Bara raseborgarna själva kan rädda sin stad ur ruinerna

Kariskungen. Björn Siggberg är lokalpolitiker och affärsman. Här blickar han ut över Karis från balkongen på sitt nybyggda hus som blivit något av ett landmärke i Karis. Bild: Lina Enlund

Ekenäs, Karis och Pojo var en föregångartrio när man frivilligt gick samman och bildade Raseborg. Men festen kom av sig. De nio miljoner Raseborg fick i morotspengar åts snabbt upp av det kumulativa underskott kommunerna hade i bagaget. Som salt i såren avlöste internationella finanskriser varandra.

Nu tampas Raseborg med ett kroniskt ekonomiskt minusresultat. Det gör att stadens utvecklingsfrågor får lägre prioritet. Man pratar om Raseborgs outnyttjade potential. Men den är svår att komma åt så länge ekonomin är i obalans.

Affärsmannen Olli Muurainen som äger stora delar av Billnäs bruk säger att Raseborg har förutsättningar som största delen av kommunerna i Finland är avundsjuka på. Han räknar upp det geografiska läget en timme från Helsingfors, strandlinjen, fritidsbosättningen, tvåspråkigheten, matkulturen, bruken, golfbanorna.

– Raseborg har i princip allt utom en framtid, skriver Muurainen i ett e-postmeddelande från värmen i Tanjong Pagar i Singapore där han bor för tillfället.

Hans avslutar dock med en smiley. Men det ter sig onekligen rätt dystert i Raseborg. Järnvägsknutpunkten Karis blir inte mer än en hållplats vid ett stickspår om en snabb tågförbindelse på en ny sträckning mellan Åbo och Helsingfors blir verklighet. Redan under pågående regeringsperiod har flera fjärrtåg på Kustbanan dragits in, tidtabeller ändrats och nu har Y-tåget slutat gå till Karis.

Beslut som gjorts i Helsingfors har också haft stor inverkan på specialsjukvården i Raseborgsregionen. Helsingfors- och Nylands sjukvårdsdistrikt stängde det ansedda Ekenäs BB 2010 och körde under de två följande åren gradvis ner fem psykiatriska avdelningar i Ekenäs. Ledorden var trygghet och effektivitet. Under denna tid har antalet anställda vid Västra Nylands sjukvårdsområde minskat med omkring 100 personer. Med affärsverk medräknat har till och med 150 jobb försvunnit.

Många raseborgare och Hangöbor drabbades när Koverhar stålverk, som med kringverksamhet sysselsatte närmare 400 personer, gick i konkurs sommaren 2012.

– Till vissa delar är problemen i Raseborg de samma som på andra mindre orter i Finland. Den största orsaken är lågkonjunkturen i Finland. Finland tynar bort både mentalt och ekonomiskt. De små tecknen på ekonomisk aktivitet och företagsamhet koncentreras till tillväxtcentra. Raseborg har aldrig varit ett sådant. Jag vet inte ens om man velat.

Muurainen är krass. Han är i och för sig inte helt nöjd med hur saker och ting utspelade sig efter att han 2008 köpte en stor del av de rätt medfarna fabriksbyggnaderna i Billnäs bruk med en dröm om ett högklassigt evenemangscentrum. Han fick tillräckligt av den kommunala byråkratin och bristen på samförstånd med vissa grannar och lade planerna i malpåse 2014. Många, inklusive PR-konsulten Wille Wilenius som varit Karisbo i snart 20 år, såg det som en stor imageförlust för Raseborg och som något beskrivande för den attityd som råder.

– I Billnäs bruk fanns potential till en ny slags arbetsgivare och en miljoninvestering som är väldigt annorlunda än de traditionella på orten. Nu är det igenslaget och påminner om hur det kan gå när det går riktigt åt helvete.

Muurainen själv bor i Singapore för stunden. Också han menar att det ofta är kulturen som stretar emot förändringar.

– Saker är vad de alltid har varit och så vill man ha det. Det tankesättet är svårt att komma över. Kulturen kan äta upp en bra strategi av ett bra företag. Raseborg är i skriande behov av nya idéer och tillväxt. Det får man bara genom att vara modigt öppen för nya tankar och nya människor och säga välkommen till företagare och företag.

Våga, våga, våga

Om vikten av att våga talar också Monica Javanainen. Våga, våga försöka, våga kontakta konkurrenten, våga vara annorlunda, säger hon.

