Klientsektionen ställer sig ovanför läkare och domare

Enligt kommunallagen är de folkvalda politikernas uppgift att alltid verka till kommuninvånarnas bästa. Och att med tillräcklig insikt sköta sina uppdrag utifrån lagar, förordningar och myndighetsdirektiv.

Det högsta beslutsorganet kommunfullmäktige ska vid val av till exempel nämndmedlemmar iaktta att de besitter den förmåga och kunskap som uppdraget förutsätter. Det betyder att till medlemmar inte ska utses politiker som förfaller till missbruk av sina uppdrag som leder till skadlig verksamhet mot kommuninvånarna.
Då det gäller social- och hälsovårdsnämnden har den i uppgift att bygga upp kommunens social- och vårdstruktur utifrån gällande lagstiftning som kräver att kommuninvånarna bästa möjliga social- och vårdomsorg garanteras.
Det har både den tidigare och nuvarande nämnden misslyckats i. Medlemmarna har inte förmått åtgärda de grava brister som Regionförvaltningsverket i flera beslut krävt för att fylla gällande lagstiftning och direktiv. Den nuvarande nämnden leds av Petri Kajander som ordförande och Marika Törnqvist-Björklund som vice ordförande. Stadsstyrelsens representant är Anita Westerholm som med de nyssnämnda bland annat var närvarande då de nya färdtjänstdirektiven godkändes för Raseborg. Att notera är att Westerholm även är ordförande i Svenska Kvinnoförbundet och därmed kan man notera att Kvinnoförbundet markerar sig stå för socialreaktionär och diskriminerande aktivitet mot funktionsnedsatta.
Deras utformning är skrämmande och de reser många hinder för att ha någon möjlighet att fungera enligt ministeriets och THL;s direktiv och de rättar inte till de många anmärkningar som RFV gjort om färdtjänstens brister i Raseborg. Nämnden har försummat att se till att ens de bräckliga stadgarna skulle uppfyllas.
Av nämndens medlemmar sitter tre i klientsektionen (Roger Engblom, Sirkka-Leena Holmberg och Marika Törnqvist-Björklund). I den tidigare satt Roger Engblom, Petra Baarman och Mona Wickström. De två sektionerna har gjort sig ökända för att ta strid med domstolar och underkänna deras hänvisningar till gällande lagstiftning.
I det nu aktuella fallet som refererats i VN senast 23.12 har sektionen underkänt Helsingfors förvaltningsdomstols yrkesförmåga av dess domare och ansett att dess beslut bör förkastas av HFD. Detsamma har stadens socialberedning ansett och då undrar man vilken lagkunskap den har. Stadsdirektören är stadens högsta ansvariga tjänsteman för socialsektorn och har försummat att övervaka socialsektorns drev mot försvarslösa och hjälplösa funktionsnedsatta.
Domstolens beslut är intressant och samtidigt skrämmande läsning. Den sågar varje punkt i klientsektionens motiveringar om förkastande av färdtjänsten i bitar. Domstolen ser inte att en enda motivering håller laga prövning. Så föreställer sig klientsektionen att HFD skulle ge den rätt och förkasta förvaltningsdomstolens beslut. Sektionen ställer sig över läkare, fysioterapeuter och erfarna domare och tror sig veta bättre själv vad kraven för färdtjänst förutsätter.
En av den tidigare klientsektionens medlemmar har fungerat som spanande angivare i drevet mot den 90-åriga klienten. Och rapporterat att hon kan röra sig ute. Likaså en av stadens hälsovårdare som fördömt att klienten kan röra sig med hjälp ute och sett det från ett fönster i omedelbar närhet av klientens hem. Domstolen förkastar totalt sådana spaningar på en klient och uppger att det helt saknar relevans i ärendet och att sådant inte ska ha något med beslutet att göra.
Domstolen konstaterar att såväl läkare som fysioterapeuter intygat att klienten i detta fall saknar förmåga att anlita kollektiva trafikmedel och läkarna har bedömt att rörelseförmågan är av svåraste gradnivå. Klientsektionens tilltag att komma med en buss till klientens hem fördömer domstolen helt då det till ingen del motsvarar verkliga förhållanden.

Bo Holmberg

Karis

ANDRA LÄSER