Betänkligt att stadsstyrelsen ger halvt löfte om förverkligande

Efter att ha hört om planerna på att bygga ”sjövillor” vid udden utanför Gamla stan i Ekenäs var min första reaktion att det hela nog rinner ut i sanden.

Men eftersom stadsstyrelsen nu fattat ett beslut om att planeringen får fortsätta vill jag fästa uppmärksamhet vid några synpunkter som stadens beslutsfattare och andra myndigheter i fortsättningen har att beakta. För egen del deltog jag i uppgörandet av den bevarande stadsplanen som fick laga kraft 1992.

Gamla stan i Ekenäs är i dagens Finland den enda levande stadsmiljön som har tillkommit på 1500-talet. Staden uppvisar en historia som omfattar drygt 250 år under den svenska tiden. Därefter har Ekenäs upplevt en kortare tid, drygt 200 år, som stadsbebyggelse i storfurstendömet och i det självständiga Finland. Ekenäs är sålunda en unik länk mellan några enstaka medeltida städer och de städer som tillkom under Sveriges stormaktstid. Ekenäs som bevarad stadsstruktur från mitten av 1500-talet kan i Finland jämföras med Kristinestads roll som existerande stadsstruktur från mitten av 1600-talet. Att bevara Gamla stan i Ekenäs är därmed inte endast en ortsbestämd uppgift utan också ett nationellt åtagande.

Sedan århundraden vänder sig Gamla stans framsida mot stranden och området har sitt fäste baktill vid torget. Innan järnvägen byggdes till Hangö på 1800-talet var sjövägen en dominerande trafikled till Ekenäs, detta under drygt trehundra år. Områdets historiska och nuvarande huvudfasad riktar sig sålunda mot Stadsfjärden och den omgivande skärgården. Ännu i dag kan man vid stranden eller när man närmar sig sjövägen uppleva hälsningen "Välkommen till Ekenäs". Det öppna vattenområdet runt Barckens udde fram till restaurang Knipan är sålunda en omistlig del av Gamla stan som helhet. Orsaken till att området utanför stranden utelämnades från stadsplanen berodde en gång i tiden på stadens sparsamhet.

Med tanke på att svenskan förekommer i Ekenäs som ett levande språk är de synliga spår som i bebyggelsen återgår på svenska tiden speciellt viktiga att värna om. Spåren som synlig historia ger språket både rotfäste och legitimitet. Varje byggnadsåtgärd i Gamla stan får sitt berättigande av hur åtgärden påverkar områdets äldsta skikt. Gamla stan i Ekenäs är en historiskt framvuxen miljö som kontrast till vår tids områdesbebyggelse. Här är kontraster till skada.

Projektet skulle realiserat upplevas som ett slag i ansiktet för området och för många som upplevt Gamla stan i Ekenäs. Det är nog mer än osannolikt att våra nationella myndigheter skulle förorda det aktuella projektet. Innan deras åsikt hörs är det betänkligt att stadsstyrelsen ger projektets drivande krafter ett halvt löfte om ett förverkligande.

Tore Tallqvist professor emeritus, arkitekturhistoria, Helsingfors