Beslutsfattarna har flytt sitt ansvar

Raseborgs stads beslutsfattare och stadens social- och hälsovårdsnämnd har totalt nonchalerat att ens planera de åtgärder som efterlysts av myndigheterna.

Jag skrev nyligen (VN 6.10) om hur många anmärkningar och uppmaningar som Raseborgs stad erhållit av Regionförvaltningsverket (RFV) gällande institutionsvården av äldre och som staden och dess social- och hälsovårdsnämnd totalt nonchalerat och tredskats med att åtgärda.

Kvalitetskraven och direktiven inom institutionsvården av äldre uppställdes redan för över 15 år sedan och har några gånger uppdaterats efter det av statsrådet. Närapå alla kommuner har varit villiga att iaktta myndighetsdirektiven och efterhand sett till att vårdutrymmena uppnår de kvalitetskrav som anses nödvändiga av flera olika orsaker. Detta både ur trivsel- och hälsoperspektiv och för att öka patientomsorgen och tillgången till privatliv även då många sjuka äldre i flera år blir beroende av institutionsvård av olika nivå. Avgiften för denna vård är även hög då klienterna tillåts behålla endast 15 procent av sin pension eller inkomst.

Under de senaste dagarna har vi kunnat läsa om att både RFV och Valvira har tagit itu med tredskande kommuner som inte velat följa gällande regelverk utan nonchalerat de stadgade kvalitetskraven. Nu har det gällt Kimito och några enheter i Helsingfors. I huvudstaden gällde det en liten bråkdel av totalantalet platser, men den saken har nu åtgärdats och genast efter uppmaningen såg Helsingfors till att ersättande nya utrymmen togs i bruk så snabbt som möjligt.

Även Kimito har uppgett att de rådande bristerna skall åtgärdas så snabbt som möjligt.

Värre är det med Raseborg som för fem år sedan gavs tid av RFV att åtgärda de många bristerna gällande vårdutrymmenas kvalitetsunderskott senast till utgången av 2015.

Men, Raseborgs stads beslutsfattare och stadens social- och hälsovårdsnämnd har flytt sitt ansvar och sin respekt för stadens äldre personer i institutionsvård och har totalt nonchalerat att ens planera de åtgärder som efterlysts av myndigheterna.

Stadens ansvariga ledande vårdtjänstemän räknat från stadsdirektörerna har inte heller sett någon orsak att utgående från sitt tjänstemannaansvar se till att följa upp behövliga åtgärder.

Antagligen utgår de från att ingenting görs utan staden inväntar att kommunernas ansvar för vårdsektorn upphör med den blivande social- och hälsovårdsreformen och sedan får landskapet reda upp de långvariga försummelserna i vårdansvaret.

För att avsluta med något positivare noterar man med tillfredsställelse att staden ledigförklarade tjänsten som chefläkare för Raseborg. I det ärendet får man hoppas att staden äntligen skulle få en kunnig chefläkare med behövlig etisk nivå och som i sin tjänst ser till att de nationella vårddirektiven gällande olika sjukdomsgrupper börjar iakttas i Raseborg där de till flera delar varit okända begrepp.

Bo Holmberg Karis