstexten inför stadsstyrelsemötet den 19 augusti säger man något helt annat beträffande tömningen av Hagahemmet, nämligen att "för klienter inom resurserat serviceboende är inte närhet till HVC och sjukhus en viktig/avgörande sak". Och vidare: "Gårdsplanen på nuvarande Hagahemmet är inte lämpligt för utevistelse för personer med högt vårdbehov. Området som är ingärdat är tillgängligt endast för en del av invånarna på hemmet." Än den asfalterade gårdsplanen i Gammelboda? Är den lämpligare? Och det ingärdade området vid Haga-hemmet finns till för de uppegående minnessjuka. Gårdsplanen på Hagahemmet, mitt i den parkliknande omgivningen, är ypperlig för utevistelse för de gamla som ännu kan hjälpas ut; där är lugnt, tyst, utan störande trafikbuller.

Beträffande det planerade nybygget i centrum och det resurserade serviceboendet (avsett för äldre med stort vårdbehov, det vill säga mer eller mindre sängliggande) säger beredningen att "klienterna i resurserat serviceboende kan med stöd och hjälp av närstående och personal röra sig i centrum, butiker med mera. "De personer som beredningen pratar om är gamla, mer eller mindre skröpliga, en del demenssjuka människor i åldern 80-100, beroende av hjälp dygnet runt! Efter att ha bekantat mig med beredningstexten för tömningen av Hagahemmet, inför stadsstyrelsens möte, är jag än mer övertygad om att nedläggningsbeslutet redan är plomberat. Det står bland annat att läsa i beredningens långsökta, felaktiga och osakliga motiveringar (se ovan), designade att stöda beslutet. Vem är det som man vill övertyga?

I fallet Fridebo var förekomsten av liknande friseringar, dimridåer (i dag kallas de alternativa sanningar) och politisk taktik än mer iögonenfallande. De beslutsfattare som var med då kan dra sig till minnes hur Ekenäs stadsfullmäktige den 7 juni 2004, med en rösts majoritet (!) beslöt att inte renovera, utan stänga Fridebo och flytta samtliga 22 åldringar jämte personal till en nybyggnad med 25 platser vid Hagahemmet (i enlighet med stadens nya äldrepolitiska strategiprogram). Till beslutet fogades ett klämförslag (som blev ett beslut) enligt vilket man i stället för egna utrymmen, i första hand, skulle prioritera upphyrda utrymmen som ersättande ålderdomshem, och som visade sig bli en gammal kasernbyggnad på Ekåsens sjukhusområde invid Raseborgsvägen – avdelning 2 i andra våningen.

Beslutet plomberades, men protesterna fortsatte. En av de grövsta motiveringarna var att Fridebo är brandfarligt och måste utrymmas så fort som möjligt. En alternativ sanning som snabbt dementerades av brandmyndigheterna. Stadens ledning ordnade olika inofficiella "hemliga" tillfällen dit endast de "redan frälsta" inbjöds. Det hela blev en utdragen förödmjukande process som innehöll allt från namninsamling (2 333 namn), ett extra fullmäktigemöte på grund av krav från ett tillräckligt antal fullmäktigeledamöter, Äldrerådets skrivelse, Förvaltningsdomstolens utfärdade verkställighetsförbud och 27 engagerade anhöriga, som genom myndighetskontakter protesterade mot flytten. Påföljden blev att dåvarande Länsstyrelsen (Regionförvaltningsverket) kom på inspektionsbesök till Fridebo och avdelning 2. Men Länsstyrelsen godkände inte avdelning 2 som ersättande ålderdomshem för Fridebos åldringar, varken avdelningen, patientutrymmena eller läget. Men stadens ledning å sin sida brydde sig inte om det myndighetsbeslutet.

Det är fullkomligt omänskligt att flytta på åldringar, tvinga dem att lämna sitt trygga, bekanta äldreboende – i det här fallet tvingas de flytta två gånger. Först till Gammelboda, tre år senare (?) till ett nytt boende i centrum. En flyttningsprocess innebär en enorm förändring för en gammal människa, i synnerhet för de demenssjuka. Det förorsakar lidande, oro och enligt erfarenhet och forskning förkortar det livet på de gamla. Enligt Äldreomsorgslagens 14 paragraf bör man undvika att flytta gamla människor från sitt äldreboende; det borde inte vara främmande för de ansvariga inom äldreomsorgen.

Det slutgiltiga beslutet om Fridebo-åldringarnas flyttning till avdelning 2 avgjordes av Högsta förvaltningsdomstolen. Till allmänhetens förvåning hade stadsstyrelsen, för att verkställa flyttningen, förvandlat avdelning 2 till en demensenhet för 13 (Fridebo) åldringar (observera att ingen av dessa åldringar hade en diagnostiserad demenssjukdom). Hela den osmakliga processen tog två och ett halvt år, och den tynande verksamheten i de hyrda utrymmena visade sig bli betydligt dyrare. Vad lärde vi oss av detta?

Lili-Ann Junell-Kousa, tidigare vice ordförande i social- och hälsovårdsnämnden, Ekenäs

Mer läsning