Anhöriga behöver inte sköta grav

Nästan klart. Mikael Pettersson lägger de sista stenarna på plats i den nya minneslunden i Sjundeå. Bild: Jenny Paajes

En ny minneslund för urnor börjar ta form på Sjundeås begravningsplats. Över 600 urnor väntas få plats under det gräs som växer vid foten av de höga tallarna.

Ett bankande ljud hörs på långt håll då man närmar sig begravningsplatsen i Sjundeå. Det är säsongsarbetaren Mikael Pettersson som slår sin hammare emot stora block av skifferstenar. Hans mål är att slå ut lämpliga golvbitar till den kommande minneslundens inre ring. Detta är det sista arbetsmomentet innan urnelunden är klar.

– Folk har med intresse följt med bygget. Många verkar tycka att det är bra att Sjundeå får en egen minneslund, säger Pettersson.

Naturskön plats

Skillnaden mellan en minneslund och en regelrätt urnebegravningsplats är att den som begravs i minneslunden inte får sin egen begravningssten eller en egentlig gravplats. I stället begravs den avlidnes stoft på ett för ändamålet avsett begravningsområde och en mässingsbricka med den avlidnes uppgifter kan fästas på en gemensam minnessten.

I Sjundeås minneslund är stenblocket för detta ändamål placerat i cirkelns mitt. Vid dess yttre kant finns en stenbänk, formad som en halvmåne. Den är avsedd för nedläggning av blommor och ljus vid begravningsceremonin. Små hål i bänkskivan finns till för att blommor också ska kunna stå upprätt på bordet.

Det är ledaren för gravgårdsväsendet i Lojo, hortonom Pekka Huttunen, som planerat minneslunden. Det var också han som för femton år sedan skissade upp den intilliggande urnebegravningsplatsen. För honom är det viktigt att en minneslund speglar ett lugn som de avlidne behöver i sin sista viloplats.

– Under de sköna tallarna vilar ljuset vackert på den gräsmatta under vilken urnorna ska ligga. Där ryms åtminstone 600 stycken till att börja med och sedan då de förmultnar ett oändligt antal urnor. Alla växter som planterats här bär vita blommor. Det ska vara vackert och lättskött.

Församlingen sköter

Här kommer Huttunen in på kanske den största skillnaden mellan en minneslund och en regelrätt gravplats. I minneslunden har de angöriga inget ansvar att sköta om graven. Det ansvaret faller helt och hållet på församlingen.

– Det blir allt vanligare att folk begravs i minneslundar av just den här orsaken, säger Huttunen.

Kyrkoherde Ismo Turunen bekräftar att så är fallet.

– Det är viktigt att det finns en plats att komma ihåg den avlidne, men ibland finns det ingen som kan ta hand om gravplatsen. Vem som sköter ens grav då man dör kan för någon vara en existentiell fråga i livet, säger Turunen.

Han poängterar också att folk numera sällan lever i många generationer på en och samma ort, varför släktgravar kanske inte i samma utsträckning som förr används.

Mindre tryck på kyrkogården

I Sjundeå har man bara behövt gräva sex nya kistgravar i år. Över hälften av alla som avlider har uttryckt önskan om att bli kremerade efter sin död. Siffrorna talar sitt tydliga språk och visar att allt fler urnegravar behövs. Men i Sjundeå har man redan använt hälften av alla de platser för urnegravar som församlingarna lät bygga för femton år sedan, vilket betyder att trycket på att senast om femton år igen utvidga området är stort. Genom att i stället bygga en minneslund lättar man nu på det trycket.

– Det är dessutom förmånligare att bygga en minneslund än att utvidga kistbegravningsplatserna. Detta eftersom urnorna kräver mindre plats.

Gemensamma kyrkofullmäktige har beviljat ett anslag på 50 000 euro för att bygga minneslunden i Sjundeå. Den väntas stå helt klar till allhelgonadagen. Då välsignas området och de avlidnes namn under året som gått läses upp vid den nya minnesstenen.

– Stunden är öppen för alla som vill komma och se den nya minneslunden, hälsar Ismo Turunen.

Tillställningen börjar klockan 15.

Mer läsning