Hon jobbar vid torget i Ekenäs. Torget, som på andra håll fungerar som en samlingsplats för människor, är i Ekenäs främst en samlingsplats för bilar. Invånare och företagare har länge efterlyst ett trivsammare torg men staden har inte kommit till skott. Men man behöver bara gå in i huset där Javanainen håller till för att inse att kreativiteten nog kan flöda, trots att smutsiga bilar täcker in kullerstenarna utanför.

Monica Javanainen jobbar med digital marknadsföring. Hon drömmer om att något större modernt bolag, som Rovio till exempel, skulle öppna ett kontor i Raseborg. Det skulle sätta Raseborg på kartan och locka nya sorters företag. Det är ingen utopi. Hon vet vad det kan hända om rätt människor förs samman.

Javanainen driver företaget JCO Digital tillsammans med sin man, fyra anställda och ett antal underleverantörer. De flyttade både familj och företag till Ekenäs 2008. De var ute efter tryggt och förmånligt boende och svenskt dagis. Men fast orten blev mindre har kretsarna blivit större. Javanainen & co bygger för tillfället hemsidor för Olli Jokinens hockeyakademi i Florida. Ett annat projekt är ett spel där barn och unga får lära sig om upphovsrätt. Spelet ska introduceras i skolorna i Finland i höst.

– Man kan verka här men ha ett internationellt perspektiv. Viktigast skulle vara att vi ändrade tankesättet här. Vi måste våga göra saker på vårt sätt och tro på det vi gör.

Javanainen säger att de som inte bor i Raseborg har en mer positiv bild av regionen än vad invånarna själva har.

– Den bilden ska vi inte förstöra med eget gnäll. Om man vill att någon ska söka sig hit borde alla som bor här ta för vana att sprida budskapet om hur fint vi har det.

Småstadsidyllen är lockande för många, säger Javanainen. Men den kanske inte är tillräckligt.

– Vi är annorlunda och vi måste våga visa det också. Stadens kampanjer skulle kunna vara ännu häftigare. Varför inte använda sig av Toroidion i marknadsföringen?

Gemensam spets

Raseborgaren Pasi Pennanens super-elbil Toroidion som utvecklats i en hall i Skuru i Pojo är ett av de mest spännande koncepten i sitt slag i världen. Den utgör den typ av ny industri som kan ge Raseborg ett lyft. Raseborg och Hangö har varit ett industrialiserat område och har drabbats hårt av nedgången i den industriella produktionen.

– Vi har aldrig riktigt återhämtat oss. Ännu på 80-talet var den beskattade inkomsten per inkomsttagare i Västnyland bland de högsta i landet. I dag ligger vi långt efter övriga Nyland, säger den före detta SDP-riksdagsmannen Lauri Metsämäki.

I dag ligger den beskattningsbara inkomsten per inkomsttagare på 26 000 euro i Raseborg och på 35 000 i Kyrkslätt.

– Vi har inte alltid varit så aktiva inom näringslivspolitiken som vi borde ha varit. Vi har inte haft tjänstemän som har arbetat specifikt med näringslivsfrågor. Vi har nästan enbart litat på utvecklingsbolaget Novago. Vi borde ha haft ett finger med i spelet i högre grad.

Där får han medhåll av Raseborgs stadsdirektör Tom Simola som planerar inrätta en stadsutvecklingsavdelning i Raseborg i höst.

– Då kan vi syssla mer med utvecklingsfrågor än med upprätthållande verksamhet.

Simola efterlyser gemensamma spetsprojekt, i synnerhet med Hangö.

– På sistone har regeringens politik varit ödesdiger för Västnyland. Nu måste vi tillsammans, i synnerhet med Hangö, genuint börja jobba för till exempel en elektrifiering av Hangö-Hyvingebanan och för nya trafiklösningar överlag. Vi borde bli bättre på regionalt samarbete. Raseborg förlorar ingenting på att ett företag väljer Hangö i stället.

Snedvriden stödpolitik

Vad beträffar företagsetableringar lider Raseborg de facto av att höra till Nyland, den rikaste regionen i landet. Björn Siggberg, företagare, SFP-politiker och andra vice ordförande i fullmäktige i Raseborg, säger att det påverkar andelen offentlig finansiering negativt.

Närings- trafik- och miljöcentralerna kan bevilja utvecklingsstöd till små och mellanstora företag upp till 50 procent av utgifterna. Där är nivån samma i hela landet. Men när NTM-centralerna beviljar investeringsstöd till företag är andelen beroende av vilket stödområde företaget verkar i. Finland är indelat i tre stödområden. Nyland hör i sin helhet till stödområde tre där stödnivåerna för investeringar är 20 procent för små företag och 10 procent för mellanstora företag. Stora företag med över 250 anställda beviljas inte stöd över huvud taget.

