Är det olönsamt att bruka jorden?

Ger subventionerna som bonden får ingen lättnad i svårigheterna?

Det är svårt att bilda sig en rätt uppfattning om bondens dilemma. De flesta torde vara eniga om jordbrukets roll i vårt land. Men där ser det ut som om enigheten vad gäller jordbruket tar slut.

Så länge jag kan minnas, oberoende av vilka avtal som genomförts inom jordbruket, har bondebefolkningen alltid klagat hur pressade dessa är. Varför? Är verkligen majoriteten av jordbruken så olönsamma som många vill ge sken av? Är vädrets makter den stora faktorn som gör det snart sagt omöjligt att kunna bedriva ett jordbruk utan kännbara förluster? Hur räknar bonden, om han talar om kännbara förluster? Ibland kan man läsa hur det år efter år ger enbart förluster.

Lånebördan är tung, chanserna för bättre tider finns inte i sikte. Är detta verkligheten för flertalet jordbruk? Det ger en bild som om jordbrukarna är den mest utsatta gruppen i samhället. Vi som får våra inkomster från annat håll än jordbruket har svårt att tro att detta kan vara jordbrukarens verklighet i dag.

Ger subventionerna som bonden får ingen lättnad i svårigheterna? Enligt vad vi kunnat läsa har många jordbruk slutat på grund av olönsamhet. Detta påstående är en sanning med modifikation. Ibland undras det varför bonden har ett behov att förnedra sitt eget viktiga värv.

Antagligen är den rätta bilden av nedlagda jordbruk inte fullt så säker som många vill att vi skall tro. Som säkert de flesta inser lever vi inte som våra förfäder. Den tiden var det en självklarhet att när far blev gammal tog sonen över. Det gällde många olika sysslor. I dag kan vi säga att samhället ändrat sig i grunden. I dag finns det helt andra grunder att utbilda sig. I dag har mindre bemedlade möjlighet att förbättra sina chanser att vinna inträde i skolor som förr endast var ämnade för de rika. Det är just därför många ungdomar, som växer upp i jordbrukarfamiljer, inte är hågade eller intresserade att bli som sina fäder – lokalpatrioter – de har större håg ut i världen.

Det säger sig självt hur det blir med ett jordbruk utan någon med intresse att ta över. Sådana fall finns det otaliga i vårt land. Det är i dessa fall som det sägs att jordbruket avyttras som olönsamt. Med andra ord en klart vilseledande nyhet. Varför man måste komma ut med osanningar bara för att låta folket inse att nu måste det verkligen vara kärvt då bonden "måste sälja" sin gård.

Naturligtvis har det alltid funnits jordbruk som gått under klubban, men inte i den omfattning som agrarerna vill låta påskina. Det finns alltid andra villiga då de med pengens makt kan få ett lantbruk att slås ihop med sitt eget. Om sådan chans öppnar sig för godsherren skall det mycket till att han medvetet förkastar bytet. Jag tror ingen vill säga helt ärligt hur jordbruket lever i dag. Vem vill förstöra sitt eget bo?

Det vore intressant för den oinvigde, om det skulle vara möjligt, att få gå in i jordbrukets labyrinter och få veta hur det kommer sig att många jordbrukare fortsätter med sitt jobb år efter år trots den olönsamma driften. De säger själva att näringen aldrig hämtar något annat än ökade skulder för varje år.

Är detta verkligen överstämmande med verkligheten för i stort sett hela bondekåren?

Hur sann eller förvrängd är denna bild jag fått? Själv har jag haft många samtal med många olika bönder och kan intyga att de flesta inte har gett mig anledning att rosa den stig de vandrar.

Tage Finnberg Karis