Både Feldt-Ranta och Rinne vilseleder

Speciellt i sin pensionärspolitik har SDP genomdrivit och understött skrämmande beslut.

Riksdagsledamot Maarit Feldt-Ranta och SDP:s ordförande Antti Rinne har sedan länge inlett partiets valpropaganda och inget fel i det. Varje parti har naturligtvis som målsättning att kunna vinna så många mandat som möjligt i det stundande riksdagsvalet. Det som stör är att de så märkbart vilseleder och att de döljer det som SDP varit med om att genomföra som ett av landets största maktpartier.

Den europeiska och framför allt nordiska socialdemokratin har en hög solidaritetsmoral och har i sin politik betonat och genomfört en reformbetonad socialpolitik och sett till att de nödställdas och de fattigaste medmänniskornas grundbehov tillgodoses.

Problemet med SDP i Finland är att det aldrig följt en nordisk socialpolitik utan har, i jämförelse med den, fört en socialreaktionär politik som hårt drabbat de svagaste och fattigaste.

Dock bör sägas att FSD varit progressivare och i flera avseenden önskat en socialliberalare politik än SDP. Men FSD har inte lyckats påverka moderpartiets hårda värderingar.

Speciellt i sin pensionärspolitik har SDP genomdrivit och understött skrämmande beslut. Detsamma gäller våra övriga partier, men denna gång är det orsak att analysera SDP då Feldt-Ranta skrev sin kolumn om det.

Mot samtliga grundlagsexperter som hörts i riksdagen, protokollen finns kvar för intresserade, har indexjusteringarna för arbetspensionerna blivit sänkta eller uteblivit sex olika gånger med bestående verkan. Det har berövat pensionärerna över tio miljarder euro och plundringen fortsätter.

SDP har varit drivande kraft varje gång eftersom det varit speciellt fackförbunden som varit initiativtagare. Och en SDP-ledd regering drev igenom konfiskeringen av folkpensionens grunddel som många hade inbetalat premier för i upptill 40 år med den lagstadgade motprestationen som förbindelse att erhålla grunddelen efter fyllda 65 år eller tidigare vid sjukpension. Den vore i dag cirka 130 euro i månaden.

Inte nog med det, SDP drev även igenom att folkpensionen började beskattas från att tidigare ha varit skattefri. Konfiskeringen gällde även de vårdbidrag som utbetalades vid fyllda 80 år och förhöjt vårdbidrag vid fyllda 85 år och därtill konfiskerades även begravningsbidraget. De medel som vi inbetalade till folkpensionsfonden med premier finns ännu i dag investerade i flotta hus, i skogar och i lukrativa placeringar. Inget europeiskt socialdemokratiskt parti skulle ha drivit sådana sociala hemskheter och oförrätter som SDP i Finland.

Kimmo Kiljunen har krävt att SDP ska backa något och korrigera en del av dessa oförrätter och beskrivit dem i välmotiverade böcker, men SDP:s ledning har nonchalerat honom totalt. Jag har heller aldrig läst i Feldt-Rantas kolumner att hon skulle ha stött Kiljunens rättvisekrav.

Men fasligheterna i angreppen mot pensionärerna slutar inte här då det gäller SDP och övriga partier. Finland är det enda land inom EU som beskattar pensionärerna kraftigt hårdare än löntagare som även en SDP regering påhejad av övriga partier genomdrev. Då talar vi om 6-9 procentenheter högre straffskatt för att vara pensionär. Såg just som exempel på skatt.fi att pensionärer som har 20 000 i årsinkomst betalar 21 procent i skatt medan löntagare betalar 12 procent. Procenten varierar något beroende på hemkommun.

Rinnes och Feldt-Rantas favoritslogan är att många måste välja mellan mat och medicin vilket är rena propagandan. För de fattigaste ges utkomststöd för alla medicin- och vårdkostnader så ett sådant val behöver de inte göra. Däremot har Feldt-Ranta helt rätt i att något borde göras för att förbättra situationen för fattiga pensionärer. Det finns över 300 000 pensionärer som lever under den relativa fattigdomsgränsen som är kring 1 400 euro i månaden. Men det viktigaste är att förbättra grundtryggheten eller utkomststödets alltför låga nivå och det lovade SDP och flera andra partier 2011 att göra med 100 euro i månaden, men glömde det löftet redan i regeringsförhandlingarna.

Att höja pensioner är bra, men det hjälper inte alls de fattigaste pensionärerna för utkomststödet sjunker med exakt samma summa som pensionen höjs med. Däremot är det välkommet att vår nuvarande regering höjt garantipensionens totalbelopp med 46 euro i månaden, mer än någon annan regering tidigare gjort. I övriga nordiska länder är grundutkomststödet kring 750 euro medan det i Finland är 491 euro vilket både Europadomstolen och EU:s sociala division anmärkt på för att Finland utövar för hård och hjärtlös utslagning.

Bo Holmberg Karis