Asfalt sporrar inte till utelekar

Bild: Jenny Paajes

Dagvård Om några veckor öppnar daghemmet Lilla Alexis. En sand­låda, som innergården ännu väntar på, är inte tillräcklig för att göra miljön trivsam för femtio barn anser föräldern Anna Lönnblad.

– Lösningen är tillfällig. Därför satsar kommunen inte stora pengar på gården, säger chefen för småbarnsfostran Mirva Alakoskela.

En sandlåda ska byggas och säkerheten på innergården granskas, men varken gungor eller klätterställningar utlovas i det här skedet.

– Gården är för liten för det.

Föräldern Anna Lönnblad, som själv arbetar på ett så kallat ur och skur-daghem i Esbo där man betonar vikten av skapande verksamhet i naturen, är bestört över att det inte satsas mer på gården i det nya daghemmet.

– Gården är alldeles hemsk rent ut sagt. En sandlåda räcker inte för att aktivera barnen. De behöver en funktionell gård där man åtminstone kan klättra, rutscha och bygga kakor.

Andra möjligheter finns

Adressen för Lilla Alexis, som kommer att vara kommunens enda svenskspråkiga dagisenhet, är från och med tredje oktober Flemingsvägen två. Hit flyttar då dagisbarnen från Lilla Lotta, Trolldalen och Bullerbyn. Dessa tre har fungerat i hyrda lokaler. Nu vill kommunen spara pengar genom att i stället använda egna byggnader.

Lösningen med det nya daghemmet Lilla Alexis blir ändå tillfällig. Den långsiktiga planen är att bygga ett svenskspråkigt daghem i anslutning till svenska skolan. Men eftersom kommunens samtliga tre skolor för tillfället tampas med inomhusluftproblem prioriterar man renoveringen av dem, vilket innebär att det lär dröja innan det tilltänkta nybygget står klart misstänker Alakoskela.

Det i sin tur betyder att verksamheten i Lilla Alexis måste fungera – också i ett längre perspektiv.

– Varje dag är viktig i ett litet barns liv, så det är klart att vi inte kan tänka att gården inte har betydelse eftersom vi ändå småningom ska flytta igen. Jag förstår föräldrars oro över hur gården ser ut, men mycket handlar om vilken inställning personalen har och vad man gör av situationen, säger Alakoskela.

Hon berättar att barnen ska få använda sig av den gård som daghemmet Trolldalen hittills haft till sitt förfogande samt den som första- och andraklassarna i Aleksis Kiven koulu använt då de höll till på den adress dit Lilla Alexis nu flyttar.

Lönnblad tycker det är bra att alternativ finns, men påpekar att bägge har sina brister.

– Vad som helst kan hända på vägen till Trolldalen. Ungdomarna kör hårt med sina mopeder på just den sträckan, vilket blir farligt om en ettåring plötsligt får för sig att springa från den egna gruppen. Jag tvivlar inte på personalen, som är jätteproffsig, men farliga situationer kan uppstå. Jag tror inte heller att alla femtio barn ryms att leka på Trolldalens gård där det hittills funnits omkring tjugo barn.

Skolgården å sin sida är avsedd för större barn poängterar Lönnblad. Klätterställningen är exempelvis inte försedd med trappor, utan ribbor som bara äldre barn bemästrar.

Alakoskela medger att parken lämpar sig bäst för äldre barn. Hon tror därför att det främst blir femåringarna som får hålla till i den tillsammans med de omkring trettio finskspråkiga förskolebarnen som håller till i samma byggnad som Lilla Alexis.

Tvåspråkigt hus

Att det finns både finsk- och svenskspråkig verksamhet under ett och samma tak kan föra med sig positiva synergier tror Alakoskela.

– De finskspråkiga förskolebarnen kan lära ut finska barnsånger och vice versa. Någon form av fadderverksamhet kan också komma att bli aktuell. Men på Lilla Alexis är ju personalen fortfarande helt svenskspråkig.

Ett av de mindre rummen som ligger i skarven mellan den finska och svenska sidan kunde vara lämpligt för just språköverskridande verksamhet visionerar Alakoskela. Också i övrigt ser hon att utrymmena inomhus är ändamålsenliga för daghemmet.

– Med fyra stora och tre mindre rum finns det möjlighet till smågruppsverksamhet och mindre lekrum.

Lönnblad, som oroat sig över hur dottern Ella, 4, ska ta flytten från ett litet daghem till det betydligt större nya, är glad över att man ser till också de känsligare barnens behov.

– En flytt är en stor förändring för ett litet barn. I ett större daghem är ljudnivån och därmed också stressnivån högre. På Trolldalen har växelverkan mellan personal, barn och föräldrar fungerat jättebra. Jag hoppas att det ska fungera lika bra här. Nu väntar jag bara på att vi ska få gå och bekanta oss med det nya daghemmet.

Rummen väntas vara färdigrenoverade senast den sista veckan i september. Flyttlasset till Lilla Alexis går under månadens sista torsdag och fredag.

– Under de dagarna har vi bett föräldrarna ordna vården av barnen hemma i mån av möjlighet. I gengäld får föräldrarna två avgiftsfria dagar när det nya dagiset öppnar, berättar Alakoskela.

Barnvänligt? Anna Lönnblad undrar hur kommunen på bara några veckor ska få den asfalterade innergården till en miljö lämplig för småbarn.