Äkta hiphop låter lika bra som förr

Äkta hiphop är ett begrepp jag minns i synnerhet från tiderna kring millennieskiftet då den första stora boomen med rap på det egna modersmålet nådde våra nordliga breddgrader.

JAG: More Of The Same. Skivbolag: JBH Prodiuctions. Producenter: Bluf, MVABeats, Ghost Beats, Abraham Lilson, JAG. Gästartister: Walt Miguel, Anton och Kanasu Barz. Digitalt släpp: 28.8. LP-släpp: 11.9. Skivreleasefest: 23.9 på Lepakkomies i Berghäll.

Med det här ville man visa att man hyllade de ursprungliga värdena i musikstilen, dess närhet till den form av gatukultur där den uppkommit. Samtidigt tog man avstånd från de kommersialiserande elementen som höll på att ta över.

Svensken Petter rappade på debuten Vinden har vänt (1998) om att han är äkta och fick visserligen direkt mothugg, bland annat för att han ju faktiskt låg på ett stort skivbolag. Loop Troop, som rappade på engelska var noga med att lyfta fram hiphopens rötter och de fyra elementen: dj-grejen, mc:n (det vill säga rappande), breakdance och graffiti.

1990-tals hiphopstämning

Sådant här erinrar jag mig när jag lyssnar på ett singelsläpp av den finlandssvenska rapparen JAG med rötterna i Sjundeå; "Throw your hands in the air for that real hiphop", rappar han på refrängen i Turn it up över ett hårt, lite gammaldags soulbeat.

Till skillnad från en annan västnyländsk rappare, Qruu, som för övrigt lägger micken på hyllan i dessa dagar, kör JAG alltså på engelska. Vilka grunderna än är för det här, så gjorde just Loop Troop på den fronten ett gott förarbete och kan väl ses som en förebild.

Exemplet ovan är inte heller någon enstaka detalj, som det ska visa sig. Hela JAG:s nya album genomsyras av en distinkt känsla av 1990-tals hiphop. Och det låter riktigt bra när man väl sätter sig in i den rätta stämningen. För det ska sägas att om jag på sistone inte riktigt hängt med i svängarna, så var jag till en början lite överraskad av hur lite vissa saker har förändrats sedan de åren då jag lyssnade som aktivast på hiphop.

Men som titeln – på ett lite självironiskt(?) sätt - antyder lever det här soundet kvar. Debuten kom 2012 och det här är tredje albumet. Vid närmare eftertanke är det förstås ingenting märkligt med att det låter som det gör. Det finns vid det här laget många soundvarianter inom hiphop och för min del har jag ingalunda fått nog av sköna soulsamplingar.

Utmärkt produktion

Rush är ett annat singelsläpp som jag vill lyfta fram: först ett jazzigt intro med några toner från vad som låter som en akustisk bas följt av en lustig trudelutt på piano innan ett hårt hiphopbeat sätter in. I refrängen återkommer sedan ett pianosampel som ett hetsigt loopat solo och intensiteten ökar medan JAG rappar Rush, rush, rush, rush!

L.O.V.E. i sin tur representerar den mer känsliga typen av hiphopballad och inleds med en samplad manlig soulröst av det klassiskt raspiga slaget över en snygg pianoloop och ett hi-hat-beat.

På liknande sätt skulle jag kunna fortsätta att lyfta fram intrikata detaljer i produktionen, men nöjer mig med att konstatera att om det inte nödvändigtvis är nyskapande, så låter det ständigt fräscht med en twist av någonting nytt.

För mig, som brukar föredra rap (och rock, pop med mera) på det egna modersmålet, är texterna i sig kanske mindre intressant hiphopjargong med lite party och en del personligt relaterat. Men för målgruppen är det ofta närmare att relatera till en inhemsk, lokal scen och eftersom JAG är en kompetent rappare är helheten i alla fall så bra att jag rekommenderar plattan för varje sann vän av äkta hiphop.