Brokig helhet visas på Fotocentrum i Karis

I Elina Oikaris utställning som visas på Fotocentrum Raseborg i Karis är de genomgående motiven naturen och människan, ofta just människan i naturen.

Fotografiet med namnet Elina II är ett av de mer stämningsfulla porträtten på utställningen på Fotocentrum Raseborg.
15.12.2022 09:14

Fakta

Utställning: Synnyin.
Konstnär: Elina Oikari. 
Plats: Fotocentrum Raseborg.
Tid: Till den 21 december. 
Sammanställningen av motiven, i varierade teknik och inramning, i Elina Oikaris fotoutställning i Fotocentrum inger först ett lite splittrat intryck, trots att naturen och människan fungerar som gemensamma nämnare. Efter mera ingående betraktande kan man dock lätt föreställa sig att fotografierna berättar något om konstnärens personliga liv. Det verkar handla om platser och människor som haft en speciell betydelse i Oikaris utveckling som filmskapare och fotograf.
Flera av motiven för också tankarna till konstnärens andra verksamhetsområde, filmproduktionen, då de flesta serierna i sig verkar berätta små historier eller kanske har fungerat som sidomaterial till filmproduktionen. Utställningen hade vunnit på att även visa någon film, som verkar vara konstnärens starkaste uttrycksform, och samtidigt kunde detta ha knutit ihop utställningen.

Speglar relationer

I en del av bilderna sticker personerna ut från det annars harmoniska landskapet medan personerna i andra tycks smälta in och vara en naturlig del av sin omgivning. Ett fåtal av fotografierna i färg bakom tjockt akrylglas skiljer sig markant från de i övrigt svartvita fotografierna. Speciellt denna serie i färg, men även flera av de andra bildserierna, är finkänsliga porträtt av människor som befinner sig i ett stämningsfullt landskap. Tiden verkar stå stilla, personerna ser ut att vara lite vilse, eller försjunkna i en egen värld. Dessa för tankarna till vårt varandes pendlande mellan betydelsefullhet och meningslöshet. Vi behöver onekligen naturen, men behöver den oss?
Fotografiet Deser view är ett av de äldsta fotografierna på utställningen, taget 2010.
Porträtten verkar förmedla personens förhållande, eller kanske snarare avsaknad av förhållande, till sin omgivning, men den speglar även en nära, kanske intim relation, till fotografen. Som betraktare skulle man gärna haft mera information om konstnärens förhållande till personerna och platserna, titlarna ger ledtrådar men nu får man ta till ganska mycket gissning och fantasi.
I färgfotografierna blir den lummiga naturen under sommaren framträdande, i kontrast till den annars svartvita utställningen där också naturen upplevs mera distanserad. I människorna som avbildas kan skönjas en längtan att uppgå i den prunkande växtligheten.

Absurd relation till naturen

Fotografierna är tagna under olika årstider och på olika platser. De tidigaste är från 2010 och de nyaste från detta år. Några fotografier verkar vara tagna i en typisk finsk förort, medan det i andra finns internationella referenser, som till exempel i ett svartvitt fotografi där man ser den kända Hollywoodskylten i Los Angeles på avstånd. Att utställningen består av både enskilda fotografier och flera fotoserier utförda i olika tekniker, stil och storlek, ibland i ramar, ibland hängda direkt på väggen, och att inget uppenbart förhållande sinsemellan bilderna eller serierna finns tillhanda, gör utställningen något orolig och det hela känns kanske lite godtyckligt, men också mångsidigt.
Utställningen som helhet för så tankarna till människans förhållande till och inverkan på naturen, att varje dag lämnar vår kultur och civilisation djupa spår i vår omgivning. Genom mångsidigheten, och de stora kontrasterna, framhävs något av det absurda i vårt naturförhållande, en längtan, men också en rädsla eller skräck. Tydligast framträder snarast den moderna människans avsaknad av ett naturförhållande och kanske en strävan att på nytt skapa ett intimare eller djupare förhållande till sin omgivning.

ANDRA LÄSER