"Barn ska ha en röst"

Skog och sand. Det är till Lappvik Pia Halvorsen längtar då hon tänker på Finland, speciellt till skogen och de långa sandstränderna. Bild: Peter Lundqvist

Hon är Lappvikflickan som basar för ett av Norges bästa daghem. Egentligen ville Pia Halvorsen bara se vinter-OS i Lillehammer, men tjugofyra år senare är hon kvar i Norge.

Pia Halvorsen (född Karlsson) arbetar sedan sju år tillbaka som föreståndare för Den blå appelsin kanvas barnehage i Oslo, ett daghem som uppmärksammats både nationellt och internationellt, bland annat i japansk tv. Daghemmet har också varit nominerat som Årets barnehage i Norge. Men vad är det som gör att platsen förtjänat all denna uppmärksamhet?

– Daghemmet drivs av en ideell organisation och det finns ingen som tar ut vinst på verksamheten, alla pengar går tillbaka till barnen. Det är en faktor, säger Pia Halvorsen.

En engagerad och målmedveten personal är en annan viktig aspekt. Halvorsen berättar att personalen diskuterar sinsemellan före och efter arbetspassen. Men då barn finns i huset viger de all sin uppmärksamhet till dem och leker mycket tillsammans med barnen.

– Vår pedagogik bygger på att barnen har en röst som räknas. Barnet ska veta att hen är en viktig person och dagen hade inte varit densamma om hen inte varit där. För mig hänger det här samman med demokratifostran.

Väljer när vill äta

Det finns inskrivet i FN:s barnkonvention att barn ska vara med och påverka sin vardag, att de ska bli hörda och ha inflytande.

– Det betyder givetvis inte att det är barnen som bestämmer, det gör vi vuxna, säger Pia Halvorsen.

De större barnen får exempelvis själva besluta när de vill äta lunch under de nittio minuter dagiskaféet håller öppet. Men de kan inte välja bort maten helt och hållet.

Barn blir mer samarbetsvilliga om de känner att de får vara med och påverka. De mindre matgrupperna har gjort att måltiderna numera sker under lugnare former, konstaterar hon.

En bakomliggande tanke är också är att barnen ska lära sig att känna när de är hungriga. Vissa barn kommer halv åtta på morgonen, andra halv tio. Därför skulle det vara konstigt om alla var hungriga klockan elva, förklarar Halvorsen.

Barnen på Den blå appelsin får också själva avgöra när de vill gå ut och leka, men kan inte heller här bestämma att inte alls gå ut. Det är frihet inom vissa givna ramar.

Flyttade efter vinter-OS

Pia Halvorsen flyttade till Oslo strax efter att hon tagit studenten 1993. Vinter-OS i Lillehammer var den huvudsakliga anledningen till att hon styrde kosan mot Norge. Under uppväxten var hon aktiv inom kastsporter och gillade att följa sportevenemang. Hon och en idrottskollega från Åland, Linda Liljeroos, ville gärna besöka ett vinter-OS, men de hade hört att allt var förskräckligt dyrt i Norge.

– Det var då vi kom på idén att söka au pair-jobb i Norge, men förbehåll om att vi skulle få ha ledigt över OS.

Pia Halvorsen fick arbete hos en fembarnsfamilj som gillade henne så mycket att då första året var avklarat, erbjöd de henne dubbel lön och möjlighet till universitetsstudier mot ett förlängt kontrakt. På den vägen är hon ännu – och OS i Lillehammer hann hon också se.

– Vi fick låna en liten, spartansk stuga utan vare sig rinnande vatten eller elektricitet av en släkting. Den låg en bra bit från tävlingsplatsen och vi var tvungna att åka skidor över en sjö för att ens nå busshållplatsen varifrån vi kunde ta oss till tävlingarna.

Det var kallt, ibland minus tjugofyra grader. Men Pia Halvorsen hade garderat sig med pappa Max Karlssons gamla skinnmössa som han använt som beväring, så det gick bra.

– I övrigt var det ett fantastiskt OS som gav bara varma minnen.

Språkklyftorna krympt

Trots att Pia Halvorsen nu bott längre tid i Norge än i Finland är rötterna i Lappvik djupt rotade. Hon är fortfarande finländsk medborgare, fastän vardagen på många sätt skulle underlättas av ett norskt medborgarskap.

– Det är en principsak, det är det sista jag har kvar av hemlandet. Det tänker jag inte byta bort, säger hon med bestämd röst.

Lappvik har en alldeles speciell plats i hennes hjärta och har på många sätt format henne till den person hon är i dag. Hon växte upp med naturen runt husknuten och vistas fortfarande mycket ute i skog och mark. En fjälltur sitter aldrig fel och hon tar gärna med sig hela familjen på tur.

– Det är litet speciellt att växa upp i ett litet samhälle som Lappvik, konstaterar Pia Halvorsen.

Det blev extra tydligt då hon skulle börja högstadiet i Hangö.

– Vi var de där "konstiga" barnen som kom med buss till skolan. Det verkade som om alla andra spelade handboll jag visste knappt vad handboll var för något, säger Pia Halvorsen och skrattar gott åt minnet.

Hon tycker det är ledsamt att bevittna hur Lappvik avfolkats under åren, men ser också ljusglimtar, såsom verksamheten i Koverhar hamn. Hon upplever också att man i dag på ett naturligare sätt umgås över språkgränserna i Lappvik då de finska och svenska barnen delar skolgård. Då hon var barn fanns det en tydligare tudelning.

– Hangö är överlag en stad med mycket potential. Det har bland annat byggts många fina byggnader i centrum. Det tycker jag Hangö behövde.

Ingen återflytt

Men trots att Pia Halvorsen gillar att besöka hemlandet, har en återflytt aldrig varit aktuell. Hon trivs bra i Norge, men konstaterar att avståndet hem kan kännas svårt då det händer sorgliga eller bra saker.

– Jag kan till exempel inte vara en faster som hämtar barnet från dagis eller ordnar med övernattningar. Det saknar jag.

Det händer att Pia får höra av släkten i Finland att hon blivit "norsk".

– Det är sällan menat som en komplimang, skrattar hon.

Själv uppfattar hon att man i Norge är mera gladlynt och öppen med sina känslor. Man är nyfiknare på sina medmänniskor och ryggar inte för att ta kontakt med folk man inte känner. Det gillar hon. Men Pia säger sig också vara präglad av finska värderingar, såsom inställningen till arbetet.

– Jag är väldigt tacksam över mitt arbete, det är viktigt för mig att sköta det bra. Det har jag nog hemifrån. Pappa har alltid sagt man inte ska slarva, säger Pia Halvorsen med ett leende och tillägger att livet så här långt gett pappa Max rätt på den punkten.

Hon har också lärt sig att man kommer långt med att tänka positivt och ha ett gott humör.

–Om man har det, kan man tåla det mesta.

Profil

Namn: Pia Halvorsen.

Född: 1974 i Hangö, numera bosatt i Langhus i Norge.

Familj: Maken Glenn, barnen Fredrik, 17, och Philip, 13.

Karriär: Arbetat bland annat som föreståndare vid två kommunala daghem i Norge, numera föreståndare för Den blå appelsin kanvas barnehage i Oslo, håller även kurser och föredrag för såväl daghemsanställda som föräldrar.