Den Jörn jag aldrig kände

Må Moder Jord förlåta mig men jag flög på en semesterresa för några veckor sedan. En bok är bra tidsfördriv då flyget tar lång tid. Den här gången föll valet på Jörn Donners Mammuten som hade legat och väntat på hyllan flera år.

07.02.2020 11:58 UPPDATERAD 10.02.2020 08:42
Det kändes overkligt att några dagar efter hemkomsten höra att han var död.
I motsats till de flesta andra som under veckan har skrivit om Donner var jag inte bekant med honom. Jag träffade honom bara några gånger under hans livstid. Första gången var i början av 80-talet på färjan Finnjet som gick mellan Travemünde och Helsingfors. Vi hade varit på spelning till Köpenhamn med bandet och av bara farten åkte vi vidare till Tyskland och Holland. Och det var på hemresan som jag upptäckte honom i baren.
Min pappa hade någon gång nämnt om att han hade tagit Jörn och hans bröder med ut och fiska för mina föräldrar bodde då bara några kilometer från det donnerska sommarresidenset i Framnäs i Bromarv. Jag tog mod och gick fram och hälsade och nämnde att vi båda hade ett gemensamt förflutet då det gällde orten. Eftersom jag kände till hur fyrkantig han kunde vara var jag beredd på att bli avklippt ganska abrupt för som vanligt var det en massa beundrare som omringade honom.

ANDRA LÄSER