Det omöjliga kan bli möjligt

Eurogruppens finansministrar löste inte Greklandskrisen, men kan nu diskutera själva skuldbördan.

Det känns som en repris. Eurogruppens finansministrar samlas i Bryssel för att behandla Greklands finanser. I Grekland behandlar parlamentet nya åtstramningar, demonstranter samlas på gator och torg, och stämningen är upprörd.
Scenariot upprepades i måndags. Ministrarna träffades i tre timmar, enligt Finlands finansminister Alexander Stubb, Saml, var stämningen positiv och konstruktiv, och man enades om att försöka nå ett resultat den 24 maj.
Efter kraschen i somras fick Grekland löfte om ett stödpaket på 86 miljarder euro. Grekland har fått en del av stödpaketet, och nu behöver landet omkring fem miljarder euro för att kunna amortera lån som löper ut i juli.
Sammanlagt har Grekland fått omkring 222 miljarder euro i ekonomiskt stöd under den sex år långa krisen.
Grekland har inte kollapsat, och de europeiska bankerna och banksystemet är intakta.
Men utöver det kan man inte betrakta den krishantering EU valde under några hektiska vårveckor år 2010 som en framgång. Grekland har stramat åt sin ekonomi, men landet har inte kunnat bemästra de svåra sociala och ekonomiska följderna, en katastrofalt hög arbetslöshet och växande fattigdom.
Greklands skuldbörda ligger på cirka 180 procent av landets bnp. Hittills har de andra euroländerna vägrat att diskutera en nedskrivning av skulderna, men måndagens finansministermöte gav en signal om att eurogruppen håller på att byta fot. Det är framför allt Tyskland, Nederländerna och Finland som säger nej till en nedskrivning, Frankrike är däremot mera beredd till en sådan åtgärd.
En nedskrivning av Greklands skulder är också en förutsättning för att Internationella valutafonden IMF ska vara med i det tredje stödpaketet, det gjorde IMF:s direktör Christine Lagarde helt klart i ett brev till finansministrarna i alla euroländer den 5 maj. Hon skrev att IMF inte kan vara med i stödpaketet ifall Greklands möjligheter att klara av sina åtaganden inte är realistiska.
IMF:s bestämda krav på en nedskrivning ställer euroländerna inför ett besvärligt val. För lika bestämt som de nämnda länderna motsätter sig att Greklands skulder skrivs av kräver de att IMF finns med bland finansiärerna.
Eurogruppen utesluter fortfarande en direkt nedskrivning av det nominella skuldbeloppet, men kan tänka sig arrangemang när det gäller räntor och återbetalningstid. Räntorna kan till exempel låsas till en viss nivå, och återbetalningen kan förlängas.
Eftersom räntan nu är mycket låg och återbetalningstiden i medeltal över trettio år handlar det i praktiken om att långivarna accepterar att de inte får tillbaka sina pengar inom en överskådlig framtid.
Att EU nu signalerar att man kan diskutera den här utvägen visar att euroministrarna har insett att det nuvarande stödprogrammet inte räcker till. Det krävs mera djupgående åtgärder. EU vill så gott det går lägga grunden för en hållbar lösning av Greklandskrisen.
En upprepning av förra sommarens grekiska drama samtidigt som avgörandet närmar sig om Storbritanniens framtid i EU är en mardröm som unionen till varje pris vill undvika.
Och så kräver ju flyktingkrisen och terrorismen fortfarande ständig uppmärksamhet.
ANDRA LÄSER