Insändare: Yle försöker påverka stadens beslutsfattare i skogsfrågor

Svenska YLE försöker fredagen den 15.7 med sitt inslag om Raseborgs stads skogsbruk igen en gång påverka stadens beslutsfattare i skogsfrågor - innehållet hittas på YLE Västnylands nätsida. Inslaget kan inte ses som annat än en partsinlaga, dels inför behandlingen av invånarinitiativet om kalhyggesförbud och dels inför uppgörandet av en ny skogsbruksplan för stadens skogar. Intervjumaterialet med undertecknad har reportern skickligt editerat för att passa sin agenda. Bl.a. nämner hen att jag uppgett att olikåldrig beståndsvård har förutsättningar på endast några % av skogsarealen vilket stämmer gällande de perifera rekreations och ekonomiskogarna. Reportern glömmer dock att referera mitt omnämnande om att stadens 800 ha stora tätortsnära skogar i huvudsak sköts kalhyggesfritt, d.v.s. 20 % av den totala skogsarealen.
I inslaget intervjuar hon professor Olli Tahvonen som gjort beräkningar om ekonomin framförallt gällande beståndsvårdande blädning (skötsel av olikåldriga bestånd) och därvid kommit fram till att metoden är lönsammare än den nu gällande metoden som går ut på att sköta likåldriga bestånd. Hans beräkningar baserar sig dock i huvudsak på simuleringar utgående från, i fackmannakretsar allmänt ansedda, helt orealistiska antaganden och inte på empiriska försök om hur blädningsskogsbruket fungerar i praktiken. Att mycket är oklart uppger Tahvonen själv i en intervju i Metsälehti 1.12.2021: ” Enligt Tahvonen har man i optimeringsmodellerna inte kunnat beakta drivningsskadorna, rotrötan eller betydelsen av förädlat plantmaterial. Det behövs mera forskning för att utröna dessa faktorers inverkan på lönsamheten av skötselmetoden” (undert. översättn.) Hans beräkningar bygger alltså på att ”allt går som på Strömsö” vilket även begreppet optimreringsmodell indikerar. Modellerna utgår bl.a ifrån att skogen föryngras genom självsådd, utan markberedning, med lagom mellanrum mellan plantorna så att ingen plantskogsvård behövs – båda antagandena sådana, som alla skogsfackmän med ens liten erfarenhet vet att är helt verklighetsfrämmande. Naturresursinstitutets skogspatologer har också betonat att spridningen av granens rotröta riskerar öka drastiskt vid blädningsskogsbruk – det är faktiskt gran olikåldrig skötsel handlar om.
Naturresursinstitutet (LUKE) har vid jämförelse av tillväxten i 230 olikåldriga och 470 likåldriga bestånd kunnat påvisa att tillväxten i de olikåldriga varit ca. 20 % sämre än i de likåldriga. Enligt forskning vid LUKE kan man uppnå ytterligare 20 – 30 % tillväxtökning genom skogsodling med förädlat plantmaterial. Skillnad totalt alltså 40 – 50 % redan även om allt skulle fungera enligt Strömsö-modellen i den olikåldriga skogen. LUKE:s provytor ger dock ingen bild av hur olikåldrigt fungerar i praktiken bl.a i och med att fällningen av träden på provytorna görs manuellt för att undvika skador på växande träd. Vid praktiskt skogsbruk utförs i dagens läge all trädfällning med harvester som har begränsade möjligheter att påverka fällriktningen. Ingen randomiserad forskning om hur naturlig föryngring fungerar utan markberedning i olika skogstyper har heller utförts.
I fråga om att motverka klimatförändringen och därvid Finlands kolneutralitet är det allmänt erkänt att skogen spelar en nyckelroll. Framförallt gäller detta energiproduktion men också beträffande ersättandet av fossila råvaror med biobaserade. Forskningen är intensiv just nu och nyheterna haglar tätt om innovationer där man lyckats ersätta fossilbaserade produkter med sådana som har sitt ursprung i skogen. IPCC betonar också skogens betydelse för en möjligast fossilfri framtid, bl.a. genom att i stor skala vid byggande övergå till trä i stället för stål och betong, som nu genererar 40 % av all emission av växthusgaser. Efterfrågan på virke kommer således framledes förmodligen att öka drastiskt för att fasa ut kol, olja och naturgas. Att då, såsom Tahvonen , anse att mitt försvar av nuvarande skogsbruksmetoder, med 40 – 50 % bättre virkesproduktion, vara 30 – 40 år gammalmodigt ter sig därför högst märkvärdigt.
Empirisk forskning om hur den beståndsvårdande blädningen fungerar i praktiken saknas som sagt helt, vilket också Tahvonen i princip medgett. Forststyrelsen har därför i mellersta och norra Finland i samarbete med LUKE grundat 15.000 ha försöksområden för att få svar på de många oklara frågeställningarna. Resultaten väntas om ca 30 år. Att nu fatta ett drastiskt beslut om att i stor skala ändra skogsbruksmetod, är som att ge sig ut på havet i dimma utan kompass. Man vet aldrig vart man hamnar – ofta är man dock förr eller senare tillbaka vid startplatsen. Bara att hoppas att man inte kört på grund innan dess!
Carl-Johan Jansson

ANDRA LÄSER