Bäst och tryggast att cykla lugnt

Det är äldre män som lever farligast i cykeltrafiken. För större säkerhet behövs det entydiga och tydliga trafikarrangemang.

Den talar sitt tydliga språk, Trafikskyddets nya utredning. Där undersöktes alla trafikolyckor med dödlig utgång bland cyklister under åren 2011–15.

Under den tiden dog sammanlagt 116 cyklister i vägtrafikolyckor. Av dem var två tredjedelar män. Över hälften av offren hade fyllt 65 år, och en fjärdedel var 75 år eller äldre.

Det att cykelolyckorna med motorfordon oftast sker i korsningar eller när man korsar vägen är kanske inte ett helt oväntat besked. Och att det i singelolyckor ofta finns alkohol med i bilden är knappast heller en större överraskning.

I över hälften av olyckorna, 72 fall, var ett motorfordon inblandat. Hälften av dem uppstod på en fortsättning av cykelbanan och i det faktumet finns det en hel del att begrunda.

Korsningsarrangemangen på cykelbanor vållar huvudbry. En delorsak anses vara att de flesta cykelbanor i Finland är dubbelriktade, och att fortsättningen på cykelbanan nästan alltid placeras i anslutning till ett övergångsställe. Enligt Trafikskyddets forskningschef Juha Valtonen är detta problematiskt, speciellt om snabba cyklister rör sig där. För motorfordonsförare kan det vara svårt att upptäcka cyklister som åker i motsatt riktning.

En annan osäkerhetsfaktor är avståndet mellan fortsättningen på cykelbanan och korsningen. Det finns fall där fortsättningen är en del av korsningen, vilket innebär att det svängande fordonet ska väja, men också fall där fortsättningen ligger utanför korsningen. Då är det plötsligt cyklisten, som kommer till fortsättningen på cykelbanan, som ska väja.

Samtidigt är det skäl att minnas att hälften av olyckorna med ett motorfordon och en cyklist inblandade hade andra orsaker. Dit hör bland annat det omtalade fallet från centrala Helsingfors 2015 då en provocerad bilist tvärbromsade med den följd att cyklisten bakom körde in i bilen, föll och sedermera omkom.

Antalet olyckor där en cyklist dog och där ett motorfordon inte var inblandat var 44. De flesta av dessa var singelolyckor. I minst tre fall var det fråga om en sjukdomsattack, och i åtminstone åtta var cyklisten kraftigt berusad. Men cyklister har också omkommit efter att blivit överkörda av ett tåg, i sammanstötningar med andra cyklister, samt i krockar med fotgängare.

Ofta undersöks cyklisternas singelolyckor dock inte vilket gör uppgifterna om dem bristfälliga.

Oberoende utgör dock singelolyckorna en dryg tredjedel av dödsolyckorna bland cyklister. Dessutom spelar alkohol en betydande roll i dessa olyckor vilket borde få alarmklockorna att ringa.

Så visst finns det en del att begrunda i dessa frågor. I utredningen slår man inte helt överraskande fast att för att säkerheten för cykeltrafiken ska kunna förbättras, behövs det entydiga och tydliga trafikarrangemang. Säkerheten kunde förbättras med hjälp av tydligare korsningsarrangemang.

Den må sedan användas som färdmedel, motionsredskap eller i rent social bemärkelse. I dag är cykeln en given del av trafikkulturen och det är förstås helt på sin plats.

Samtidigt har också cyklisten ett ansvar för en säkrare trafik. Det kan synas genom att på förhand tydligt visa att man ska svänga, eller att närma sig övergångsstället med tillräckligt låg hastighet.

För övermod och för höga hastigheter brukar det inte finnas något utrymme, oberoende av fordon.

Thomas Sundström Nyhetschef