Äventyr i kuslig sanatoriemiljö

Deckarförfattaren Eva Frantz har skrivit en rysare för mellanåldern som förlitar sig på klassiska barnbokselement.

Bok: Hallonbacken. Författare: Eva Frantz. Schildts & Söderströms 2018, 150 sidor.

Stina från Sjömansgatan är lungsjuk och vet att hon snart ska dö, hon har sett hur tanterna tittar på henne och ger beklagande blickar till hennes mamma. Men Stina är en av de utvalda som får åka till Hallonbacken, ett sanatorium där doktor Hagman undersöker hur hostande fattiga stadsbarn reagerar på den friska luften ute i naturen. Tänk om det kunde bota henne?

Hallonbacken presenteras som ett väldigt slott. Inte helt olikt Hogwarts tornar det upp sig på en backe invid en sjö, med tinnar och torn och balkonger, hotfull och samtidigt som en hoppingivande möjlighet. Sovsalarna är skinande vita, korridorerna är hur många och långa som helst, trappan ringlar upp genom fler våningar än Stina kan se. För henne som är van vid att trängas med mor och fem syskon i två rum i stan blir Hallonbacken ett mycket kusligt ställe. Till skillnad från skolan i J. K. Rowlings litterära universum verkar Stina dessutom vara det enda barnet i den här väldiga byggnaden. Vårdarna pysslar om henne men ingen verkar berätta vad som egentligen är på gång. Tills hon träffar Ruben som har ett finurligt leende, tar Stina på nattliga vandringar runt Hallonbacken och kan berätta mer om sanatoriet för henne.

Fungerande miljö

Men ju längre Stina vistas på Hallonbacken desto fler frågor har hon. Varför finns det så få andra patienter där? Vad har egentligen hänt i den östra flygeln som är sotig och avstängd? Kan man lita på den stränga och buttra översköterskan Emerentia? Och varför dyker Ruben själv upp endast nattetid? Hallonbacken börjar te sig allt mer mystisk och Stina börjar ana att allt inte står rätt till.

Det ödsliga sanatoriets gåtfulla miljö fungerar effektivt för att bygga upp den kusliga stämningen. Det ekar i de ödsliga korridorerna, snöret för att kalla på sköterskorna dinglar bredvid Stinas säng. Här finns små krypin att gömma sig i och moderniteter som automobiler eller en stor bur utan varken golv eller tak som kallas hiss.

Klassiskt och stilfullt

Barnets associationer och uppfattning av vad som sker är en annan än de vuxnas, de lägger märke till och vikt vid andra skeenden. Frantz gestaltning av hur det alldagliga förvrängs och förändras till något helt annat i Stinas fantasi är lyckad. Hallonbacken är inte den enda stora byggnaden med hemlighetsfulla hörn där barn råkat ut för äventyr. Förutom Hogwarts kommer jag även spontant att tänka på bland andra alla de mystiska husen och slottsruiner som barnen i Enid Blytons Fem-böcker utforskade. Och på en mer tematisk associationsskala dyker även Astrid Lindgrens sjuka, föräldralösa eller allmänt ensamma och barn som hamnar ut på hisnande äventyr upp. Frantz förlitar sig alltså här på klassiska barnbokstroper, men hon gör det stilfullt och med en spänning som håller i sig tills de sista sidorna.

Kaneli Johansson