Att förutsäga eller förutspå

Skillnaden mellan att förutse och att förutspå är värd att erinra om nu när en terrorvåg drar över Europa. Har vi kanske inte blivit varnade?

Efter Lehman–chocken 2008 fick de ekonomiska vetenskaperna mycket stryk. Varför kunde ni inte förutse detta, varför blev vi inte förvarnade!

Dock var det många inom kåren som långt tidigare hade utstakat scenarion som kusligt påminde om vad som hände. Alla vet att en ekonomi med marknader, risker och innovationer går i vågor vilka ibland bryts i kriser. Det som går upp kommer ner. Högmod går före fall. Nät taxichaufförerna i New York börjar spekulera i aktier är slutet nära.

Att förutse att något kommer att hända är inte detsamma som att förutspå i detalj när, var och hur. Om tillräckligt många gissar, kommer någon helt slumpmässigt att ha rätt. Men det kan man ju inte veta förrän det händer. Världen är inte styrbar i minsta detalj. Efteråt kan man rekonstruera ett händelseförlopp och förstå hur det gick till. Det ger inte förmågan att förutspå eftersom någon okänd detalj är lite annorlunda nästa gång.

Det märkliga är inte oförmågan att förutspå utan oviljan att ta till sig förutsägelserna. Inför varje krasch uppstår det en uppfattning att den här gången är det annorlunda. Det är väldokumenterat, både 1929 och 2008, hur uppmarschen föregicks av ett antal mindre svackor när de förnuftiga och försiktiga drog sig ur spelet, medan småspararnas lämmeltåg fortsatte sitt chicken race i den falska förhoppningen att de kan sälja minuten innan det vänder.

Nobelpristagaren Paul Samuelson har konstaterat att ekonomerna har förutsett nio av de senaste fem lågkonjunkturerna. Olyckskorparna har ropat varg alltför många gånger.

Ekonomerna varnade för brexit, men ut-sidan valde ignorans. Nu står de där med skägget i brevlådan och undrar vad som kommer att hända när de fick som de ville.

Skillnaden mellan att förutse och att förutspå är värd att erinra om nu när en terrorvåg drar över Europa. Har vi kanske inte blivit varnade?

Alla de som häcklat de ekonomiska vetenskapernas oförmåga att agera spågumma kan nu visa sig på den styva linan. Är detta en krusning på ytan som snart kommer att lägga sig? Eller är dessa terrordåd varningssignaler som kommer innan det smäller på allvar?

När experterna är oeniga om detaljerna, måste man välja vem man lyssnar på. Allmänheten relaterar expertutlåtanden till sina vardagsupplevelser. Men en bildad allmänhet kan dock falla tillbaka på sådant som med säkerhet kan sägas.

Massimmigration och kulturkrockar medför problem. Att integreras i en främmande miljö tar generationer. Att kombinera kulturellt främlingskap med arbetslöshet, bidragsberoende och utanförskap är en häxbrygd, som kommer att koka över på ett eller annat sätt, förr eller senare. Något måste till mellan alternativen ignorera och översläta, eller spana och jaga. Är det inte uppenbart att det behövs både gränskontroller och arbetsmarknadsreformer?

Paul Lillrank professor vid institutionen för produktionsekonomi vid Aalto-universitetet

Mer läsning