Kolumn: Julen är inte slut än

03.01.2023 13:27
 ”Nämen, har din konstiga granne fortfarande julbelysningen kvar?” ”Vadå, bar ni inte ut granen redan?” ”Visst byter du också de olycksaligaste julklappar innan rearuschen?” 
Stanna! Varför har du så bråttom ut ur julen? Har vi verkligen skapat av den ett kravfyllt monster vi sedan vill bli av med så snart som möjligt? Har vi drabbats av upplevelsehetsen med mobiler och instagramtillvaro, med addiktion till en ny kick efter en annan? Vill vi bara städa bort brustna juldrömmar? 
Julhetsen börjar allt tidigare. Julresor säljs ut redan i april. Hurtig tomtemusik klingar i affärerna i oktober. Jultidningarna och lillajulsprylar finns på butikshyllorna redan då. Anvisningar för ”en riktig jul” konkurrerar med motsatsen, råd om att ”vägra julångest”. Och sedan överrumplas vi av december och sitter fast.
Det är kanske inte så konstigt att vi vill bli snabbt av med julen, att vi fått nog redan på julafton. Julen har blivit något vi tillverkar och avverkar. Ett projekt, en produkt, en performance, i stället för en paus. Julen är ju avsedd att vara en erfarenhet av vuxen trygghet och barnslig glädje och en möjlighet för välkommen vila och stilla rannsakan mitt i det mörkaste mörker.
Julen har blivit något vi tillverkar och avverkar.
 Var allt bättre förr, då? 
Kalendervis, ja. Det var mera jul på båda sidor av juldagen. Vi hade gott om tid att fira, både före och i synnerhet efteråt.
Med matmått: Redan anskaffningen av grisen, planterandet av kålrot och bryggandet av julöl uppmärksammade husfolket om festens annalkande, och julmaten varade länge till våren. Då kokades fastlagens ärtsoppa på skinkbenet, medan vi slänger sillar och lådor och rusar till pizzerian redan på annandagen.
Med gåvomått: Sinterklaas, Santa Claus, jultomten, kommer den sjätte december, och på den ursprungliga festdagen, trettondagen, var det de tre vise männens tur med gåvorna, som man sedan använde eller lekte med året om.
Med granmått: Den bästa granen valdes ut redan tidigt på hösten, bars festligt in i god tid och ut på tjugondag Knut med buller och julgransplundringsbang. Då och då vägrar trädet att lämna huset. Det gör nya gröna skott, och blir sedan en ypperlig majstång på garden.
Med julevangeliemått: Ortodoxa börjar sin julfasta sex veckor innan julen, lutheranerna två veckor senare. Kyrkans julperiod börjar med fyra adventsveckor innan julen och avslutas på kyndelsmässan hela sex veckor senare, och ser man riktigt noga, kan man även säga att julnatten gryr till påskmorgonen, en förlossning blir till en annan.
Vi har redan passerat julens mellandagar, som man gärna tar ut som semester, ”de gyllene dagarna” då man har kunnat glömma tiden och veckodagen. Men de var också dagar som kunde ha lockat oss till att begrunda tänkvärda teman: hat, mobbning och martyrskap på Stefanidagen, krig och orättvisa på de värnlösa barnens dag.
Men ännu har vi tid att leva den jul som fortfarande finns kvar hos oss. Njuta av resterna – inte potatislåda, men det som just du tycker är julens verkliga innebörd som du vill behålla. Leva litet lugnare, kanske? Se medmänniskor med litet mer välvilja? Ta tid vid matbordet? Skänka något som verkligen behövs? Njuta av musiken? Träffas? 
Åtminstone kan vi damma av Sankt Knut och fira en rejäl traditionell julgransplundring? Det finns ju många som nu för tiden ordnar en skilsmässofest. Varför inte fira julslutet som ett avsked av en kär, kravlös vän i stället för att kasta ut en krävande, tjurig tönt? En jul som är välkommen nästa år igen.

ANDRA LÄSER