Årets teaterhändelse

Mångfald. Marat (Carl Alm) står i sitt badkar omgiven av Duperret (Fabian Silén), Roux (Jon Henriksen), Utroparen (Wilhelm Grotenfelt) och Simonne Evrard (Martina Roos). I bakgrunden Markis de Sade bakifrån (Paul Olin) samt musikerna Martina Åkesson och Mirva Tarvanainen.Bild: Raisa Kilpeläinen

Teater Sirius, Teater Mestolas och Klockriketeaterns gemensamma storsatsning Marat/Sade av Peter Weiss är i Finlandia-prisbelönade Juha Hurmes regi en fest för alla sinnen – verbalt, visuellt, musikaliskt, dramatiskt. Årets teaterhändelse, helt enkelt.

Marat/Sade. Text: Peter Weiss. Översättning: Britt G. Hallqvist. Originalmusik: Hans-Martin Majewski. Regi: Juha Hurme. Regisassistent: Meimi Taipale. Visuell planering: Raisa Kilpeläinen, Kalle Ropponen. Mask, peruk: Kaija Heijari. Musiker: Martin Åkesson, Mirva Tarviainen. På scenen: Paul Olin, Carl Alm, Martina Roos, Alma Pöysti, Fabian Silén, Jon Henrikssen, Wilhelm Grotenfelt, Paul Holländer, Dan Henriksson. Premiär på Teaterhuset Universum 20.10.

Den tyskfödda, halvjudiska, författaren, konstnären och filmskaparen Peter Weiss bodde länge i exil i Sverige och pjäsen Marat/Sade, som hade premiär i Väst-Berlin 1964, blev hans internationella genombrott som dramatiker. Föreställningen som utspelar sig på ett parisiskt mentalsjukhus år 1808, 15 år efter mordet på revolutionären och folkhjälten Marat den 13 juli 1793, innehåller en pjäs i pjäsen – patienterna som i regi av medpatienten Markis de Sade spelar en pjäs om mordet. Samtidigt för de Sade en ständig dialog med Marat om revolutionens ideal "frihet, jämlikhet och broderskap". Teatrarna säger i sin marknadsföring att man inte behöver känna till den franska revolutionens historia, men visst underlättar det. Man drunknar lätt i de väldiga textmassorna som väller emot en men samtidigt har man ibland svårt att koncentrera sig på innehållet för att fascinationen för språket tar över handen – den smidiga svenska översättningen är av Britt G. Hallqvist.

Mångsidig ensemble

Paul Olin i häftig frisyr spelar en karismatisk Markis de Sade, som regisserar och agiterar med samma glöd. Carl Alms patient gör en trovärdig tolkning av Marat som halvligger med rödsprängda ögon i badkaret mitt på scenen pjäsen igenom för att vårda sina kliande eksem. Martina Roos gestaltar Marats älskarinna Simonne Evrard som sköter om hans eksem och bjuder på skön solosång emellanåt. Alma Pöysti gör ett känsligt porträtt av den smått förvirrade patient som spelar Marats mördare Charlotte Corday. Fabian Siléns Duperret är en liderlig sälle som ständigt försöker ta sig friheter under skådespelets täckmantel. Jon Henriksen spelar med stark inlevelse och väloljad plastik prästen Jaqcues Roux som levererar många och långa predikningar. Wilhelm Grotenfelt gör en minnesvärd utropare och Paul Holländer en jovialisk sjukhusdirektör med pondus. Sist men inte minst är Dan Henriksson som sminkad till oigenkännlighet spelar den pryda översköterskan mycket naturligt och utan dragshow-manér.

Juha Hurme får verkligen ut allt ur sin samspelta och jämnstarka ensemble. Kaija Heijaris masker och peruker förstärker karaktärerna fint och plockar också upp trikolorens färger, som syns både i dräkter och scenografi, bland annat i Martina Roos vitsminkade ansikte med röda ögon och blåa läppar. Raisa Kilpeläinens och Kalle Ropponens visuella planering är synnerligen lyckad. Sällan har man sett Betanias gamla kyrksal så vacker med de fina fönstren otäckta och glittrande kristallkronor både i taket och på golvet. Allting fulländas av Hans-Martin Majewskijs suggestiva musik, skickligt framförd av de karismatiska musikerna Martin Åkesson och Mirva Tarvainen.

Dagsaktuella teman

Fast Marat/Sade utspelar sig för 200 år sedan har texten delvis aktualitet ännu i dag, särskilt när premiären begås under en helg när kollektivtrafiken i Helsingfors drabbas av förseningar på grund av övertidsförbud, och staden varslar om bristfällig matservering i skolor och daghem på grund av strejk. Roliga gliringar till dagspolitiken märks bland annat när patienterna kallas för "ihmisroskaa" och sitt makabra innehåll till trots är uppsättningen full av humor samt en del vitsiga interaktiva inslag.

Vid sidan av huvudhandlingen på scenen händer det också saker i periferin, man har svårt att ens hinna ta in allt. Men Marat/Sade är en föreställning som jag inte skulle ha något emot att se om. Nästa vår kommer samma produktion också på finska på Esbo stadsteater.