Blir det sjövillor i Gamla stan?

För de krafter i Raseborg som vill bevara Gamla stans historiska och kulturellt värdefulla miljö ser det för till fället mycket dystert ut.

Osökt kommer man ihåg frågan om köpcentret i Norra hamnen. Då blev majoriteten av fullmäktiges aningslösa politiker charmad av Peter Tanzer, som gav en för optimistisk bild av det hela, Resultatet har vi sett. Jag kommer ihåg hur vi som röstade emot sågs som bakåtsträvare utan progressiva visioner.

Vi har nu en liknande bild beträffande sjövillorna utanför Gamla stan. Majoriteten av ledamöterna i stadsstyrelsen har blivit helt charmade av en entusiastisk trio, som framställer det hela som om motståndarna skulle vara visionslösa bakåtsträvare.

Ur politisk synpunkt är det viktiga att socialdemokraterna och SFP:s majoritet i styrelsen tycks ha funnit varandra. Om dessa två stora kommer överens om något, kan ingen hindra det.

Debatten får också osunda drag. Om någon som bor i Gamla stan opponerar sig får han utstå fräckheten att kallas nimby-person. Dock är flera av opponenterna högt skolade, beresta och tekniskt kunniga personer, som naturligtvis känner till byggandet på vatten, de ibland avancerade tekniska lösningar som förekommer och hur denna boendeform förekommer i olika delar av världen. Det är därför helt oväsentligt att diskutera de tekniska förutsättningarna för byggandet, de kan alla lösas. Det väsentliga, som tarvar diskussion är placeringen, som kommer att förändra Gamla stans miljö och utseende.

Det är alldeles klart att Gamla stan inte längre är densamma efter byggandet. Vad vill då de olika politikerna? Vem vill förstöra Gamla stan och vem vill bevara en rätt unik finländsk miljö? Samtidigt ser man vilka politiker som är aningslösa och blir entusiasmerade av företag i vilka man ännu inte kan se realismen i det hela.

Det är naturligtvis omöjligt att veta vad som fick en enskild politiker att välja. De Gröna och yttervänstern vill inte förstöra Gamla stan, socialdemokraterna har naturligtvis ingenting övers för en stadsdel där troligen få röstar på dem, men som aktiv SFP-politiker (jag ställer upp i valet för välfärdsområdets fullmäktige) känns det särskilt bittert att konstatera att partikamraterna Johan Berglund, Janne Ekholm, Linnéa Henriksson och Mikael Nylund vill förstöra en av vår kommuns dyrbara miljöer.

Är då slaget om Gamla stans miljö förlorat? Inte helt, ty där finns två möjligheter: Miljöfrågorna ställer hinder i vägen och företagarna misslyckas av olika orsaker med sina planer.

Efter omröstningen i stadsstyrelsen kan man inte hoppas så mycket på politikerna.

Karl von Smitten Ekenäs