Fotoprojektet vidgade deras vyer

Du måste lämna ditt hem. Snabbt. Vad är det enda tar du med dig? Ett samarbetsprojekt mellan AKK-skolan, flyktingförläggningen Harjulinna och Finlands fotografiska museum har lett till en berörande utställning.

Belysande. Jonna Meriläinen, Julia Kukkola och Patrik Tanner tycker att fotoprojektet i skolan har varit givande och intressant.

Det började med en symaskin. Genom skolan deltog syskonen Hilla och Linnea Sarviaho i tävlingen Kulturskaparna, som de vann. Deras berättelse handlade om en gammal Singer-symaskin som släkten tagit med sig när de evakuerades från Karelen (se anslutande artikel). Priset delades ut av minister Kimmo Tiilikainen vid öppningen av de europeiska kulturmiljödagarna i onsdags.

I samma veva hade syskonen Sarviahos mamma, AKK-skolans lärare i bildkonst Mari Sarviaho, besökt Finlands fotografiska museum och bekantat sig med deras öppna samlingar, där det bland annat finns bilder från evakueringen av Karelen. Med släktens symaskin som exempel på ett föremål som någon tagit med sig vid en flykt formades en idé.

– Evakuerade från Karelen kom också till Sjundeå. Så jag kom att tänka på att vi kunde göra ett projekt kring uppbrott och fundera på vilket föremål vi skulle ta med oss om vi var tvungna att åka i väg, säger hon.

Kopplade till flyktingströmmen

I samma veva började flyktingarna strömma in i Finland och flyktingförläggningen Harjulinna öppnades igen för ensamkommande barn som söker asyl.

– Då hade vi redan börjat jobba på temat "Uppbrottets stund – vad tar du med dig?". Jag kontaktade Harjulinnas chef Mari Manninen för att fråga om vi kunde samarbeta, och hon var med på noterna. Fyra unga från Harjulinna deltog i projektet. De har varit med på våra timmar och deltar i utställningen.

Alla ungdomar har valt ett föremål som de skulle ta med sig om de var tvungna att lämna sitt hem och så har de skrivit en berättelse om det föremålet. De har också fotograferats med föremålet. Fotografierna är tagna i en studio, de flesta av Mari Sarviaho, men de unga har själva fått bestämma hur de ska vara på fotografierna och vilket fotografi som ska vara med på utställningen.

Helheten knyter ihop flera uppbrott: evakueringen av Karelen, de asylsökande ungdomarnas berättelser och Sjundeåungdomarnas fiktiva uppbrott.

– Min mission är att skapa en förståelse för att det alltid har funnits uppbrott och att folk har lämnat sina hem av olika orsaker. På fotografier är alla människor likvärdiga.

Minskade fördomar

Patrik Tanner, Julia Kukkola och Jonna Meriläinen är tre av de Sjundeåungdomar som deltagit i projektet. För dem blev det en erfarenhet som öppnade deras ögon.

– Det var mycket lärorikt. Jag har tidigare funderat på varför flyktingarna kommer hit och fyller vårt land men nu fick jag ett annat perspektiv på det, säger Tanner.

– Vi fick tänka oss in i deras situation och fundera över hur hemskt det är för dem, säger Julia Kukkola.

Har projektet ändrat er inställning till flyktingar?

– Ja, mycket! säger Kukkola.

– De unga som bor på Harjulinna är jättetrevliga människor. Mina fördomar har försvunnit, säger Tanner.

Som sitt föremål valde Jonna Meriläinen ett halsband som hon fått i konfirmationsgåva av sin mormor. På den bild av sig själv och halsbandet ser hon neråt på det, och på en annan ser man det ligga i hennes hand.

– Jag fick en känsla av att det är ett så viktigt föremål att jag ville titta på det och bara hålla fram det så där. Det kändes naturligt, säger hon.

Julia Kukkolas val föll på telefonen.

– Den innehåller mycket minnen, fotografier från resor och bilder på nära och kära.

Kontakt med nära och kära

En minnespinne som innehåller skolböcker. Ett ark med utdrag ur Koranen. En skateboard. Ett prydnadssvärd.

Kontrasten mellan de asylsökande ungdomarnas föremål och Sjundeåelevernas föremål kan tyckas bjärt. Men enligt Mari Sarviaho finns det många förenande faktorer.

– För nästan alla är det viktiga föremålet något som de har fått av en närstående person. Ett föremål kan ge trygghet. Via föremålet upplever man också att man är närmare gåvogivaren. Utan föremålet är det inte lika lätt att tänka på och komma ihåg någon som gått bort.

Projektet i AKK-skolan fortsätter nu med betoning på den karelska evakueringen. En karelare som bor i Sjundeå kommer att besöka skolan och berätta om sina upplevelser att som helt finskspråkig plötsligt befinna sig i en svenskbygd utan att kunna språket. Målet är också att utvidga fotoutställningen med flera föremål och berättelser.

– Jag hoppas att flera unga själva skulle fotografera sina föremål. Till den här utställningen var det bara några som själva vågade pröva.

Kritisk till timfördelningen

AKK-skolans projekt är ett exempel på fenomeninriktad inlärning, något som blir centralt i den nya läroplanen som införs i år. Mari Sarviaho poängterar att konstämnena hör till de få ämnen där man kan genomföra den här typen av projekt. Därför är hon inte nådig med Sjundeå kommuns nya timfördelning, som godkändes av bildningsnämnden i torsdags.

– Den skär radikalt i mängden timmar i bildkonst i klasserna fem till nio. Det är oförskämt. Alla barn borde få mångsidiga möjligheter att lära sig och utvecklas också i konstämnen.

– Om vi inte ger barnen konstnärliga medel att uttrycka sig med är det som om vi tog orden ur deras mun. Konst är ställningstagande, utan färdigheter att skapa konst skapar vi ett ödmjukt, tyst folk, säger hon.

Uppbrottets stund

Utställningen Lähdön hetki. Mitä mukaan? visas i AKK-skolan till slutet av mars. Det är redan andra platsen där utställningen visas, för i december–januari var den framme på ett galleri i Helsingfors.

Efter AKK-skolan ställs fotografierna ut i flyktingförläggningen Harjulinna och i maj står Sjundeå bibliotek i turen.

Bilderna på evakuerade karelare kan också ses i Fotografiska museets digitala samlingar på kuviakaikille.valokuvataiteenmuseo.fi. Här visas fotografier från tidningen Uusi Suomi.

ANDRA LÄSER