"Albans" 30 år är bara början

– Jag har vuxit upp med det här stället och vuxit fast i det med tiden. Jag vet vilket hörn som måste och målas och vilka bräder som måste bytas ut. Det är ett evighetsprojekt.

Det säger Andreas Holmström som tillsammans med sin fru Eva håller på att väcka sommarrestaurangen Albatros ur vinterdvalan.

– Varje vår tror man att det inte finns något att fixa. Men det finns alltid något, säger Eva.

Paret träffades på Albatros i arbetets tecken och driver nu stället ihop. Andreas jobbade där första gången 1999 och Eva 2002. År 2009 köpte Andreas verksamheten av sin far Leif "Prisse" Holmström och inleder sin tionde säsong som krögare när Albatros öppnar på första maj.

– Om man backar fem år tillbaka från det så var det inte alls självklart att jag skulle ta över. Jag har vuxit upp i restaurangbranschen och sett vad det går ut på. Det är inte en bransch för alla. I gymnasiet drömde jag om att bli pilot. Med risk för att låta stöddig så skulle jag inta vara i branschen om jag inte hade en egen restaurang. Nu kan vi sätta upp nya mål och utveckla restaurangen hela tiden. Vi vill bli bättre på det vi gör.

Antagligen äldst

Leif Holmström öppnade Restaurant Albatros 1988. Med sina 30 år är "Alban" antagligen den äldsta restaurangen i trakten med samma ägarfamilj.

– Bakom det ligger mycket arbete och utveckling. När Albatros öppnade 1988 var det ett ölställe med enkel mat. Jag tror inte att vi skulle stå här i dag om vi inte hade förnyat oss.

I dag är köket husets hjärta. Man vill vara en à la carte-restaurang med kvalitetsmat till vettigt pris.

– Bröd bakar vi inte. Det finns bra bagerier i staden. Men de senaste åren har vi tillsammans med kockarna strävat efter att göra mer och mer själva. Vi har inga halvfabrikat. Alla såser, majonnäser och efterrätter är gjorda i vårt kök. Det är en orsak till att vi skaffat mer arbetsyta i köket på bekostnad av kylutrymmet.

Kvalitet betyder ändå inte fine dining.

– Barnfamiljer ska kunna äta hos oss utan att behöva oroa sig för att barnen fäller pommes frites på golvet, säger Eva.

Tröskeln ska vara låg, det innebär att också hundar är välkomna.

– Vi är lite som en familj på Alban. Man måste komma överens annars fungerar det inte. Restaurangjobb är otroligt arbetskrävande. Att gå ut och äta ofta lika impulsivt som att köpa en glass. Men för restaurangen är det många steg innan kunden får sin mat serverad. Som krögare kan man aldrig veta vad dagen hämtar. En dag kan vara bra, en annan dålig. Men du måste ändå vara beredd på båda, säger Andreas.

I juli har krogen nästan 30 anställda.

– Vi strävar efter att ha samma personal flera år i rad. Servitörerna är ofta studerande som jobbar fyra eller fem somrar hos oss innan det är dags att söka jobb i sin egen bransch. Därför har vi inte behövt söka personal aktivt. Det är väldigt skönt, säger Eva.

Kockarna Jani Ahonen och Sami Kangas har varit tolv respektive nio somrar på Albatros. Om vintrarna jobbar de i Levi.

– I samband med Totokonserten serverade vi 851 à la carte-portioner på tolv timmar det vill säga 720 minuter. Det var nytt matrekord. Det är en otrolig trygghet att ha dem i köket. De utgör vår ryggrad och är en del av nyckeln till vår framgång. Vi skulle gärna ha en vinterkrog och erbjuda dem arbete året om men efterfrågan är så liten i Ekenäs, säger Andreas.

Hoppas på händelser

Alban har alltid dragit nytta av läget vid stranden. Man kan äta middag ett par meter från vattnet. Men samtidigt är man utsatt för vädrets makter. Ett annat problem med att vara på paradplats är bristen på parkeringsplatser.

– Många tror att våra matgäster kommer endast från gästhamnen. Men största delen av våra kunder, åtminstone dagtid, är sådana som gör en dagsutflykt till Ekenäs med bil. På kvällarna består klientelet i större utsträckning av lokala människor, hotellgäster och båtfolk, säger Andreas.

Eva och Andreas hoppas på en livlig sommar med mycket aktivitet i Ekenäs.

– Alltid när det ordnas evenemang i staden syns det i vår försäljning. Det behöver inte vara Toto eller Deep Purple. Ett kvällstorg med fint väder kan vara tillräckligt.

Det finns för tillfället ett dussin matställen kring Stallörsparken och gästhamnen.

– Vi har ett bra samarbete. Det finns konkurrens men i och med att alla gör sin egen grej finns det också synergier. Det är bra att Knipan har en lunchbuffé när inte vi har det, till exempel. Det förekommer ingen vild marknadsföring där någon skulle försöka konkurrera ut någon annan.

– Tvärtom, man ger varandra arbetsro och hjälper varandra till exempel om isen skulle ta slut, säger Eva.

Men att utbudet av restauranger ser ut att öka märkbart inom de närmaste åren gör honom fundersam.

– Jag tycker man börjar i fel ända. Det borde finnas ett behov först. Det är inte så att de befintliga restaurangerna på området skulle ha fullt hela tiden. Ett överutbud är farligt.

Andreas säger att hans far var tvungen att leva med arrendekontrakt på ett par år åt gången.

– Det är väldigt svårt om du vill utveckla verksamheten.

Därför önskar Andreas få köpa tomten av staden som i hans fall har visat stor samarbetsvilja och förståelse.

– Om vi äger tomten får vi lite mer byggrätt och bättre ekonomiska förutsättningar att fortsätta utvecklingen. Alban kommer aldrig att bli färdig. Våra hjärtan slår för det här stället och vi kommer aldrig att sälja. Inte ens om vi vinner på lotto.