Kolumn: Hur gör vi nu med handskakningen?

En vd sa en gång att när han var tvungen att välja mellan två kandidater med liknande kvalifikationer gav han positionen till kandidaten med det bättre handslaget.

Men innan vi går djupare in i ämnet handskakning, så djupt man nu kommer i en kort kolumn, bör vi ta ställning till ”är vi och samhället redo för att igen, efter en häftig pandemi, börja hälsa på varandra med en handskakning?”. Personligen har jag saknat den enkla gesten. Alltid ett lättsamt och trevligt sätt att inleda ett möte, en träff, diskussion eller en förhandling. Ge varandra de där några sekunderna för ett enkelt hej om man redan känner varandra, eller för att informera varandra om vem man är och kanske var man jobbar.

Läget efter pandemin har gjort att den vanlig handskakning nu mera har övergått till någon konstig form av dans. Man vet inte hur man ska göra. Är det knytnäve mot knytnäve, armbåge mot armbåge eller den där fot mot fot-versionen, som jag själv innerligt hoppas på att vi nu arkiverat för evigt. Så när man nuförtiden försöker klura ut vad som gäller med vem har man nästan utfört en liten ny form av ritualdans. Av hela mitt hjärta önskar jag att vi återgår till den vanliga hederliga handskakningen.