"Alla behöver humor i höstmörkret"

På Malmåsa i Tenala bjuds publiken på både ett gott skratt, en dos av samhällskritik och många kreativa musikalnummer. "Hur mås det" är årets upplaga av Prästkullarevyn, som varit en återkommande företeelse sedan 1960-talet.

Vad: Prästkullarevyn Hur mås det?. Var: Malmåsa, Tenala. När: spelas till 2.12. Manus: Tapio Laasonen, Sixten Lundberg och Per-Erik Krook. Kapellmästare: Coa Rehn.

Skådespelarna är en blandning av revyveteraner och nya förmågor i olika åldrar. Hangöbon Leif Wikström är en av veteranerna när det gäller Prästkullarevyn. Han stod på scenen första gången redan 1981. Han återvänder till revyn gång efter annan för att han gillar att ge publiken ett gott skratt och för att gemenskapen med de andra medverkande är trevlig och givande.

– Humor är något vi alla behöver nu i höstmörkret, säger Wikström.

Ett motiverat gäng

Karin Westerlund, som fyller sjutton i december, är en av de yngsta skådespelarna och med för första gången. Hon har tyckt att det har varit spännande och roligt att stå på scenen och Beatrice Johansson och Héléne Selenius, som båda är med för fjärde gången.

– Vi uppskattar verkligen den fina sammanhållningen i gruppen, säger de.

Sixten Lundberg, som regisserar Prästkullarevyn för andra året i rad har trivts bra med att jobba med föreställningen.

– För mig är Prästkullarevyn litet av ett passionsprojekt, säger Lundberg och poängterar att det har varit ett nöje att jobba med ett så duktigt och motiverat gäng.

– Jag har kunnat vara ganska sträng, och kört hårt med dem ibland, säger han, och menar också att det är väldigt positivt att det är så pass många unga förmågor, och särskilt unga manliga skådespelare som medverkar.

John Voutila håller med, och tycker att det är positivt att flera killar vill vara med och spela teater. Det är första gången han står på scenen i Prästkulla, men erfarenhet av teater har han från tidigare efter att ha medverkat både i Raseborgs Sommarteater och i Karisrevyn 2009.

Livemusik en ovanlighet

Hur mås det är en föreställning med många musiknummer, och Tapio Laasonen har förutom att skriva texter även arrangerat musiken. Det är många välbekanta melodier med nya finurliga texter som framförs av skådespelarna. Här står särskilt Karin Westerlund och Emil Lillkung, enligt min åsikt ut med sina fina framföranden.

Husbandet bidrar också till stämningen med sin livemusik, något som Sixten Lundberg poängterar inte är helt vanligt när det gäller lokalrevyer av det här slaget. En orkester har dock varit ett stående och välkommet inslag under de senaste uppsättningarna av Prästkullarevyn.

Vissa av skämten må vara lokala, men det mesta som tas upp i revyn är sådant som alla säkerligen har någon åsikt om, oberoende var i landet man kommer från. Det handlar mycket om den lilla människans förvirring kring dagens samhällsklimat och politiska beslutsfattande. En salig blandning av allt från skarvar till kommunikationspolitik och mopedrallyn får publiken att dra på munnen under föreställningens gång.

– Vi löser många världsproblem i den här revyn, stora som små, säger Leif Wikström med ett leende och Tapio Laasonen poängterar att natur och miljö är ett viktigt tema i årets uppsättning.

Clara Wahlström