– Ur näringslivets synpunkt är det vårt största handikapp eftersom det bromsar företagsetableringar, säger Siggberg.

Han får medhåll av Eero Hettula som är vd på Västra Nylands handelskammare.

– Våra behov jämförs alltid med behoven i huvudstadsregionen. I den konkurrensen är det svårt att klara sig, säger Hettula.

Salo ekonomiska region hör på grund av Nokias nedgång till stödområde två där små företag kan få 30 procent i investeringsstöd och mellanstora 20 procent. Där kan stora företag beviljas en stödandel på 10 procent av investeringsutgifterna.

– Med tanke på näringslivets förutsättningar borde vi höra till Saloregionen, konstaterar Siggberg.

I princip motsätter han sig stödpolitik överlag.

– Hangö lockade en massa industri till sig på 60-talet genom att vara aktivast i regionen med att skapa gynnsamma förutsättningar för nya företag. Man för också en industrivänlig politik i dag men ändå lyckas man inte få nya etableringar. Det beror på att stödpolitiken snedvridit konkurrensen.

Långkörare på räls

Veteranpolitikern Metsämäki vill ändå inte påstå att Raseborg med omnejd har drabbats hårdare än andra av statliga åtstramningar.

– Det är en allmän trend att staten drar sig undan. Åbolands skärgård har i praktiken förlorat alla de statliga arbetsplatser man har haft.

Som riksdagsman var Metsämäki en flitig tågresenär på 90-talet. Han lobbade redan då för en elektrifiering av Hangö-Hyvingebanan, något som partikollegan från Lojo Matti Saarinen fortsatte med liksom Maarit Feldt-Ranta och SFP:s riksdagsmän Thomas Blomqvist och Anders Adlercreutz gör i dag. Metsämäki är väldigt oroad över trafikförbindelsernas framtid, närmast tågtrafiken till Åbo och Helsingfors.

– Den utgör en västnyländsk livsnerv som man inte får kapa av. Hangö hamn är helt beroende av att järnvägen fungerar och en elektrifiering av Hangö-Hyvingebanan vore guld värd.

Wille Wilenius är en av de pendlare som drabbats av försämringarna i VR:s utbud. För Wilenius som jobbar oregelbundna arbetstider i Helsingfors har det blivit allt svårare att bo i Karis. Han har varit tvungen att ta in på hotell flera gånger den senaste tiden på grund av indragna tågturer.

Wilenius tror att försämrade förbindelser kan göra Raseborg mindre attraktivt för potentiella husköpare från huvudstadsregionen som jobbar på annan ort.

– Å andra sidan stiger bostadspriserna hela tiden kring storstaden. Det är svårare att få lån. Det gör att även alternativ som ligger utanför metropolen är intressanta.

Riktigt så illa ställt som Muurainen raljerar är det ändå inte i Raseborg om man frågar Wilenius. Han gläds över att se invandrare i gatubilden.

– Raseborg kan utvecklas till en fin ort för integrering av flyktingar. Raseborg kan göra ett namn om sig som landets bästa smältdegel.

Det goda livet

Det finns två flyktingförläggningar i Raseborg. Nyligen ordnades en arabisk afton på restaurang Glöden i Pojo där irakiska kockar och bagare från förläggningen i Mjölbolsta tillredde en arabisk buffé. Pojobon Ulla Sontag-Himmelroos bor ett stenkast från restaurangen. För tio år sedan flyttade hon tillbaka till sitt barndomshem i Pojo efter över 20 år i Karis. Hon hade tänkt gå på tillställningen i byn men hon och hennes man hade antagligen inte fått plats. Den arabiska aftonen var slutsåld. Men det är hon bara glad för.

– Det är roligt att se att sådana tilltag lyckas.

Pojobon. Ulla Sontag-Himmelroos har flyttat tillbaka till sitt barndomshem i Pojo efter över 20 år i Karis. Bild: Lina Enlund

Hon är inne på samma linje som Karisbon Wilenius: Raseborg skulle kunna utgöra en motpol till den främlingsfientliga attityd som råder på många andra håll.

– Vår region är annorlunda än det finska Finland. Det exotiska kunde vi framhäva mer.

Mjuka värden överlag, skulle kunna vara stadens nisch. Sontag-Himmelroos nämner närproducerade och ekologiska råvaror.

– Det är framtidens melodi. Människor blir allt mer medvetna om vad de stoppar i sig.

