– Jag skulle ha blivit kvarliggande i sängen om ingen hade kontaktat mig. Jag hade börjat dricka allt mer alkohol och var rädd för att igen misslyckas.
Det säger Jessica Lindblad om i vilket skick hon var för ett och ett halvt år sedan. Då hade hon nyss hoppat av närvårdarutbildningen i Pargas, efter bara två månader i skolan.
– Jag var osäker från första början på om det verkligen var det jag ville. Sedan var det så mycket att läsa att jag hade svårt att få ihop det.
Till Pargas hade Jessica kommit direkt efter grundskolan, något som hon också upplevde var en prövning.
– Jag skolkade mycket redan då. Jag trivdes inte alls i skolan eftersom jag hade svårt för att läsa långa böcker.
Jobb i stället för skola
Situationen verkade hopplös. Men när uppsökande ungdomsarbetaren Jonna Farin kontaktade Jessica och kom med idén om att börja jobba, genom så kallad arbetsprövning, i stället för att studera, lät det lockande.
Genom diskussioner kom de gemensamt fram till att Jessica skulle testa jobba på daghem.
– Det var Jonna som kom med idén efter att jag berättat att jag under min prao på årskurs åtta jobbat med barn och tyckt om det.
Efter ett halvt års arbetsprövning visade sig att Jessica fortfarande hade benägenhet för jobbet. Hon tyckte framför allt om att jobba med de lite äldre barnen. Småningom formade sig Farin en uppfattning om vilken sorts utbildning Jessica behövde.
En ny chans
Så på våren 2016 sökte Jessica till Axxells vuxenutbildning för att bli behörig elevassistent och eftisledare – och kom in.
– Det kändes jättebra. Den här gången visste jag vad jag ville. Fler borde få testa på att jobba innan de söker in i en skola, för att vara säkra på sin sak.
Pressen att söka till en skola är stor, att börja jobba ses inte som ett alternativ när man slutat grundskolan menar Jessica.
Själv har hon fått den uppmuntran hemifrån som hon behövt.
– Pappa stöder mig. Han har aldrig pressat mig, utan alltid trott på mig. Att jag klarar mig. Mamma har varit mer orolig, men då har pappa lugnat henne.
Vad Jessica borde studera, det vill säga jobba med när hon blir stor, har de däremot inte diskuterat så mycket hemma. Därför var det bra att någon med erfarenhet om vilka möjligheter som finns sökte upp och räddade henne.
– Jonna var en stor hjälp. Jag vet inte hur det annars skulle ha gått för mig. I dag känns allt bra. Jag har lärt mig att man måste våga ta emot nya utmaningar fast jag var rädd att misslyckas igen. Det gick ju inte så dåligt för mig fast jag inte kunde läsa långa böcker.
Ett leende på läpparna
Sedan en vecka tillbaka har Jessica Lindblad påbörjat studierna. Till skolan går hon bara på fredagarna. Under veckan jobbar hon som hemhjälp åt en äldre dam i Sjundeå.
Takten i skolan är den här gången lämplig. När Jessica dessutom snart får körkort slipper hennes mamma köra henne till skolan. Det självständiga livet kan börja.
– Skolan känns nu helt rätt. Jag har bara träffat mina studiekompisar en gång, men de var öppna och jag kände att jag kunde vara mig själv med dem, säger Jessica med en min som lätt kan tolkas som ett leende.
Solskenshistorier peppar
Jonna Farin blir glad av att höra att Jessica hittat rätt.
– Det har uppenbarligen funnits någon mening med det vi gjort. Det motiverar mig i mitt jobb.
För tillfället finns 19 arbetslösa ungdomar under 25 år i Sjundeå, mot omkring 30 för två år sedan. Då ordnades för första gången jippot Arbetslösheten bland unga i Sjundeå ner till noll. Evenemanget ordnades igen våren 2016 och enligt Farin har goda resultat påvisats båda gångerna.
– Vi ser att arbetslösheten bland unga klart går neråt i kommunen. Det beror delvis på våra jippon, delvis på att våra arbetsmetoder blivit bättre. Dessutom börjar de unga i Sjundeå känna oss, så tröskeln att ta kontakt har blivit lägre.
Ännu är målet med noll arbetslösa inte nådd, varför man planerar ännu ett tredje evenemang till nästa vår.
