Allt fler barn föds utanför sjukhus

Allt fler barn föds utanför sjukhusen. Det framkommer ur THL:s statistik. Bland ambulanspersonalen på lokal nivå är skillnaden ändå inte påtaglig.

Akutvårdens framsteg gör att ambulansernas beredskap blir allt bättre. Också utrustningen för att ta hand om mammor och nyfödda utökas i bilarna efter hand.

Planen var att barnet skulle födas på Kvinnokliniken. Men det var fullt där på grund av en renovering. Så ambulansen från Ekenäs tog riktning mot Jorv. Men den hann bara halvvägs till Karis när en pojke föddes.

– Jag hann nog inte tänka så mycket. Det gick så fort. I vårt fall gick allt bra. Men om det skulle uppstå komplikationer är det inte trevligt att föda i en ambulans eller allra minst i egen bil, säger mamman Anna-Lena Olander.

Olander säger ändå att hon inte haft tid att reflektera så mycket över det som hände den 31 juli.

– Alla andra har nog funderat mer på det än jag.

Men i egenskap av sjuksköterska har hon tänkt på ambulanspersonalen.

– Kraven på deras kunskap ökar ju också. Vägen till hjälp är lika lång för dem som för patienten om allt inte går som på räls.

Hann till Skogby

Den 24 maj 2014 föddes Hangötjejen Venla i en ambulans på väg till Lojo BB. Ambulansen hann bara till Skogby. När mamma Linda Holm ringde Lojo BB för att säga att hon var på väg fick hon rådet att ta en värktablett och gå och lägga sig.

– Lyckligtvis var det min andra graviditet så jag visste att jag måste åka till BB. Jag ville att vi skulle ta bilen men fostervattnet gick när vi skulle starta och efter det hade jag sådana värkar att min sambo ringde efter ambulans vid 23.30.

Det visade sig vara ett klokt beslut. Venla föddes klockan 00.07. Läkaren som kom i en annan ambulans från Ekenäs hann komma in i ambulansen men inte så mycket mer.

– När jag kom till Lojo BB klockan 01.15 tog läkaren och barnmorskan över. Allt gick bra med Venla. Både jag och Venla mådde bra fast jag var lite chockad och hade lite svårt att förstå vad som hänt. Ambulanspersonalen var duktig.

Linda jobbar själv inom vården och ambulanspersonalen var bekant. De duktiga akutvårdarna lugnade henne. Men hon tycker att det känns lite otryggt att det är så lång väg till BB.

– Jag skulle ju inte ens ha hunnit till Ekenäs BB.

Oftare hemma än på vägen

Christian Tallberg är akutvårdsförman vid Västra Nylands räddningsverk. Tallbergs erfarenhet är att det händer allt oftare att mammor föder hemma.

– En orsak är att de stora enheterna som finns kvar inte alltid har plats och resurser att ta emot blivande mammor. Det händer ofta att mamman skickas hem från BB. Väl hemma kommer förlossningen i gång och så ringer man till oss när den redan har startat.

Själv har han två gånger varit med om fall där en mamma har fött ett barn hemma utan professionell hjälp. Båda gångerna har haft lyckliga slut.

– Vår uppgift är då att se till att barnet är tillräckligt varmt och att både mamman och barnet mår bra.

Tallberg säger att graviditeter verkar ha blivit ett vanligare inslag i akutvårdarnas arbete. Hans fingertoppskänsla stöds av THL:s statistik.

Blir aldrig rutin

Tallberg har personligen bra erfarenhet av små enheter och föredrar sådana.

– Det går bra så länge det inte händer något. Och vet man om riskerna på förhand flyttas förlossningen till ett annat sjukhus. Men det finns många faktorer som spelar in när vården centraliseras: Pengar och tillgången på specialistvård till exempel.

Han säger att akutvårdarna fortbildas kontinuerligt men det är också mycket upp till dem själva att ta reda på mer.

– Men man får aldrig rutin på förlossningar eftersom det fortfarande är så sällan akutvårdare råkar ut för det.

Om larmcentralen vet att födseln är i gång beordras läkarhelikoptern i luften.

– När vi ser den blivande mammans tillstånd kan vi avgöra om läkaren behövs eller inte.

Under vintern och våren har man uppdaterat utrustningen i en del av räddningsverkets bilar för att bättre kunna vårda nyfödda och mammor.

Avstånd att beakta

Micaela Sandberg och Jani Nordman som är akutvårdare vid Västra Nylands räddningsverk i Raseborg har inte märkt att utryckningar med anledning av graviditeter skulle ha ökat märkbart. För dem ter sig situationen ganska oförändrad. De talar om "några fall per år om ens det".

– Vi har ju bra uppföljning av mödrarna i Finland och de flesta söker hjälp i tid. Allvarliga fall har ju inneburit en resa till Helsingfors förut också. Men överraskningar sker ju alltid.

Det som skiljer akutvårdarnas vardag från kollegernas i till exempel Esbo är avstånden.

– Vi måste klara oss själva längre innan vi får assistans. Och den hjälp vi mest skulle behöva är inte alltid först tillgänglig.

Nordman framhåller att sjukhuset alltid är ett säkrare alternativ än ambulansen.

– Vi har ju fortfarande ett jourande sjukhus dit vi kan föra patienten eller mellanlanda. Men vi måste alltid beakta om det är bättre att fara raka vägen till Helsingfors. Vi måste också beakta sträckan vi har framför oss, det vill säga vad vi ska göra och i vilken ordning.

Sandberg och Nordman säger att beslutsfattarna inte alltid verkar veta hur beslut påverkar vården på gräsrotsnivå.

– Ofta blir våra kolleger överraskade av avstånden här. Redan inom Raseborg är de långa, sedan har man ännu sträckan till Helsingfors kvar. Därtill kommer utryckningar i skärgården.

Större ansvar

Christian Tallberg framhåller att akutvården överlag går framåt hela tiden. Den enskilda akutvårdaren gör sådant som bara läkare fick göra ännu för 15–20 år sedan. Trombolysbehandling vid hjärtinfarkt är en sådan sak. Samtidigt måste akutvårdarna axla ett större ansvar.

– Det är akutvårdaren som har ansvaret att allt går rätt till även om han eller hon först har konsulterat en läkare som gett grönt ljus. Det finns många krävande utföranden. Man måste hålla huvudet kallt.

Syns i statistiken

Enligt statistiken hos Institutet för hälsa och välfärd, THL, har både antalet transportförlossningar och oplanerade förlossningar utanför sjukhus ökat sedan 2004. Oplanerade förlossningar är de fall man inte har ens hunnit på väg till sjukhus eller man har väntat på ambulansen hemma.

Ser man enbart på Hangö, Ingå och Raseborg är trenden densamma. Mellan 2008 och 2011 statistikfördes varken några transportförlossningar eller oplanerade förlossningar utanför sjukhus. Under perioden 2012–2015 skedde däremot sammanlagt åtta förlossningar av det här slaget.

– Statistiken visar tydligt vilka konsekvenserna blev av att BB vid Västra Nylands sjukhus stängdes, konstaterar forskningsprofessor Mika Gissler.

Antalet kvinnor med utländsk bakgrund har ökat och HNS har påstått att en tredjedel av alla som föder utanför sjukhus oplanerat är invandrare.

– Det här stämmer inte enligt vårt registermaterial. Risken för en transportförlossning eller oplanerad förlossning utanför sjukhus är lika hög för kvinnor med finländsk bakgrund som med invandrarbakgrund.

ANDRA LÄSER