Hon säger att det skulle vara viktigt att staden värnade om de krafter som håller till exempel närmatsmarknaderna vid liv eller ordnar det årliga fyrverkeriet i Pojo kyrkby. Också staden drar nytta av olika evenemang som ordnas på frivillig basis. Men även eldsjälar blir trötta.

I Raseborgs regi har Pojo blivit av med en del service. Det pråliga stadshuset från 1979 har visserligen blivit lyxbostäder men betjänar inte byns invånare längre. Hälsostationens öppettider har begränsats till tre dagar i veckan.

– I ett skede kändes det som om all service försvann. Men tack vare nya företagsetableringar och aktiva föreningar har Pojo fått ett lyft. Det känns inte längre som att vi ingenting har kvar. Det är oerhört glädjande.

Även om Raseborg kunde nischa sig på just integration, ekologisk mat och hållbar turism kan man inte förbise det faktum att en lockande kommun måste erbjuda viss service.

– Det är viktigt att det finns service som gör att barnfamiljer vill komma hit och bo. Därför är det bekymmersamt att man planerar stänga skolor. Man säger alltid att det inte finns pengar. Men det är att förenkla. Janina Andersson sade en gång att ett land inte kan skötas som ett företag. Det måste sötas som en familj. Det samma gäller väl en kommun.

Bild: Mikael Bobacka

Ekonomin först – utveckling sedan

Det är där Kimitoöns förre chef Tom Simola kommer in i bilden. Han efterträdde Mårten Johansson som Raseborgs stadsdirektör i september i fjol. Det har varit blåsigt på toppen. Johansson fick utstå mobbningsanklagelser och rykten om att ha mistat körkortet.

Stadsdirektören. Tom Simola ser stor utvecklingsmån i Raseborg. Men först måste ekonomin fås i skick. Bild: Kristoffer Nöjd

Men Kimitoöns förre chef håller fokus. Han ser hellre framåt än bakåt. Simolas prioritet nummer ett är att få någon reson på Raseborgs ekonomi. Men det sitter hårt åt. Man kan skylla på strukturomvandlingen inom industrin, på urbaniseringen med inflyttning till metropolområdet som följd eller på att Raseborg uppvisar ett naturligt minus i befolkningsutvecklingen i och med att det dör hundra människor fler än det föds varje år.

Men det är inte hela sanningen.

– Det är som om man skulle ha vant sig vid att göra minusresultat. Vårt kroniska underskott har försatt staden i ett katastrofalt läge. Gör vi ingenting kommer vi att ha ett minus på 20 miljoner euro år 2020. Vi måste få ekonomin i skick. Det är en trovärdighetsfråga för staden både internt och externt. Den dåliga ekonomin begränsar våra möjligheter att utveckla staden.

Raseborg lider av trenden som lockar folk till tätorterna närmare huvudstadsregionen.

– Det fanns en tid då idealet för unga familjer var att skaffa tomt och bygga hus. Men det är inte lika självklart längre.

Med tanke på nya invånare är den höga skattesatsen (22 procent) i Raseborg problematisk, menar Simola.

– Det handlar inte enbart om reda pengar. Skattesatsen är ett mentalt hinder för att staden ska vara attraktiv.

Samtidigt har han i Raseborg stött på en kultur som är något främmande för honom.

– Det finns en enorm drivkraft i Raseborg om man ser på kulturen och idrotten. Men i övrigt kanaliseras inte energin optimalt. Man ifrågasätter ofta och mycket i stället för att låta folk försöka. Man utvecklar problem i stället för att avveckla dem.

Simola har lagt märke till ett väldigt traditionellt tankesätt i Raseborg.

– Ens lite dynamik skulle göra mycket.

28 376 invånare har Raseborg

4 900 av dem bor i Pojo, cirka 9 100 i Karis och cirka 14 700 i Ekenäs (2008)

12,1 procent är arbetslösa mot 9,3 i Finland i snitt

4 miljoner euro var stadens underskott 2014, senast fastställda bokslut

22,00 procent är skattesatsen i Raseborg

2 600 personer pendlar från staden per dag

Han tar upp evighetsfrågan om en eventuell stormarknadsetablering i Raseborg.

– En stormarket skulle inte rädda oss däremot kanske hålla en del av de pengar som nu hamnar i andras händer kvar i kommunen. Ska man hålla fast vid 90-talet med politiska beslut eller modigt vara beredd att se vad framtiden för med sig? Man kan inte skapa nytt om man inte vågar ge avkall på gammalt ibland. Raseborgs läge beror på hur vi själva vill ha det.

Trots att hårda tider väntar Raseborg är Simola optimist.

– Jag kommer från ett område som borde ha ännu sämre förutsättningar.

Mer läsning