Ju närmare ekvatorn man rör sig desto grannare och mörkare i färgen blir djuren i allmänhet. Åker man mot Nordpolen blir djurens färger ljusare. Det här fenomenet dokumenterades av den tyska naturvetaren Constantin Gloger redan före mitten av 1800-talet. Baserat på sina fältobservationer framlade han en teori om en geografisk gradient i färgsättning hos ryggradsdjur, sedermera kallad Glogers regel. Lite förenklat kan man säga att regeln förväntar att djur är mörkare i varmare och fuktigare regioner för att mörkare djur har bättre skyddsfärg i skuggiga områden såsom tropiska regnskogar.
Denna regel har blivit högaktuell inom biologisk forskning, eftersom man kan studera storskaliga fenomen som påverkas av klimatet genom att jämföra arters färgsättning. Forskningen visar att sådana mönster är allmänna: fåglar är i regel mörkare i varma och fuktiga klimat och ljusare i kalla och torra samt i heta klimat. Färgen hos olika arter och artgrupper verkar dock styras på lite olika sätt av klimatet.
Varför följer inte alla arter samma mönster? Orsaken ligger i att deras biologi och levnadssätt skiljer sig. Med andra ord styrs dessa mönster till stor del av det naturliga urvalet. Om du syns löper du risk att bli uppäten. Om ditt byte ser dig innan du hinner attackera det blir du utan mat. Om det är kallt behöver du spara energi. Om det är hett behöver du hålla dig sval. Om det är varmt och frodigt bör du ha en flink ämnesomsättning. Hur arter anpassar sig, om de lyckas göra det, beror alltså dels på levnadssättet, dels på vilket sammanhang de befinner sig i. De här egenskaperna uttrycks i djurens färg.
